"Mini Nana Acrobate".
Signerad Niki de Saint Phalle. Blyerts, krita och akryl på resin. Höjd 18,3 cm, bredd 18 cm och djup 9 cm. Ett certifikat utfärdat av Niki Charitable Art Foundation medföljer verket.
Utställningen ”HON-en katedral” som visades 1966 på Moderna Museet ställde ut den ultimata Nana, en monumental liggande figur som Saint Phalle gjorde tillsammans med Jean Tinguely och P O Ultvedt. HON var en symbol för den självständiga Nana och var en katedral som rymde en hel utställningshall. Saint Phalle ansvarade för utsidan och de övriga två för insidan. Genom denna drygt 20 meter långa jättekvinnas sköte vandrade publiken in till en fantastisk värld med biograf, en bar, en rutschkana och olika rörliga skulpturer.
I dag står skulpturgruppen Paradiset, med monumentala Nanas, utanför Moderna museet. Verket skapades till världsutställningen i Montreal och skänktes därefter till museet.
Niki de Saint Phalles Nana-skulpturer dyker upp för första gången 1964 efter att hon inspirerades av sin gravida väninna Clarice Rivers. Till att börja med är skulpturerna gjorda av garn, papier-maché och ståltråd, senare utförde Saint Phalle dem i polyester. Det är kurviga, färgglada kvinnofigurer som är lyckliga, befriade gudlika kvinnor vilka förebådar en ny matriarkalisk era. Saint Phalle utför också flera Nanas målade i svart och vitt som en reaktion på the Civil rights movement i USA och som ett uttryck för konstnärens mening att alla kvinnor är gudinnor, oavsett färg.
De Saint Phalle, Niki (1930-2002) Fransk målare, skulptör och filmproducent.
Autodidakt. Flyttade 1955 till Mallorca. Under besök i Barcelona och Madrid kom hon i kontakt med Antonio Gaudis konst som starkt påverkade henne och öppnade oförutsedda möjligheter för hennes utveckling. Framförallt var det Gaudis ”Park Guell”, som övertygade henne att en gång skapa en egen monumental skulpturpark. 1979 köpte hon mark i Toscana. Trädgården ”Giardino dei Tarocchi” stod färdig 1998 visar skulpturer av symboler, som hämtats från kortspelet Tarot
Under en period ägnade hon sig åt att undersöka kvinnans olika roller genom att skapa verklighetsstora docklika modeller av kvinnor. De var vanligtvis klädda i vitt och gjorda i papier maché. Dessa kallades Nanas och presenterades i Paris 1965. Följande år samarbetade hon med kollegorna Jean Tinguely och Per Olof Ultvedt för ett projekt på Moderna Museet i Stockholm och skapade den omtalade skulptur-installationen ”Hon – en katedral”, en jättelik Nana, vars inre kunde besökas genom ingången mellan hennes ben. ”Hon” väckte en enorm reaktion världen över. 1971 gifte Niki de Saint Phalle och Jean Tinguely.