Studie till ett monogram med initialerna ”GW”, krönt med en värja samt studieblad med olika monogram
Brunt bläck på papper
13 x 23 cm., respektive 18 x 24,5 cm.
Enligt uppgift såld på Bukowskis under 1800-talet
Martin Carlssons samling, Stockholm, hans märkning på baksidan
”GW” relaterar troligtvis till general Gustaf Wachtmeister (1757-1826). Möjligtvis utgör studien förlaga till motsidan på en medalj, alternativt ex-libris. Gustaf Wachtmeister blev1780 major i armén och överadjutant hos kungen. År 1781 blev han överstelöjtnant vid Dalregementet och generaladjutant av flygeln 1787 blev han överste i armén och generaladjutant. Han utmärkte sig flera gånger under Gustav III:s ryska krig. 1788-1790, blev sårad i slaget vid Valkeala och blev på själva slagfältet av konungen utnämnd till generalmajor. Han blev chef för Bohusläns regemente 1790. År 1792 förflyttades han till Södermanlands regemente och samma år blev han generallöjtnant och befälhavare för Norra fördelningen. 1809 efterträdde han von Döbeln som överbefälhavare över kustarmén och blev general vid infanteriet.
Lars Grandel var en av Sveriges med framstående medalj- och myntgravörer. Grandel var en skicklig tecknare och han utförde ofta själv förlagor till både egna och andra medaljgravörers verk. Vad gäller åtsidorna, mestadels porträtt av kungliga personer, var förlagan nästan alltid ett medaljongporträtt av Sergel. Förlageteckningar av Grandel är extremt sällsynta, exempelvis äger Nationalmuseum ingen teckning av honom.
Grandel började sina konststudier vid Målar- och bildhuggarakademien och reste med offentligt stöd till Paris 1780 och 1782 vidare till Rom. Hans medalj över Gustav III:s revolution 1772, hans mest beundrade, är arbetad efter Sergels medaljong av 1784 och frånsidans figurframställning med Teseus befriande Andromeda efter en förlaga av Masreliez. Grandel fick i uppdrag att utföra denna medalj vid Gustav III: s besök i Rom 1784, men den blev färdig först 1790-91. I juni 1794 häktades Grandel som en följd av sina förbindelser med jakobinerna i Frankrike och satt fängslad på Sant' Angelo till maj följande år och förvisades då ur Kyrkostaten. Han begav sig då till Florens där han på Gustav IV Adolfs befallning 1796 återvände hem. Han blev under sin frånvaro ledamot av Målar- och bildhuggarakademien 1795. Efter hemkomsten till Sverige blev han 1796 utnämnd till professor och 1799 medaljgravör vid Kungliga Myntet. 1803 blev han Målar- och bildhuggarakademiens skattmästare och var 1816-1828 dess direktör. I den senare egenskapen efterträdde han Gustaf Fehrman. 1813 blev han ledamot av Vitterhetsakademien med uppgift att granska medaljförslag. Grandel erhöll en rad offentliga uppdrag. Bland dessa kan nämnas Uppsala universitets minnesmedalj över dess kansler greve Axel von Fersen d.y. (1755–1810), 1815 Kungl. Lantbruksakademiens stora guldmedalj, 1815 (Y. O. Hedvall, En medalj och dess öde, i Kungl. Skogs- och lantbruksakademiens Tidskrift, ss. 127-134, 1981) och 1821 jubileumsmyntet till minne av Sveriges befrielse genom Gustav Vasa.
Grandel var inblandad i skandalen kring köpet av den beryktade Martelliska tavelsamlingen. Grandel hade sett samlingen i Rom och rekommenderade den till inköp. Underhandlingar påbörjades 1797 men samlingen kom till Sverige först i maj 1803. Gustav IV Adolf hade förbundit sig att betala Martelli en årlig livränta för tavlorna. Efter kungens avsättning försökte Grandel få Martellis anspråk erkända och måste till dess samlingen slutligen inlöstes av staten 1828 förskottera denne med egna medel.
A. U. Wertmüller målade hans porträtt två gånger; i Paris 1782 (Nationalmuseum (NM 5297)) (se fig.) och i Stockholm 1799 (Konstakademien).