De Geerska Hauptskåpen, ett par halvmåneformade skåp, av Georg Haupt (mästare i Stockholm 1770 - 1784), Gustavianska.

De Geerska skåpen, oöverträffad snickeriteknik och formgivning

Auktionens två skåp förkroppsligar allt det man förknippar med Georg Haupt: raffinerad design och dekoration, innovativ stil och hans legendariska hantverksskicklighet. I Haupts kända produktion intar dessa skåp en särställning med sin unika utformning och tekniskt avancerade utförande. Haupt introducerar här en möbeltyp som ej tidigare förekommit i Sverige. Möbler med havlrund fasad förekommer både i Frankrike och England, och som Lars Ljungström påvisat har Haupt tagit inspiration från England där tonvikt ligger på volym och där fasaderna har dörrar. Auktionens skåp är dock smalare vilket gör att dess dörr blir halvcirkelformad. Att konstruera en 180 graders böjd yta och därtill dekorera den med rik intarsiadekor uppvisar en teknisk skicklighet som ingen annan svensk ebenist besatt under 1700-talet.

Som på flera av Haupts mest exklusiva möbler har han valt dyrbar importerad marmor till skivorna, i detta fall svartgulspräcklig marmor, sk. portor. Skivor av portor finns bl.a. på paret hörnskåp och bokskåp av Haupt från omkring 1780 vilka tidigare stod i Gustav III:s Divansförmak på Kungliga Slottet i Stockholm. På paret hörnskåp kan man se att sannolikt anlände de dyrbara och måttbeställda skivorna först när skåpen var så gott som färdiga. Skivorna är bara elegant tunna i framkant och sedan en bit in på undersidan blir de tjockare och väldigt grovhuggna, en tjocklek Haupt inte hade räknat med. I efterhand fick han därför med mejsel göra rejäla urgröpningar i hörnskåpens övre blindskivor för att ge plats åt de tjocka skivorna.

På auktionens ena skåp, det med manlig medaljong, finner vi samma fenomen då Haupt tvingats gröpa ur blindskivan, vilket tyder på att det hunnit bli färdigställt då skivorna anlände. För att undvika detta på det andra skåpet har Haupt sedan höjt fasaden något för att skivan skulle få plats vilket resulterat i en centimeter högre höjd.

För att riktigt visa sitt mästerliga handlag har Georg Haupt i auktionens skåp inte bara nöjt sig med en halvcirkelformad yta. Han dekorerar denna med ovanligt riklig intarsia i form av spaljemönster med små rosetter, grillage, och en klassicerande porträttmedaljong, kannelyrer, ramverk och bandrosetter. Därtill finner vi hans raffinerade lagda skuggningar för att skapa en djupeffekt. Själv beskrev Haupt dekoren i en räkning för ett bord 1777 till prinsessan Hedvig Elisabeth Charlotta som ”inlagd Medaillon och antiquet hufvud, jemte mosaique”. Motivet känner vi igen från några av Haupts mest berömda möbler som den s.k. Österbybruksekretären från 1779 (i privat ägo) och paret sekretärer beställda av prins Fredrik Adolf från 1778, idag på Tullgarns slott.
Som Lars Ljungström skriver i sin katalog från Hauptutställningen i Kungl. Husgerådskammarens regi 2006, är dessa skåp sällsynt välbevarade. Den orörda ytan erbjuder därmed en möjlighet att idag ta del av Haupts sätt att komponera intarsian och hur han gav den liv med sin oöverträffade skicklighet att gravera.

Catharina Charlotta Ribbing och De Geerska palatset

Beställare och mottagare av dessa eleganta skåp var den på sin tid berömda hovmarskalkinnan De Geer, Catharina Charlotta Ribbing af Zernava (1720-1787). Hon tillhörde sin tids tongivande elit med en kraftfull personlighet. Det väckte stor uppmärksamhet då hon var först inom ”den högre societeten” att ympa sina barn mot smittkoppor, vilket resulterade att Carl Gustaf Tessin lät slå en medalj över henne 1756. Redan 23 år gammal gifte hon sig med en av dåtidens rikaste magnater, friherre Charles De Geer af Leufsta (1720-1778). Detta möjliggjorde att hon fritt kunde odla sina intressen för arkitektur, konst och inredning vilket man ännu kan se spår av på Leufsta, Stora Wäsby och Svindersvik. Hovmarskalken Charles De Geer hade inköpt tomten i hörnet av Västra Trädgårdsgatan och Kocksgränd. Där började han uppföra ett hus som skulle kunna fungera som framtida änkesäte, detta var dock inte färdigställt vid hans död 1778. Det ankom på hans änka att färdigställa detta hus (idag Finlands amabssadörs residens )och till sin hjälp hade hon Jean Eric Rehn. Denne skriver i sin egenhändiga verksförteckning: ”ifrån grund upbygdt Hofmarchalinans Degerrs nu warande hus på wästra Trädgårds gattan samt hela inredni[n]g uti sama hus”. Hovmarskalkinnan De Geer var som änka fortsatt mycket rik och förde stort hus i Stockholm och tillhörde Gustaf III:s personliga umgänge där hon hade möjlighet att bese de arbeten Georg Haupt levererat.

Vid Charles död 1778 finns auktionens skåp finns ej upptagna i bouppteckningen utan vi kan utgå ifrån att det är Catharina Charlotta som låter beställa dem efter allra senaste modell från Haupt. Hon flyttar in i huset 1784, samma år som Haupt dör, vilket gör att vi säkert kan datera skåpen mellan 1778-1784. Detta stämmer också stilistiskt, som vi sett, med andra möbler Haupt utfört vid denna tid till kungen med flera. Redan tre år senare dör Catharina Charlotta och genom hennes bouppteckning 1787 kan vi få en uppfattning om De Geerska palatsets rika inredning. Hennes paradsängkammare var som brukligt en del av sällskapsvåningen. Inredningen gick i vitt och guld med röda textilier och var möblerad med inte mindre än 13 sittmöbler, två förgyllda konsolbord och 7 fanermöbler. Bland de sistnämnda upptas auktionens skåp: ”2 st Halfrunda små Bureaux med bruna marmorskivor, flera sorter inlagdt trä och förgyllda Beslag”. Intressant att notera är blandningen av skivornas färg, i rummet upptas vita, grå samt bruna marmorskivor.

Hur placeringen i rummet var framgår inte, men på en bevarad planritning är det inritat smala pilastrar på var sida om en eldstad vilket inte förekommer i andra rum. Dessa har samma bredd som auktionens skåp, och av detta kan man sluta sig till att skåpen bör ha placerats mot dessa, flankerande kakelugnen.

Huset och större delen av inredningen ärvs 1787 av yngste sonen Louis De Geer (1759-1830) och av bouppteckningarna efter hans bägge hustrur (1794 och 1815) framgår att skåpen står kvar i sängkammaren. 1818 säljer han palatset och flyttar då ner skåpen till Nyköping och Christineholm. I bouppteckningen efter dottersonen Carl Fredrik Wachtmeister 1889 är skåpen placerade i salongen där, och där har de förblivit fram tills nyligen.

Med sin obrutna proveniens, unika utformning och orörda skick erbjuder auktionens skåp en möjlighet att förvärva ett unikt stycke svenskt 1700-tal.