Erik Olson

"Jonglören" hör till en av Erik Olsons starkaste konstruktivistiska kompositioner och ingår i en serie sparsmakade verk som konstnären skapade åren 1927-28.

Erik Olson föddes rakt in i det moderna tidevarvets århundrade. Industrialism, socialism och modernism var några av de strömningar som höll på att skapa ett annat samhälle än det hans föräldrars generation upplevt. Trots att han växte upp i ett arbetarhem var Erik, och även hans bror Axel, tidigt på det klara med att de ville bli konstnärer. Tillsammans med kusinen Waldemar Lorentzon bildar de tre konstnärsgruppen Gnistan 1915.
En avgörande händelse för de tre unga konstnärerna sker 1919, då gruppen Gnistan på en amatörutställning i Halmstad uppmärksammas av ingenjören Egon Östlund, som introducerar dem för sin skyddsling Gösta Adrian-Nilsson. GAN är redan etablerad internationellt och blir den som visar de unga Halmstad-konstnärerna vägen till den europeiska avantgardismen. Det är också GAN som blir inträdesbiljetten till Légers Académie Moderne i Paris, dit Erik Olson reser tillsammans med Waldemar Lorentzon i början av 1924. De båda kusinerna lyckas hyra en lägenhet mitt i på 86, rue Notre-Dame-des-Champs där de blir grannar med såväl GAN som Grünewald. I bottenvåningen ligger Légers akademi som med Erik och Waldemar fått två nya elever.

Hos Léger lär Erik Olson känna Otto G. Carlsund, som tar med de två unga svenskarna till Paris nattliv och platser där dåtidens avantgarde träffades, som Dôme, Rotonde och senare även La Coupole. Erik känner sig som i paradiset och insuper de nya vindar som blåser i Paris, den avantgardistiska konstens Mecka. Trots att han lever på ruinens brant lyckas han inte bara gå i lära hos mästaren Léger utan beger sig så fort tillfälle ges ut på studieresor runtom i Europa där han ivrigt studerar alltifrån Giotto och Cimabue monumentala konst till Kandinskys abstrakta målningar.

Till slut tar pengarna slut och Erik tvingas återvända till Sverige för att samla ihop medel för att kunna återvända till Paris. 1927 är han åter på plats igen och som den sökare han är fortsätter han att utforska den konstnärliga scenen i Paris. Han kommer nu i kontakt med mer puristiska inriktningar med konstnärer som Ozenfant, Mondrian och Christian Berg. Bland sina konstnärsvänner från Halmstad är Erik Olson den som sticker ut internationellt. Inte bara var Erik den som Léger valde som en av sina personliga medarbetare, Erik var också den ende, inte bara svensk, utan även skandinav som var inbjuden att ställa ut på utställningen Mondrian, de Stilj and their impact på Marlborogh Gallery i New York 1964. Erik Olson ställde även regelbundet ut tillsammans med Otto G. Carlsund och Christian Berg i Paris. I november 1928 ställde trion ut i Göteborg tillsammans med GAN. Konsthistorikern och GAN-kännaren Jan Torsten Ahlstrand skrev följande om denna utställning i SDS 1986: ”Det var ingen tillfällighet att GAN till medutställare i Göteborgs konsthall 1928 valde Christian Berg, Otto G. Carlsund och Erik Olson – de främsta i den tidens svenska avantgarde.”

I en intervju med Anders Wahlgren 1983 berättar Erik Olson om tillblivelsen av målningen ”Jonglören” under perioden när han vistades i Fernand Legérs ateljé nära Gare de Montparnasse. Vid tågstationen underhöll jonglörer, gycklare och akrobater som fångade Eriks intresse. Han fotade och tecknade av dem för att senare utföra ett antal motiv på temat.

”Jonglören”, målad 1928, är både lekfull och elegant, valet av motiv och färgerna som så raffinerat ställs emot varandra gör att betraktaren instinktivt blir på bra humör. Man kan tydligt se influenserna från läraren Léger och dennes egenartade tubism, en version av kubismen där han betonade cylindriska former. Den fantasieggande kompositionen och det ambivalenta rörelseladdade rummet har inslag av så kallade "omöjliga figurer". Rummet är begränsat arkitektoniskt genom rektanglarna i bakgrunden och med stolen och bordet på vardera sida om figuren. Ena ögonblicket ser en form ut att ligga i ytplanet, nästa ögonblick en bit in i rummet i förhållande till de omgivande objekten. Erik Olson har arbetat både med färgen och formen för att uppå harmoni och rörelse i detta modernistiska mästerverk!