"Utanför bykrogen".
Signerad L. Jirlow. Duk 97 x 130 cm.
Inköpt från Rolf Lindstrup, 2006 under en utställning på Sofiero Slott, Helsingborg.
Bukowskis, Stockholm, Modern Art + Design 612, 2018, kat. nr. 545.
Lennart Jirlows Paris finns fortfarande. De vitklädda kyparna rusar fortfarande mellan bistrobord och damer med fullastade korgar som dignar av baguetter och paket från slaktaren styr målmedvetet sina steg på torg och gator. Lennart Jirlow är utan tvekan en av Sveriges mest folkkära konstnärer, älskad och uppskattad för sina färgglada och idylliska motiv från framför allt Frankrike. Vid en första anblick får man en känsla av att tavlorna enbart är positiva och fyllda med levnadsglada människor, men efter en stund inser man att Jirlow även smugit in människornas mörkare sidor: ensamheten, dryckenskapen och vemodet skymtar fram.
Jirlow föddes och växte upp i Stockholm. Det ovanliga efternamnet kan härledas till farfadern, Oscar Andersson, som var flaggunderofficer i flottan med bostad på Skeppsholmen. Han ville skilja sig från mängden och tog sig namnet Jirlow efter sjötermerna gir och lov. Som 9-åring utförde Lennart Jirlow sin första oljemålning, vilken han lyckades sälja för 5 kr. Därefter satsade han varje vecka sin veckopeng på penslar och pannåer. Det var konstnär han ville bli, och så blev det. 1952 antogs han – 16 år gammal och som yngste elev det året – till Konstfack.
Två år senare gav sig Jirlow ut på sin första stora Europaresa och förtrollades av solen, ljuset och människorna. Han besökte Holland för att studera Rembrandt och reste sedan vidare till bl a Paris, Neapel och Florens. I den sistnämnda staden kom han att stanna i fyra hela år för att studera vid Accademia di Belle Arti - den florentinska Konstakademin. 1958 kom han tillbaka till Stockholm för att senare samma år göra sin debututställning hos galleri Modern konst i hemmiljö på Strandvägen.
Under 1960-talet fortsatte Jirlow att ställa ut regelbundet, bland annat i Göteborg och Stockholm. Men än viktigare var hans första utställning på Galerie des Beaux-Arts i Paris 1965, vilken kom att bli hans egentliga genombrott. Hans stil hade vid det här laget tagit sig det detaljerade, färgrika och till synes naiva uttryck vi vant oss vid idag, och motivkretsen kretsade kring det franska vardagslivet: interiörer från familjeägda bistroer, idylliska landsortshotell med blomsterbalkonger, bagaren med sina baguetter, kocken i sitt kök, gendarmen i sin uniform. Kombinationen tilltalade fransmännen och utställningen uppmärksammades i såväl franska som svenska medier. I en lokal tidskrift omnämndes han som ”den svenske konstnären som visar fransmännen Frankrike” och Expressen hade ett helsidesuppslag, vilket gav stor genklang hemmavid.
Vid tiden för genombrottet i Frankrike var Lennart Jirlow sedan ett år bosatt i Provence, men framgången i Paris ledde till flera utställningar i den franska huvudstaden under 70-talet, och det dröjde inte länge förrän Jirlow skaffade sig bostad och ateljé även där. Motiven handlade främst om de små trevligheterna i vardagen: besöket på restaurangen, bistron eller vinkällaren, kaffestunden i pergolan, utflykten med skärgårdsbåten, promenaden i parken eller längs den palmkantade strandpromenaden. Lennart Jirlows bilder är fyllda av berättarglädje och deras minsta gemensamma nämnare är, nästan utan undantag, lusten till färgen och till livet.
Lennart Jirlow föddes och växte upp i Stockholm. Det ovanliga efternamnet kan härledas till farfadern, Oscar Andersson, som var flaggunderofficer i flottan med bostad på Skeppsholmen. Han ville skilja sig från mängden och tog sig namnet Jirlow efter sjötermerna gir och lov. Som 9-åring utförde Lennart Jirlow sin första oljemålning, vilken han lyckades sälja för 5 kr. Därefter satsade han varje vecka sin veckopeng på penslar och pannåer. Det var konstnär han ville bli, och så blev det. 1952 antogs han – 16 år gammal och som yngste elev det året – till Konstfack.
Två år senare gav sig Jirlow ut på sin första stora Europaresa. Han besökte Holland för att studera Rembrandt och reste sedan vidare till bl a Paris, Neapel och Florens. I den sistnämnda staden kom han att stanna i fyra hela år för att studera vid Accademia di Belle Arti - den florentinska Konstakademin. 1958 kom han tillbaka till Stockholm för att senare samma år göra sin debututställning hos galleri Modern konst i hemmiljö på Strandvägen.
Under 1960-talet fortsatte Jirlow att ställa ut regelbundet, bland annat i Göteborg och Stockholm. Men än viktigare var hans första utställning på Galerie des Beaux-Arts i Paris 1965, vilken kom att bli hans egentliga genombrott. Hans stil hade vid det här laget tagit sig det detaljerade, färgrika och till synes naiva uttryck vi vant oss vid idag, och motivkretsen kretsade kring det franska vardagslivet: interiörer från familjeägda bistroer, idylliska landsortshotell med blomsterbalkonger, bagaren med sina baguetter, kocken i sitt kök, gendarmen i sin uniform. Kombinationen tilltalade fransmännen och utställningen uppmärksammades i såväl franska som svenska medier. I en lokal tidskrift omnämndes han som ”den svenske konstnären som visar fransmännen Frankrike” och Expressen hade ett helsidesuppslag, vilket gav stor genklang hemmavid.
Vid tiden för genombrottet i Frankrike var Lennart Jirlow sedan ett år bosatt i Provence, men framgången i Paris ledde till flera utställningar i den franska huvudstaden under 70-talet, och det dröjde inte länge förrän Jirlow skaffade sig bostad och ateljé även där. Motiven handlade främst om de små trevligheterna i vardagen: besöket på restaurangen, bistron eller vinkällaren, kaffestunden i pergolan, utflykten med skärgårdsbåten, promenaden i parken eller längs den palmkantade strandpromenaden. Lennart Jirlows bilder är fyllda av berättarglädje och deras minsta gemensamma nämnare är, nästan utan undantag, lusten till färgen och till livet.
Läs mer