Konvolutet till Alfred Nobels testamente 1895, egenhändigt rubricerat: Testamente /My Will och signerat samt lacksigill

ETT HISTORISKT ÖGONBLICK

Den 14 december 1896 samlades fyra herrar i Stockholms Enskilda banks notariatavdelning i huset på Lilla Nygatan 27. Anledningen var att sedan Alfred Nobel hastigt avlidit i San Remo den 10 december hade inget giltigt testamente hittats, men efter ett oroligt dygns letande hade man hittat mottagningsbeviset från banken. Nu skulle testamentet öppnas så dess innehåll kunde förmedlas ner till de som samlats hos den avlidne i Villa Nobel.
De som möttes på banken var Alfred Nobels brorson Ludvig Nobel, hans systers man Carl Ridderstolpe och notarien vid bankens notariatavdelning Bo Löfgren. Därtill hade man städslat Notarius Publicus Ferdinand Svensson, som var den person som öppnade konvolutet och skrev protokollet över hela öppningsförfarandet, det fick inte kunna råda något tvivel om testamentets äkthet.
Genom det noggranna protokollet kan vi följa öppningsceremonin av detta, kanske att av världens mest berömda och betydelsefulla, testamente. Notarien Löfgern överräckte ett med tre sigill förseglat konvolut, vilket deponerats 14 juli 1896 av Alfred Nobel med informationen att det innehöll hans testamente. Sedan följer en exakt beskrivning av själva konvolutet, att på adresssidan stod skrivet ”D.N: 287 Testamente My Will A.Nobel” och på baksidan ”A.Nobel” 4 gånger över skarvarna samt tre lacksigill ”AN”.
Därefter tar Notarius Publicus och sprättar upp konvolutet, tar fram testamentet, daterat 27 november 1895, och gör en avskrift av testamentets lydelse. Sedan tar han konvolutet, vänder det upp och ner, och skriver på framsidan att detta är konvolutet ur vilket han tog fram testamentet vilket han protokollfört, samt signerar sedan och sätter sin officiella stämpel på. Uppenbarligen gjordes handlingen i två exemplar då auktionens protokoll är märkt ”Duplett”
Avslutningsvis läste notarie Löfgren upp testamentet för att sedan ta tillbaka det, ihop med sitt konvolut, för vidare förvar hos banken. Och Notarius Publicus signerar sina protokoll och sätter sitt lacksigill därpå.
Äktheten på Alfred Nobels testamente kom aldrig att ifrågasättas men väl dess giltighet. Välkänt är alla juridiska turer innan Nobels förordnande om sina priser kom i hamn. Själva testamentet var det centrala, inte dess konvolut eller protokollet om dess innebörd, varför dessa kom att separeras. Testamentet hamnade så småningom i Nobelstiftelsens kassaskåp medan notarie Löfgern kom att behålla konvolutet med protokolldupletten som ett minne av denna, för honom säkert, helt oförglömliga decemberdag. Dessa unika historiska dokument har sedan vårdats av hans arvingar fram till nu.