Rektangulärt, fristående, fanerat med mahogny. I sargen låda med mekanik som då den dras ut skjuter tillbaka skivan, inredning av uppfällbar spegel flankerad av fack med jalusilock. Bakom lådans nedfällbara centralpanel utdragbar skrivskiva som kan resas till bokstöd samt två sidolådor för bläckhorn och sanddosa. Beslag av förgylld mässing bland annat i form av draperiformade handtag, benfyllningar och framsargens ramverk av "milleraies", övriga sarger med pärlstav. Avtagbara, raka nedåt avsmalnande ben.
Undertill två etiketter: en tryckt 1897 på kyrilliska avseende storfurst Kirill Vladimirovich palats (ej ifylld) delvis klistrad över en inventarieetikett handskriven på kyrilliska med "Eremitaget" samt "No 35" och "No XXXII". Längd 95, bredd 66, höjd 81 cm. Nycklar medföljer
Kejsarinnan Katarina II av Ryssland (1729-1796), levererad av David Roentgen, möjligen 1786.
Samlingarna på Eremitaget, S:t Petersburg
Möjligen storfurst Kirill Vladimirovich (1876-1938) överförd från Eremitaget ca 1897.
Robert Pferdmenges (1880-1962), tysk bankir, ledamot av den tyska förbundsdagen och rådgivare åt Konrad Adenauer.
Därefter i arv.
Hans Huth: Roentgen Furniture, London, 1974, se sid 20 samt sid 88-93 och bild 137-138.
Josef Maria Greber: Abraham und David Roentgen, Starnberg, 1980, se vol. I, sid 227 och vol. II, sid 300, bild 586.
Dietrich Fabian: Abraham und David Roentgen, Bad Neustadt/Saale, 1996, se sid 63-69, bild 105 -120.
Wolfram Koeppe, exhibition catalogue: Extravagant Inventions: The Princely Furniture of the Roentgens, New York, 2012, se sid. 45-48, 160-172, figs. 35, 75-81, & nr. 43-46, 49.
Iraida K. Bott & Tatyana. B. Semenova: Стол русской императрицы [Den ryska kejsarinnans bord], St. Petersburg 2020, etiketten.
David Roentgen (1743-1807) anses av många som kanske den främste ebenisten under den nyklassiska eran på 1700-talets slut. Han var son till Abraham Roentgen (1711-1793) vilken hade slagit sig ner i Neuwied nära Coblenz och öppnat en verkstad, berömd för sina möbler i rokoko med en distinkt målerisk intarsia, intrikata lås och dolda lådor. 1757 anslöt sig David till faderns verkstad. Sedan han omkring 1770 övertagit verkstaden kom den att utvidgas till tidens kanske främsta i Europa. David kombinerade en känsla för design, mekaniska lösningar och snickeri med entreprenöranda och innovativ marknadsföring. Verkstadens specialitet, möbler med intrikata mekaniska funktioner, noterades även av Johann Wolfgang von Goethe vid ett besök omkr 1774-75. Hov efter hov i Tyskland blev kunder och genom att sätta upp ett nätverk av representanter med lager kunde leveranser ske snabbt. Möblerna utformades därefter, till exempel med avskruvbara ben som på auktionens bord, för att förenkla transporter.
1774 besökte David Roentgen Paris. Han mötte där de nyklassiska strömningarna som han helt tog till sig och omformade till den nyklassiska stil vi associerar med honom, av vilket auktionens bord är ett tydligt exempel. Roentgen inser snabbt att Paris också är lönsam marknad att erövra, viket hans möbler i sin distinkta stil kom att göra. 1779 tilldelas han den dubbla titeln Ebèniste-mécanicien till Louis XVI respektive Marie-Antoinette, en utnämning som endast den store François Oeben tilldelats tidigare. Samma år levererar han sin berömda sekretär till Louis XVI, den dyraste möbel franska hovet kom att köpa. 1780 blir så Roentgen utnämnd till maître och kan då etablera sig i den franska huvudstaden. I Paris mötte han och inledde ett samarbete med förgyllaren/ciselören François Rémond som kom att utföra många av beslagen åt Roentgen.
Efter att ha erövrat Paris satte Roentgen siktet på tidens kanske största, kräsnaste och viktigaste kund, kejsarinnan Katharina den stora och den ryska marknaden. 1783 beger sig Roentgen till Ryssland, med sig har han en för kejsarinnan specialkomponerad sekretär som han hoppas kunna sälja till Katharina II. Efter ett översvallande introduktionsbrev från Friedrich Melchior, Baron von Grimm tar Katharina emot Roentgen i S:t Petersburg. Hon blir överförtjust och köper på stående fot den spektakulära sekretären. Kejsarinnan kom att bli Davids största kund och gör över de nästkommande åren en mängd beställningar. Roentgen kom inalles att göra fem resor med leveranser till S:t Petersburg mellan 1783 och 1789. Förteckningen från 1786 finns bevarad och bland alla olika typer av bord finns bl a som nummer 19: ”Quatre tables en forme de commode avec tiroirs et tablettes chaque pièce 128-45 [rubler] vilket sannolikt beskriver modellen på auktionens bord.
Auktionens bord, som är nyupptäckt och aldrig tidigare publicerats, tillhör denna typ av multifunktionsbord, som utöver att vara toilettebord också kunde användas till att läsa, skriva, dricka kaffe och umgås vid. Modellen tycks ha varit en av Roentgens mer populära. Ett antal är kända i offentliga och privata samlingar, flertalet redovisas av Dietrich Fabian i sin bok om Abraham och David Roentgen, bl a i slottet Pavlovsk finns ryska storfurstinnan (senare kejsarinnan) Maria Feodorovnas (1759–1828), bord kvar. I Eremitagets samlingar finns ett annat bord bevarat. Alla dessa bord är till utformning och mekanik likartade men de dekorativa beslagen varieras. Det för Roentgen kännetecknande ornamentbeslaget med räfflor, sk ”milleraies” förekommer på ben och sarger. På auktionens bord inramas hela framsargen, utan avbrott, av en milleraise-list, något som torde vara en unik utformning som inte förekommer bland övriga kända bord.
Auktionens bord har undertill två etiketter. En är en handskriven inventarieetikett som daterar sig till den äldsta inventeringen av Eremitagets möbler ca 1796-1811. ”Eremitaget” står tydligt på kyrilliska samt siffrorna, "No 35" och "No XXXII" liknande etikett har även det bord som ännu finns i Eremitaget, med siffrorna: ”31” och ”XX”. Ingen forskning har skett på dessa märkningar och hur de skall tolkas får framtida studier utvisa.
Den andra etiketten, med förtryckta rubriker, från 1897, tyder på att auktionens bord fanns kvar i samlingarna och var ämnat till storfurst Kirill Vladimirovich (1876-1938) palats. Då etiketten inte är ifylld går det inte med absolut säkerhet säga om så skedde. Storfurst Kirill var syssling till siste tsaren Nikolaj II och kom efter revolutionen att i exil bli ätten Romanovs överhuvud.
Bukowskis vill tacka Tatyana Semenova, intendent vid Eremitaget i S:t Petersburg, för hjälp med information.