Porträtt av Elin Wägner (Lund 1882-1949 Rösås)
Gjutarstämpel H. Bergman cire perdue. Brunpatinerad brons, höjd 9,5 cm (inklusive stenbas 17 cm).
(Möjligtvis) Moderna Museet, Stockholm, Siri Derkert, 1960 under Teckningar och skulpturer från Fogelstad, nr. 90 ”Elin Wägner II. Brons. H. 9 cm.”
Elin Wägner blev 2015 högst aktuell i samband med avtäckandet den 21 augusti av Siri Derkerts porträttskulptur, Elin Wägner håller tal, på St Eriksplan i Stockholm mitt emot Vasaparken på samma sida som Bonnierhuset.
Elin Wägner, författare, journalist och rösträttskämpe, var den andra kvinnan efter Selma Lagerlöf som fick ta plats i Svenska Akademien. Som journalist skrev hon för tidningen Idun och Dagens Nyheter, framförallt om sociala frågor om kvinnors situation. Hon var också engagerad i frågor rörande fred och miljö, och var i sina idéer långt före sin egen tid. Hon engagerade sig också i rörelsen för kvinnlig rösträtt och i hjälporganisationer runt om i världen. Under rösträttsarbetet insåg hon att oändligt många kvinnor, liksom hon själv, inte fått tillräckligt med utbildning och därför inte heller har kunnat utnyttja den erövrade rösträtten till att deltaga och ta ansvar för politik och samhällsarbete.
Wägner kom att bli en av initiativtagarna till den s. k. Fogelstadsgruppen, vilken grundades 1922, tillsammans med Elisabeth Tamm, Honorine Hermelin, Ada Nilsson och Kerstin Hesselgren. Gruppens ambition var att utbilda teoretiskt kunniga kvinnor för att få kvinnor att bli mer engagerade i samhälle och politik. 1925 bildade de Kvinnliga Medborgarskolan i gamla Inspektorbostaden på Fogelstad i Julita socken i Södermanland, vilket ägdes av Elisabeth Tamm. I 30 år skulle skolan komma att ha betydelse för kvinnors utveckling i Sverige och i viss mån i de övriga nordiska länderna. Här röjdes vägen för dagens svenska kvinnorörelse och de fem kvinnorna var med och skapade det moderna Sverige. Målet med skolan var att väcka politiskt intresse hos kvinnor och att skapa självständigt tänkande.
Siri Derkert blev en årlig kursmedlen på skolan mellan 1943-54. Hon kom där att modellera en rad porträtt av kvinnor verksamma vid skolan, bland andra av flera av grundarna. Hennes mycket subjektiva tolkningar uppskattades endast undantagsvis av modellerna som tyckte sig karikerade och massakrerade. Derkert själv menade att "Jag gör aldrig karikatyrer, jag ser dem sådana" (R. Söderberg Siri Derkert, 1974, ss. 115-6). En del av Siri Derkerts relief på Östermalmstorgs tunnelbanestation i Stockholm avbildar Fogelstadsgruppen (se vidare e A. Öhrner, Siri Derkerts porträtt av kvinnorna på Fogelstad 1943-54, uppsats för påbyggnadskurs i konstvetenskap, Stockholms Universitet, höstterminen 1986; och utst. kat, Fogelstadskvinnor: en porträttutställning i Gripsholm slott, 1990).
Siri Derkert föddes i Stockholm 1888 och dog 1973. Hon är känd som bildkonstnär, grafiker och skulptör. Hon utbildade sig vid Althins målarskola, Konstakademien i Stockholm och vid den kvinnliga medborgarskolan, som drevs av Fogelstadsgruppen. Hennes studier utomlands innefattade både Frankrike, Spanien och Italien. Hon arbetade i alla material, var expressionist, likväl som kubist och fauvist i sin stil. Kom till Paris 1913, där hon kom i kontakt med det kubistiska bildspråket. Under 1915-16 målade hon porträtt och stilleben i fasettkubistisk stil. Färgerna är svala och eleganta, ljusare och mörkare nyanser utgör fasetterna i dessa bilder som starkt skiljer sig från hennes senare måleri. Härefter lät hon måleriet vila i närmare tio år. Först i mitten av 20-talet började hon måla på nytt i en realistisk stil. Modeller blev hennes tre barn, som hon avbildade både i stilla porträtt och livliga reportage. 1933 ändras Siris tillvaro och konsten vändes inåt och fylldes av ängslan och otrygghet. De realistiska formerna löstes upp, bara några få streck gav en aning om motivet. Det formförintade extatiska måleriet avlöstes i slutet av decenniet av ett nytt intresse för formproblem, som under krigsåren uttrycktes i skulptur. 1944 fick hon sitt genombrott sedan hon mött en ny värld på Fogelstad, medborgarskolan för kvinnor. Hon greps återigen av experimentlusta, som ledde till återgång till kubismen och nya uttrycksformer som collage och en primitiv och förenklad teckenkonst, som ristades i metall eller blästrades i betong. Östermalmstorgs tunnelbanestation.År 1960 blev Siri Derkert den första kvinnan med separatutställning på Moderna Museet i Stockholm.
Läs mer