Ola Billgren

Vi gjorde en längre resa till Italien 1995. Vi reste bland annat till Pompeji, vi besökte Tivoli och Villa d’Este. Ola fotograferade mycket under hela resan. Väl hemma tog han fram bilderna och lät dem inspirera honom i arbetet med måleriet, berättar Anita Nilsson Billgren.
Resan och intrycken resulterade i en utställning hos Susanne Ottesen i Köpenhamn. Utställningen hette "Ola Billgren, Maleri Fotogravure" och målningarna vittnade om vikten av resan och betydelsen av de intryck Ola Billgren burit med sig tillbaka till Sverige. Bakom konstnärens abstraherande ytor framträdde klassiska formspråk, arkitektoniska detaljer såsom loggior och tempelgavlar och skulpturer som med sina antikiserade framtoningar skvallrade om antikens Italien.

För Ola Billgren hade alltid den fotografiska bilden varit viktig för arbetsprocessen. På 1960-talet, när hans konst med fotorealistisk skärpa återgav hans närmsta omgivning, kom inspiration från filmen och litteraturen, från den illustrerade pressen och från den samtida vardagen. Under 1970-talet gick Billgren vidare med ett friare måleri och kunde med större konstnärlig frihet undersöka måleriets möjligheter och förutsättningar. Nu hade han blivit en etablerad konstnär som ställt ut runtom i världen och som representerat Sverige på Venedigbiennalen 1971. Billgrens nästan akademiska och nästintill vetenskapliga inställning till måleriet gjorde att han aldrig stannade upp. Han sökte utmaningen och 1980-talet bröt mot de tidigare årens närsynthet i motivvalen och nu blickade konstnären ut över städer och stadsvyer, både från fotgängarens perspektiv och från katedraltoppar, i städer runtom i Europa. Hisnande perspektiv och siluetter bredde ut sig framöver betraktaren som erbjöds resa från Kölndomens spira till Braubach och Sevilla i konstnärens olika, ofta monumentala, dukar. Den röda färgen bröt igenom och från att endast ha dansat över ytan bredde sig färgen ut över dukarna och Billgren skapade på tidigt 1990-tal nästan monokroma målningar, där motiven under lager av färg kunde anas i bakgrunden. Fortfarande var den fotografiska bilden viktig som förlaga och inspiration, men färgens måleriska effekter på duken gavs allt större tyngd och bar på så vis Billgrens måleri framåt.
Ola Billgren har kallats både teoretiker och sensualist och förmådde i sina verk fånga det historiska och det samtida i en och samma bild. Billgrens målningar karaktäriseras av både dubbelhet och mångtydighet, såväl i uttryck som i innehåll och den drömska närvaron är omisskännlig, alltifrån 1960-talets fotorealistiska verk till det sena måleriets romantiska anslag. ”Ola Billgrens realism ger ofta just detta intryck av att vilja hålla fast eller hålla stånd mot tiden.” Det skriver Douglas Feuk på sid 61 i den stora boken ”Ola Billgren, Måleri – Paintings” (2000). Han skriver det i relation till Billgrens målningar från 1960-talet, och beskriver målningarna som visar stillastående sjukhuskorridorer eller stökiga vardagsrum, långt borta från världens brus utanför. Det intressanta är att det upplevs lika relevant för Billgrens sena måleri.

I auktionens målning har konstnären tydligt inspirerats av resan till Italien, några år tidigare. Det var fortfarande nuet och samtidens intryck som inspirerade, men det var en samtid sedd genom ett historiskt raster och som förflyttats ännu ett steg bort från det ”autentiska” i och med användandet av den fotografiska bilden som förlaga. Konstnären tilltalades av historien, av vårt gemensamma kulturella arv och vad som format vår bild av antiken.

Ett från början tydligt måleri har genom konstnärens varsamma hand getts en drömlik och suggestiv ton och den röda och blå färgen har försiktigt förts över ytan på ett omisskännligt billgrenskt vis. Bearbetningen av ytan gör att själva motivet fjärmar sig för betraktaren och likt antikens historier vilka genom århundraden omformats av mänskligt traderande och ivriga skriftställare förefaller romarnas lämningar endast som flyktiga drömmar för våra ögon. Drömmen om historien blir till ett med drömmen om livet och drömmen om ett varande i nuet. Auktionens målning är en av de allra sista målningarna som Ola Billgren färdigställde före sin död och blir för oss till ett poetiskt memento mori-motiv som vittnar om en virtuos målares högst intensiva och relevanta samtal med historien.