Anders Zorn

I den aktuella målningen har Anders Zorn avbildat Gods-Kari i den vackra vinterdräkten för Morakullor. Gods-Kari hette egentligen Ester Jansson och var född 1897. Med en mästarens självklarhet har Zorn fångat det dubbla ljusspelet över modellen och över klädedräkten. Det naturliga ljuset faller in från vänster i målningen och spelar över händerna och den gröna kjolens mjuka veck. Värmen och ljuset från den öppna spisen, utanför bilden till höger, reflekteras i jackan och färgar Gods-Karis kinder rosigt röda. Den elfenbens-vita pälsen och den ljusa schaletten smälter nästan samman med väggen som badar i vinterljus. Accenten av rött i hårbandet avslöjade, för de som var intresserade, att kvinnan ännu var ogift.
En av Zorns stora ambitioner i livet blev att bevara den dalska kulturen och skydda den mot industrialismens alltför starka förändringar. I hans måleri från Mora med omnejd finns ofta en omsorg om traditionerna bland annat genom att föra fram dräkternas kulturella egenart och därmed ge dalfolket en hyllning för att de höll fast vid sin unika historia. För Zorn representerades särskilt hembygden av hans moder, Grubb Anna Andersdotter. 1874 hade modern gift sig med Skeri Anders Andersson med vilken hon fick fyra döttrar. Familjens tillvaro var ofta svår och förmörkades av trångboddhet och fattigdom. När Anders Zorns karriär tog fart i England på 1880-talet sökte han lindra sin mors situation genom att sända hem ekonomiska bidrag. Efter att Zorn 1886 förvärvat en del av Skerigårdens mark invid Mora kyrka började han också att använda medlemmar ur familjerna Grubb och Skeri som modeller till sina målningar, till exempel i ”Vårt dagliga bröd” (Nationalmuseum). Modellerna fick klä sig gammalmodigt eftersom han ville återskapa dräktskicket från sin barndom. Zorn engagerade sig under hela sitt liv för nationaldräktens bevarande och i hans skildringar av hembygdens kullor och hantverkare syns särskilt hans önskan att återge de dalska klädedräkterna på ett realistiskt sätt åt eftervärlden.
Anders Zorn omtalades på 1910-talet som en stor dalapatriot, stockholmsprofil, storseglare och världsresenär. Hans liv fylldes av åtaganden och uppdrag såväl i Sverige som i utlandet, men det var i Mora som han var mantalsskriven fram till sin död. Mora räknade han som sin fasta punkt i tillvaron. Här fanns Zorngården med morastugan som hade morföräldrarnas gård inkapslad i husets mitt och här fanns den stora timrade salen vars storlek inte hade någon motsvarighet i hela trakten. Zorngården var en riktig symbol för den fattige sonens återkomst. Invid Zorngården låg också Anders Zorns ateljé som var inredd i ett medeltida eldhus från Fåsås fäbodar.