"Stora Stenbrottet II, Cassis"
Intygad av Rakel Grünewald a tergo. Utförd 1911. Duk 81 x 64 cm.
Liljevalchs Konsthall, Stockholm, "Expressionistutställning", maj 1918, kat. nr. 190.
Liljevalchs Konsthall, Stockholm, "Det sjungande trädet", 1989, kat. nr. 46.
Under sommaren och hösten 1911 befann sig Isaac Grünewald i Cassis-sur-Mer vid sydvästra Medelhavskusten i Frankrike. Resan var viktig för den svenske konstnären då Cassis tillhörde en av hans läromästare Henri Matisses favoritplatser. Grünewald hade endast 2 franc i kassan när han kom till byn men som tur var hade han en förstående hyresvärd som lät honom bo på kredit samt ordnade så att han kunde beställa färg och duk hos den lokala lanthandeln, även det på kredit.
I Cassis visade Grünewald prov på stark skaparglädje och han målade med ett strikt dagsschema. På morgonen började han klockan sju och arbetade i tre timmar för att sedan fortsätta klockan halv tre till sex på kvällen. Han tog starka intryck av Medelhavets natur och färger och experimenterade livligt med olika formspråk för att hitta sin individuella stil. Han sökte sig fram mellan allt från kubism till Cézannes syntesism till Matisse-liknande dekorativa landskap. I auktionens ”Stora Stenbrottet II, Cassis” ser vi hur konstnären använder sig av en pointilistisk penselföring med grågröna färgskalor. Det var en teknik som han tycks ha experimenterat med under perioden då vi även ser den i målningen ”Gamla hus vid havet - Cassis”.
Isaac Grünewald verksam som bildkonstnär och keramiker samt professor vid Konstakademien i Stockholm under åren 1932-42. Grünewald hade en ledande ställning i den svenska moderniströrelsen under 1910-talet och blev dess företrädare i Sveriges samtida konstdebatt. Han var elev vid Konstnärsförbundets skola och vid Henri Matisses öppna akademi i Paris. 1909 debuterade han vid ”De ungas” samlingsutställning med konstnärer som Ture Ander och Arvid Nilsson. Grünewald betraktade sig själv som expressionist då hans fokus låg på konstverkets uttryck. Paul Cézanne var en konstnär som inspirerade honom likaså hans fru och kollega Sigrid Hjertén. Han skildrade det sjudande storstadslivet i överraskande vinklar, ofta i fågelperspektiv, virtuost behandlade i regnbågens klara färger. Hans målningar är tagna ur verkligheten, men inte fångade framför motivet utan ur minnet. Han målade staden och dess virvlande liv, utsikter, parker och interiörer. Med diagonaler och avskärningar byggde han sina kompositioner och underströk växelspelet mellan de varma och de kalla färgerna. Under tiotalet är han påtagligt påverkad av Matisse. Under tjugotalet förändrades hans stil sedan han återvänt till Paris. Landskapen målades direkt inför motivet, så även en rad av färgstarka blomsterstilleben och nakna modeller. Senare närmade han sig verkligheten än mer, men övergav aldrig helt minnesmåleriet.
Läs mer