Svenska kontrollstämplar från 1700-talet. Delvis förgylld. Runt livet mot mattpunsad fond en driven och ciselerad dekor av putti som leker blindbock med musikinstrument i händerna. Locket med gjutna, skulpturala serafhuvuden och fruktknippen. Slät utsvängd fotkant. Broskverksornerad hänkel med pärlrand. Tudelat tumgrepp. Balusterformad lockknopp. Höjd 24 cm, vikt 1 868 g. Under corpus graverat monogram SMGB.
J.M. Heberle, Köln: Kunst-Sammlung des Museums Christian Hammer, serie III, 19-24 oktober 1893, kat nr 701.
Bukowskis konsthandel, Hovjuveleraren Christian Hammers samling, auktion nr 165, Stockholm 26-27 september 1905, kat nr 276. Där förvärvad av Fru Therese Andersson.
Bukowskis konsthandel, Fru Therese Anderssons samling, auktion nr 239, Stockholm 16-17 februari 1923, kat nr 258, plansch 26.
Bukowskis Internationella Vårauktion 2007, auktion 544, kat nr 652.
Privat svensk samling.
Praktkannan av Abraham I Drentwett
Denna praktfulla dryckeskanna är tillverkad av Abraham I Drentwett i Augsburg 1645-1650.
Han var en av sin tids främsta guldsmeder i den sydtyska staden och hans släkt representerade en lång och förstklassig hantverkstradition som grundades av Balduin Drentwett på 1500-talet. Släkten Drentwett frambringade därefter minst trettio namnkunniga guldsmeder, medaljörer och bildkonstnärer verksamma runt om vid olika europeiska furstehov. Abraham I Drentwett blev mästare i staden 1641.
Augsburg hade sedan medeltiden status av fri riksstad och var ett betydande handelscentrum. Staden hade ett särskilt gott rykte i fråga om konsthantverk och var under 1600-talet den enskilt största leverantören av representativa föremål i ädelmetall i det tyska riket.
Svenska kungligheter, liksom förmögna adelsmän, införskaffade gärna praktföremål från Augsburg till sina samlingar. Ett av de tidigaste och viktigaste exemplen på svenska förvärv är Rikssvärdet, som för Gustav Vasas räkning inköptes i Augsburg 1541 och som sedan dess tillhör Riksregalierna. Ett annat minst lika märkvärdigt föremål är drottning Kristinas silvertron, vars upphovsman var just Abraham I Drentwett. Den beställdes ursprungligen av greve Magnus Gabriel De la Gardie, som sedan skänkte den till drottningen inför hennes kröning 1650. Idag står silvertronen i Rikssalen på Stockholms slott.
På det dukade bordet hörde dryckeskärlen till de viktigaste föremålen. Att dricka tillsammans är en urgammal social företeelse, vars ritual är kulturellt betingad. När det gäller dryckeskärlens form spelar geografin också roll. I de vinproducerande medelhavsländerna serverades drycker gärna ur bägare, medan man i det öldrickande Nordeuropa ofta föredrog de robustare stopen. Vår praktkanna är till sin form att betrakta som ett stop eller en sejdel, men eftersom de termerna ursprungligen syftade på mindre rymdmått, väljer vi att använda det äldre ordet dryckeskanna, varmed avses ett stort, cylindriskt dryckeskärl med lock.
I Sverige hade dryckeskannor av silver sin storhetstid under 1600-talet. Därefter kom bägare av silver eller glas att dominera i allt högre grad. De mest påkostade silverkannorna var ofta rikt utsirade och många gånger användes de som hedersgåvor. Vårt exemplar har en dekor som får anses särskilt passande för en gåva av diplomatisk art. Här dansar små barn glatt omkring i en blindbockslek med musikinstrument i händerna. Locket pryds av tre skulpterade serafhuvuden bland girlander av frukter och blad. Seraferna med sina sex vingar är de änglar som står närmast Gud i änglarnas interna hierarki. Även de understryker kannans fredliga framtoning.