Axel Einar Hjorth

Undersidan på bordet märkt med blyerts: "13/6 1939". Dr Englund köpte det lilla bordet på NK i Stockholm till sitt sommarställe, en liten ö i Stockholms ytterskärgård. På ön, som inköpts ett par år tidigare, hade Dr Englund låtit uppföra en liten timmerstuga, som byggts av gamla timmerstockar från det rivna missionshuset i Spillersboda. Säljaren berättar: ”Min pappa köpte bordet på NK när han skulle inreda stugan som han byggt på Tättgrundet, som ligger intill Norröra, där filmerna om Saltkråkan spelats in. Han var intresserad av antikviteter och vackra föremål och inredde stugan i en stil inspirerad av Zorn och dalastugor”.

Där i gammelstugan på ”Doktorns holme” som ön ibland kallades, har bordet stått på samma plats i drygt åttio år. Stugan kom så småningom att inrymma en stor familj med fyra barn. En av döttrarna var glaskonstnären Eva Englund.

Axel Einar Hjorth räknas som en av Sveriges mest betydande möbelformgivare under 1920- och 30-talet. Hjorths tidiga arbetsgivare var bland annat Svenska Möbelfabrikerna i Bodafors och Stockholms Hantverksförening. Det stora genombrottet kom som chefsarkitekt för Nordiska Kompaniet, en post som han tillträdde 1927 och innehade fram till 1938. Hjorths första större uppdrag blev Nordiska Kompaniets påkostade monter på världsutställningen i Barcelona år 1929, för att därefter medverka vid flertalet större internationella utställningar under det efterföljande decenniet. 1929 bryter Hjorth också ny mark och formger den första serien rustika möbler i syrbetsad furu, de så kallade sportstugemöblerna som fick namn som "Lovö", "Utö" och "Sandhamn" efter öarna i Stockholms skärgård.