”Henriette Agathe Rose Foâche” (1754-1812) (född de Mondion)
Signerad Le Chev. Roslin och daterad 1780. Duk 73 x 60 cm.
Madame d’Hunval (född Begouen Demeaux), Paris.
Privatsamling, Frankrike, France.
Château de Versailles, Paris, "Alexandre Roslin (1718-1793). Un portraitiste pour l' Europe", 19 feb - 18 maj 2008, kat nr 30.
Gunnar W. Lundberg, "Roslin Liv och Verk", 1957, del III, upptagen i katalogen över Alexander Roslins kända verk, kat. nr 526, s. 95, avbildad illustration nr 108.
Detta förtjusande porträtt av Madame Henriette Agathe Rose Foäche (1754-1812) målade Alexander Roslin 1785 som replik till ett tidigare porträtt av damen ifråga, som han själv utfört 1780 i samband med hennes giftermål med den franske kungens personlige sekreterare och rådgivare Pierre Stanislas Foäche (1737-1806). Redan 1771 hade Roslin porträtterat Monsieur Foäche och det första av de två damporträtten hade beställts för att utgöra pendang till det.
Att en så väletablerad och efterfrågad konstnär som Roslin målade repliker på sina egna arbeten var ingenting ovanligt på 1700-talet. Den franska societeten var kräsna köpare och de betalade bra för att få sina porträtt målade av ”rätt” konstnär. Signaturen ”le Chev: Roslin” var för dem inte bara en kvalitetsstämpel, det betydde också att målaren personligen hade hög social status. Genom att låta mästaren utföra och signera även repliker på redan beställda porträtt istället för att, som annars var brukligt, låta mindre skickliga konstnärer utföra rena kopior, kunde även beställaren visa upp sin status och position i samhället. Titeln Chevalier (= riddare; mer exakt Riddare av Vasaorden) hade Roslin erhållit av Gustav III 1772 efter att han året innan målat dennes porträtt. Att utmärkelsen innebar en välkommen skjuts framåt i karriären för Roslin förstår vi av det faktum att han från och med det året alltid signerade sina arbeten ”le Chev: Roslin”.
Familjen Foäche tillhörde ursprungligen inte adelsståndet. Pierre Stanislas var son till en skeppsredare i Le Havre och gjorde sig en förmögenhet på den synnerligen lukrativa triangelhandeln mellan Europa, Afrika och de franska kolonierna i Västindien. Genom sin skicklighet i såväl affärer som politik lyckades han med tiden uppnå en ansenlig position vid det franska hovet. Giftermålet med den vackra Henriette Agathe Rose, som stammade från den anrika adelssläkten de Mondion från Savojen, blev bara ännu en bekräftelse på hans framgångsrika klättring på den sociala stegen. Det faktum att Roslin 1786 fick beställningar på ytterligare två porträtt av Madame Henriette Agathe Rose och hennes make (och dessutom ett flertal andra medlemmar av familjen Foäche) har möjligen sin förklaring i denna bakgrund.
Kvinnoporträtt hörde till Alexander Roslins verkliga specialiteter. Han var oerhört skicklig i att lyfta fram den avbildades förmåga att behaga – en egenskap som värdesattes högt av 1700-talets beställare. Till en dams behag hörde bland annat att ha en mjäll och mjölkvit hud, rosiga kinder, god hållning och givetvis att vara moderiktigt friserad och klädd. Hon skulle också vara kultiverad, kunna uppträda med grace och klara av att upprätthålla en spirituell konversation. Alexander Roslin förmedlade nästan alltid damernas yttre företräden med sådan teknisk bravur att betraktaren ”på riktigt” kan uppleva känslan av de material som återges, exempelvis sidentygernas svala, glansiga textur och fjäderplymernas mjuka fluffighet. Frågan är dock om inte den verkliga storheten i Roslins mästerskap ligger bortom det taktila. Roslins bästa damporträtt återger så mycket mer än sedan länge bortglömda societetsdockor. De låter oss möta verkliga människor av kött och blod, med integritet och med en levande själ bakom den till perfektion polerade ytan. Madame Henriette Agathe Rose Foäche är ett sådant porträtt.
Redan efter skolstudierna i Skåne fick Alexander Roslin sin första undervisning i teckning av amiralitetskaptenen Lars Ehrenbill i Karlskrona, dit familjen hade flyttat 1729. Även om det ursprungliga syftet med undervisningen var att Roslin skulle kunna försörja sig som fartygstecknare blev hans konstnärliga begåvning tidigt uppenbar för läraren. Roslin skickades på Ehrenbills inrådan till Stockholm, för att utbildas till porträttmålare. Han kom till huvudstaden 1736 och fick plats som lärling hos hovmålaren Georg Engelhardt Schröder. I Stockholm hade konstlivet vid denna tid levt upp i samband med bygget av det nya slottet, som lockade dit framstående målare och hantverkare från Europa. Efter tre år som lärling kunde Roslin börja ta emot egna beställningar, och kort därefter lämnade han Stockholm för att resa ut i Europa. Efter en rad uppehåll på vägen kom han slutligen till Paris 1752. Då hade han arbetat vid flera kungliga hov och hunnit utföra en mängd porträtt. Ankomsten i Paris förebådade en lyckad karriär, för med sig hade Roslin ett ytterst betydelsefullt rekommendationsbrev från hertiginnan av Parma ställt till hennes systrar Medames de France – den franske kungens döttrar. Snart fick den svenske porträttören de eftertraktade uppdragen att måla såväl kungligheterna som deras högt uppsatta funktionärer. Redan 1753, året efter ankomsten till Paris, blev Roslin invald i den franska konstakademin och hade etablerat sig som en av de stora konstnärliga begåvningarna i staden. Mot slutet av 1750-talet var han en av de mest efterfrågade porträttörerna.
Läs mer