Baltasar Lobo

Den spanske skulptören Baltasar Lobo är främst känd för sina skulpturer föreställande mor och barn. Sina studier bedrev han hos Ramon Núñez som lärling samt vid Museum of Fine Arts of Valladolid. Efter det spanska inbördeskriget flyttade Lobo till Paris där han lärde känna konstnärerna Pablo Picasso och Joan Miró som inspirerade honom till att vända sig från rent naturalistiska och klassiska avbildningar till att reducera skulpturer till sina mest basala former. Sina skulpturer skapade han i både marmor och brons och gärna med blanka ytor.
Lobo var samtida med Jean Arp och Constantin Brancusi men skapade med eget uttryck i sina slanka avbildningar av den kvinnliga kroppen. Hans arbeten kännetecknas av en sensibilitet och enkelhet vilket gör att skulpturerna än idag framstår som tidlösa monument.
I Paris blev Lobo även vän med den svenske skulptören Liss Eriksson och dennes hustru, målaren Britta Reich Eriksson. Detta ledde till att Lobo 1948 deltog i en samlingsutställning i Stockholm och Oslo som de norska och svenska Spanienkommittéerna ordnade för spanska konstnärer i exil. I samband med utställningen lärde Lobo känna familjen Ingrid och Conny Andersson i Björkhagen. Conny Andersson hade deltagit som frivillig i de internationella brigaderna under spanska inbördeskriget. På Galerie Blanche i Stockholm hade Lobo tre år senare, 1951, sin första soloutställning i Sverige. 1977 närvarade Lobo vid invigningen av La Mano, Liss Erikssons skulptur till minne av de Spanienfrivilliga, som återfinns på Katarinavägen. I en nyanlagd park mellan Björkhagens tunnelbanestation och Markuskyrkan finns sedan 2016 Lobos skulptur Moderskap, en donation av Liss Eriksson vänförening.