I auktionens målning ser vi vad Gustaf Fjaestad blev mest berömd för och som gav honom epitetet "Rimfrostens mästare", nämligen det värmländska vinterlandskapet. I denna målning ser vi spår i djupsnön som leder betraktarens blick in mot den mörka skogen. En av Fjaestads levnadstecknare, Agneta Fjaestad Nordmark talar om "en intimitetskänsla", "som om just denna plats vore 'ens eget' privata ställe". Det är lätt att instämma i påståendet när man betraktar målningen. Någonstans i skärningspunkten mellan naturlyrik och symbolism avbildas de värmländska skogsmotiven med konstnärlig skärpa och detaljrikedom.

Gustaf Fjaestad förvaltade på många sätt opponenternas konstnärliga framsteg. Bruno Liljefors, som var en framstående opponent, blev på 1890-talet Fjaestads främsta mentor. De träffades en dag i Uppsala och blev nära vänner. 1893 anlitade Liljefors honom som assistent vid arbetet av landskapspanoramat i Biologiska Museet i Stockholm. Tre år senare skulle en annan framstående opponent ta hans hjälp, nämligen Carl Larsson som arbetade på väggmålningarna i Nationalmuseums trapphus. Fjaestad var därmed involverad i två av 1890-talets största konstprojekt.