Gustaf Wilhelm Palm

Gustav Vilhelm Palm, född 1810 utanför Kristianstad, började måla i unga år och blev antagen som elev vid Konstakademin i Stockholm. Hans tidiga verk utgjordes huvudsakligen av landskap, som var nära besläktade med Carl Johan Fahlcrantzs romantiska naturmåleri. Efter en resa till Norge 1833 fick hans måleri en tydligare realistisk prägel. 1837 lämnade Palm Sverige för att resa ut i Europa, och 1840 kom han till Italien. Vintern 1840-41 tillbringade Palm i Venedig, där han utförde en mängd skisser av staden. Efterföljande sommar anlände han till Rom, där han stannade i 11 år och blev en tongivande gestalt i den svenska konstnärskolonin som kom att dominera svenskt konstliv vid den tiden. Särskilt med hänseende till perspektiv var Palm en oerhört skicklig målare, och förmådde mästerligt återge arkitektonisk uppbyggnad i harmoniska kompositioner. Detta blir särskilt tydligt i den aktuella målningen. Palatsen utmed den legendariska Grand Canal omgärdar majestätiskt vattnet, och de lysande soldränkta fasaderna leder stillsamt blicken in i horisontens dis.

Efter återkomsten till Sverige 1852 blev Palm en intensivt efterfrågad konstnär. Med oljeskisser och akvarellerade blyertsteckningar som förlaga fortsatte Palm sina skildringar av Italien. Han fick oupphörligen beställningar på sina attraktiva motiv av landskap och italienska städer, liksom den ikoniske Venedigskildraren Canaletto före honom under mitten av 1700-talet. Målningarna Palm utförde av italienska motiv efter hemkomsten påminner mycket i såväl stil som teknik om hans konstnärliga alster utförda på plats i Italien. Den aktuella målningen utfördes för brukspatron Theodor Ludvig Bohnstedt på Rinkesta, som sedan 1842 ägt gården. Både landskaps- och arkitekturmotiv tillkomna i Sverige levandegör de sydländska miljöerna som om konstnären verkligen befann sig på platsen. Emellanåt blev färgerna blev starkare och klarare när motiven skulle återges från dessa nordligare breddgrader – som kanalens djupt turkosa vatten i "Vue af Palazzo Cà d'Oro i Venedig". De nästan overkligt paradisiska skildringarna vittnar om konstnärens hängivna kärlek och beundran för ett land som kom att livet ut betyda mycket för honom.