Bruno Liljefors

Att Bruno Liljefors skulle bli djurmålare var fastslaget från begynnelsen. Han skrev hem under sin första termin på Konstakademien: "Professor Holm säger åt mig litet emellan, att jag ovillkorligen bör ägna mig åt djurmålningen, ty därtill är jag klippt och skuren." Liljefors lät sig inte bindas av traditionens uppfattning om vilka djur som var värda att konstnärligt förevigas. I barndomen ville han måla lejon och tigrar, men kom att skildra hembygdens djur, dock inte de förslavade som hästar och kor. Det var de fria djuren han ville måla och bland dem valde han modeller utan fördomar.

Katten och räven blev ofta huvudpersoner, trots att många betraktar dem som brottslingar, lömska mördare som förgriper sig på oskyldiga fåglar. I "Stövare på rävjakt", utförd 1894 är det den avslutade jakten som skildras. Han beundrade stövarna för deras fullständighet och ansåg att de till skillnad från settrar och pointrar hade något primitivt över sig som passade i det vildas rike. Redan i unga år hade han blivit en passionerad jägare och tillbringade mycket tid på jakt eller enbart strövande i den uppländska naturen där han bosatt sig i slutet på 1880-talet. I "Det vildas rike" beskriver Bruno Liljefors hur stövaren går till väga när han är ute på rävjakt:"Stövaren genomsöker terrängen i vida ringar framför sin husbonde. Han korsar en glänta, en liten äng i skogen. Det är lagom fuktigt i gräset. Han känner var en hare gått fram där och strax därpå hur ett rävspår stöter till. Han undersöker och finner att haren tagits av räven och släpats bort. Han lyfter huvudet och vädrar i den svaga vinden från berget, som upplyser honom om att där uppe ligger räven med sin hare. Det är för hunden lika enkelt och naturligt som att läsa i en bok."

Bruno Liljefors synade naturen nogsamt och växlade ofta med besök på Veterinärinstitutet, där han kunde studera djurens anatomi, t ex en uppstoppad räv, ett rävskelett eller i bästa fall en levande räv. Av Anders Zorn fick han lära sig hur man målar pälsverk efter att han under sin studietid visat sin studiekamrat en målning av en räv och fått kommentaren "Han ser ut som om håren klistrats på honom". Liljefors berättade senare i livet att Zorn då hade tagit fram ett papper och en stor pensel, smort på med tjock akvarellfärg och sedan viftat med papperet så att färgen rann åt alla håll. Först trodde Liljefors att Zorn drev med honom, men när akvarellen torkat framträdde på papperet en briljant återgiven rävfäll !I "Stövare på rävjakt" kan man verkligen se hur skicklig Bruno Liljefors blev på att måla rävpäls ! Hamiltonstövarna pustar ut efter jakten och skildras på ett övertygande sätt, utan mänskliga egenskaper och uttryck. Liljefors målade realistiskt rakt upp och ner vad han såg i naturen.