Alexander Roslin

Collection Pierre-Stanislas et Henriette-Agathe-Rose Foache. - Collection de Madame André Begoüen-Demeaux, née Louise Flore Floache. - Collection Albert Begoüen-Demeaux. - Légué à Madame Bruno Cornet d'Hunval, née Antoinette Begoüen- Demeaux. - Collection Madame Philippe Couturier, née Antoinette André, descendante de Pierre-Stanislas Foache.

Maurice Begoüen-Demeaux, Mémorial d'une famille du Havre, Tome 2, Stanislas Foache, négociant de Saint-Domingue, 1737-1806. Paris, 1951, reproduit page 88.
Gunnar W Lundberg, ”Roslin - Liv och verk”, 1957, upptagen i katalogen över Roslins kända verk, kat nr 325, sid 60, avb pl 107.

Redan efter skolstudierna i Skåne fick Alexander Roslin sin första undervisning i teckning av amiralitetskaptenen Lars Ehrenbill i Karlskrona, dit familjen hade flyttat 1729. Även om det ursprungliga syftet med undervisningen var att Roslin skulle kunna försörja sig som fartygstecknare blev hans konstnärliga begåvning tidigt uppenbar för läraren. Roslin skickades på Ehrenbills inrådan till Stockholm, för att utbildas till porträttmålare. Han kom till huvudstaden 1736 och fick plats som lärling hos hovmålaren Georg Engelhardt Schröder. I Stockholm hade konstlivet vid denna tid levt upp i samband med bygget av det nya slottet, som lockade dit framstående målare och hantverkare från Europa. Efter tre år som lärling kunde Roslin börja ta emot egna beställningar, och kort därefter lämnade han Stockholm för att resa ut i Europa. Efter en rad uppehåll på vägen kom han slutligen till Paris 1752. Då hade han arbetat vid flera kungliga hov och hunnit utföra en mängd porträtt. Ankomsten i Paris förebådade en lyckad karriär, för med sig hade Roslin ett ytterst betydelsefullt rekommendationsbrev från hertiginnan av Parma ställt till hennes systrar Medames de France – den franske kungens döttrar. Snart fick den svenske porträttören de eftertraktade uppdragen att måla såväl kungligheterna som deras högt uppsatta funktionärer. Redan 1753, året efter ankomsten till Paris, blev Roslin invald i den franska konstakademin och hade etablerat sig som en av de stora konstnärliga begåvningarna i staden. Mot slutet av 1750-talet var han en av de mest efterfrågade porträttörerna.