Carl Larsson
För konditionsrapport kontakta specialist
Skärgårdslandskap
Signerad C.L. Tusch på papper
5,5 x 30 cm, bildstorlek 3.2 x 28.2 cm.
Övrig information
Förlaga till vignetten till "Höstbref från Sandhamn" i Elias Sehlstedts "Sånger och visor i urval utgivna af Carl Snoilsky", Albert Bonniers Förlag, Stockholm 1893, s. 310. Vignetter i ett långsmalt format är ett genomgående inslag i varje stycke i boken. De 179 sångerna och visorna samt några reseskildringar är främst hämtade från Sehlstedts Samlade Sånger och Visor vilka gavs ut 1861-1876, men de återspeglar hela Sehlstedts produktion. Mer än 400 teckningar av Carl Larsson illustrerar verket. Sehlstedt arbetade mellan åren 1852 och 1869 som tullinspektör vid Sandhamn i Stockholms skärgård. Under sina år i Sandhamn skildrade han skärgården med den egna upplevelsens skärpa och ofta hade hans verk en satirisk underton. I Huruledes jag fann Sehlstedt från 1874 skildrar August Strindberg en sommarsegling med tulljakt från Dalarö till Sandhamn och ger en mycket sympatisk bild av den lite skygge och åldrade Sehlstedt. Strindberg som kom till Sandhamn i 20-årsåldern, några sommardagar 1869 och 1870, återvände hösten 1873 för att utbilda sig till telegrafist och blev då nära vän med Ossian Ekbohm som var Sehlstedts efterträdare som tullinspektör. I samband med att Sehlstedt skulle lämna sin tjänst på Sandhamn fattades beslutet att dra in den optiska telegrafen på Telegrafholmen och Sehlstedt nedtecknade då följande:
Du telegraf! Din tjenst till slut
För mycket optisk var.
Du, liksom jag, har sjungit ut-
Det längre sig ej bar.
Tullinspektören Elias Sehlstedt (1808–1874) har gått till eftervärlden som författare till texten till visan ”Litet bo jag sätta vill”. Men idyllen, vars väsen Sehlstedt så skickligt frammanade, kunde framstå som mycket avlägsen i den hårda vardagen som tullinspektör i Sandhamn. I ett brev till Albert Bonnier i juni 1867 beskriver Sehlstedt sin situation rättframt och frustrerat:
”Broder Bonnier!
Jag har alldrig på 15 år varit så öfverlupen af Skeppare och göromål som nu denna vår. Orsaken är att alla fartyg som skola opp åt Norrland för att lasta, ha ej kunnat komma fram för is. Derföre gå de in hit i Sandhamn och gör mig ett sjudjefla besvär. Jag kan derföre ej tänka på någonting annat än Skeppssattyg; och Gud vet när jag får någon ro på det här stället.”
Konstnär
Carl Larsson räknas som en av de största svenska konstnärerna genom tiderna. Han föddes i Gamla Stan i Stockholm och studerade vid Kungliga Konstakademin åren 1866-76. Efter studierna i Stockholm reste han till Frankrike och bosatte sig i Grèz-sur-Loing, dit också andra konstnärer sökte sig. Där utförde han främst målningar med trädgårdsmotiv. I Frankrike träffade han sin blivande maka Karin Bergöö, som också var konstnär och kom att betyda mycket för hans produktion. Redan under studieåren försörjde han sig som fotoretuschör och som tecknare i pressen. Det var också under studietiden som Larsson lärde känna Anders Zorn och Bruno Liljefors, tillsammans brukar de tre kallas för ABC-konstnärerna. I slutet av 1880-talet fick paret Larsson ”Lilla Hyttnäs" i Sundborn utanför Falun av Karins far och det är där Larssons mest kända akvareller som skildrar hans familj kommer till. Motiven föreställer ofta soliga landskap med badande och metande barn, kräftfiske, måltider i det gröna samt interiörscener. Larsson är bland annat representerad i Nationalmuseum där väggmålningen ”Gustav Vasas intåg i Stockholm” och ”Midvinterblot” fyller trapphallen. Väl representerad främst på Nationalmuseum i Stockholm och på Göteborgs Konstmuseum.
Läs mer