Paul Fischer

Paul Fischer var under större delen av sitt liv verksam i Köpenhamn och gjorde sig som konstnär framför allt känd för sina levande och detaljrika skildringar av den danska huvudstaden. Men hans stadsbilder hade säkerligen inte nått samma status om det inte vore för hans skicklighet som figurmålare. Fischer hyste ett genuint intresse för sina medmänniskor och hans förmåga att upptäcka intressanta motiv i de mest vardagliga situationer genomsyrar de flesta av hans arbeten.

Den aktuella målningen "Ballerina" visar en ung kvinna som ser ut att vara i färd med att ta på sig ett halssmycke, eller möjligen rätta till rosetten på sin vänstra axel. Hon är klädd i vit tutu – en klassisk balettdräkt med styv kjol – och ett hårt snörat livstycke. Hennes rödblonda hår är uppsatt i en stram knut högt upp på huvudet och blicken är strängt koncentrerad på det hon just har för händer. Bakom henne syns en glimt av det omgivande rummet: en vit gardin, en spegeltrymå med ljushållare i mässing och en grund hylla på vilken det står en parfymflaska och en puderdosa. Rummet, flickan och de fåtaliga föremålen är återgivna med lätta, luftiga penseldrag i en ljus men dov färgskala dominerad av vita, grå och bruna schatteringar. Genom att här och var addera en smula grönt, blått och violett i de vita partierna förstärker Fischer upplevelsen av tygernas textur och transparens – se bara hur han lyckats få flickans bara ben att skymta fram genom kjolens multipla lager av veckad tyll.

I all sin anspråkslöshet är denna målning ett kompositionsmässigt, tekniskt och koloristiskt fulländat konstverk. Den har också ett synnerligen tilltalande motiv, som för tankarna till Edgar Degas och Henri de Toulouse-Lautrec, vilka båda fascinerades stort av balettdansöser och målade dem såväl under deras hårda slit i träningslokalerna som uppträdandes på scenen. De bägge fransmännen målade både stora, genomarbetade kompositioner med många balettdansöser i olika positioner och separata detaljstudier av de större verken. Precis samma sak tycks Paul Fischer ha gjort i detta fall. Vår fina lilla balettdansös förekommer nämligen också i exakt samma pose i en större målning betitlad Det kgl. Teaters balettskole, signerad och daterad 1889. I den större kompositionen har ett tiotal kvinnliga och tre manliga balettdansare samlats i balettskolans träningslokal, där en ensam fiolspelare står för ackompanjemanget. Koreografen sitter på en stol i mitten och dirigerar några av balettflickorna, medan de andra dansarna, inklusive ”vår” flicka, tittar på eller rättar till sin klädsel. Märk dock att i den aktuella målningen har Fischer flyttat balettflickan till en helt annan, mer privat miljö. Han har också flyttat fokus från rosettbandet till smycket, som tidigare var en slät armring i silver men som nu förvandlats till en kedja med smaragdberlock. Dessutom har flickan nu fått rosetter på båda axlarna. Man vet inte om dessa små skillnader har någon specifik betydelse, men dateringen 1893 visar tydligt att det inte rör sig om en förstudie till den stora versionen, utan snarare om en särskilt uppskattad detalj av densamma, möjligen utförd på beställning.