"Den gamle Peer Gynt"
Skulptur, patinerad brons, signerad Chr. Berg. EX. III, koncipierad 1943. Höjd 43 cm. Monterad på stensockel, total höjd 58.5 cm. Including book "Christian Berg - Sven Sandström".
Vinst i konstlotteri på 1950-talet.
Sven Sandström, "Christian Berg - Livslinjer och formtankar", 1962, omskriven sid. 35 samt annat exemplar avbildat sid. 37.
Torvald Berg, "Christian min upplevelse av skulptören Christian Berg: en illustrerad berättelse om far, hans liv och arbete", 1991, upptagen i förteckningen över porträttarbeten sid. 203, samt jfr. bild sid. 107.
Skulpturen är ett rollporträtt av den "Den gamle Peer Grynt" som gestaltas av skådespelaren Hans Jacob Nilsen.
Sven Sandström skriver:
"På hösten 1942 såg Christian i Malmö en föreställning av Peer Gynt som gavs av Riksteatern, och där norske teaterchefen Hans Jacob Nilsen spelade huvud- rollen. Han blev fängslad av det ypperliga rollporträttet, och på våren 1943 sökte han i Stockholm upp den landsflyktige skådespelaren som samtyckte att sitta modell för honom. Arbetet blev inte minst krävande för modellen, som före varje sittning lade sin Peer Gynt-mask med stor omsorg. Skulpturen blev alltså i viss mån en tolkning av en konstnärlig skapelse, men den utnyttjar också denna utgångspunkt för att stilisera det dramatiska uttrycket förbi den mimiska tillfälligheten: porträttet har blivit en modern tragisk teatermask, men med mycket bevarat av den enskilda rollskapelsen. De djärvare rytmer som skulptören letade fram, tog skådespelaren med förtjusning upp i sin maskering, och han använde framgångsrikt den lätt geometriserade sminkningen på sina turnéer. (Sven Sandström - Christian Berg, 1962, sid.35)
Christian Berg, svensk skulptör. Han började som naturalistisk djurmålare och fram till 1926 ägnade han sig enbart åt måleri. I Paris kom han i kontakt med postkubismen, som snabbt blev hans eget språk. Vägen till skulpturen fann han den dag då han med hjälp av lera lyckades lösa ett problem med linjespelet i en tecknad torso. Bergs första skulptur, Torso 1926, blev inledningen till hans mest intensiva och aktiva period, 1926-1930. Han skapade då en rad postkubistiska skulpturer och många torsos i olika utvecklingsgrader. Han arbetade framförallt med klart avgränsade konkava och konvexa former, som låter ljuset spela i omväxlande blanka och matta ytor. Med undantag för de många stiliserade porträttskulpturerna och kyrkliga utsmyckningarna förblev han den abstrakta skulpturen trogen under hela sitt verksamma liv.
Läs mer