Isaac Grünewald

Isaac Grünewald och Sigrid Hjertén flyttade 1912 från den lilla vindskupan på Kornhamnstorg till en kombinerad ateljé och våning på Katarinavägen. Bostaden låg på översta våningen med en vidsträckt utsikt över Stadsgården, Strömmen och Slussen. En hänförande inspirationskälla för två entusiastiska konstnärer, hungriga på att förkovra lärdomar från tiden hos Matisse i Paris. I ateljén på Katarinavägen kom många stockholmsutsikter med olika perspektiv och vinklar att skapas under åren men ibland valde konstnären även att visa interiören och vardagslivet med familjen från hemmet eller ateljén.
Det sena 1910-talet betydde mycket för Grünewalds karriär och har kommit att bli synonymt med modernismens intåg i det svenska konstlivet. Det var på Expressionistutställningen 1918 på Liljevalchs där han tillsammans med Sigrid Hjertén och Leander Engström ställde ut 297 av sina egna alster och spred modernismens budskap. Omdömena var delade och utställningen kom att på många sätt bli en vattendelare i svensk konstpolitik. Idag är det verken som är tillkomna kring denna period som anses tillhöra de bästa i konstnärens produktion.
Den aktuella ateljéinteriörens komposition möjliggör för Isaac att på sitt skickliga vis låta kurvor och färger skapa ett samspel. Blickfånget är Sigrids mörkare kropp i kontrast till den ljusa tomma canvasen på staffliet. Den jordiga paletten med lila, blå, gula och rosa inslag är typisk för denna period.
Att Isaac Grünewald fick inspiration från sin läromästare Matisse i Paris är både tydligt och känt. Han var den av de svenska konstnärerna som främst tog hans läror till sitt hjärta, dock med en bibehållen nordisk prägel. Grünewald omnämns framför allt som Matisse-elev men man hade också kunnat kalla honom Cézanne-elev. När han gick i lära hos Matisse använde han sig också av Cézannes principer för att bygga upp en målning. ”Liksom Cézanne satte färg på färg intill färg, sökte han (Grünewald reds anm) formen med en rikt fasetterad uppfattning. Med fjäll på fjäll intill fjäll byggde han upp sina former och iklädde dem en färgskimrande dräkt. Han byggde färgerna i ljus skala på kontraster och harmonier och försökte fylla varje centimeter med ljus. (J.P Hodin, ”Isaac Grünewald, Stockholm 1949, sid 45-46).
”Ateljéinteriör” är ett fint exempel på hur väl Isaac Grünewald har tagit till sig Cézannes teorier om formen, (betrakta naturen genom cylindern, sfären och konen), färgen och ljuset. Grünewald visar här hur mästerligt han hanterar att ställa varma och kalla färger emot varandra i den vardagliga scenen där Sigrid står beredd att påbörja en ny målning i ateljén. Att måla av varandra var förstås också en praktisk lösning då levebrödet var knapert och det saknades pengar att hyra modell för.