Anna Petrus

Enligt uppgift ursprungligen från en byggnad på Väddö i Stockholms skärgård. Senare i arv inom familjen, innan den nyligen förvärvades av nuvarande ägare.

S. Artur Svensson, Gösta Lilja mfl (red), "Svenskt Konstnärslexikon", Allhems Förlag, Malmö 1961, vol IV, sid 410.
H. Kjellin, "Skulptrisen Anna Petrus och hennes "Vindarnas brunn", Sydsvenska Dagbladet 22 januari 1928.
Marie Rehnberg, "Anna Petrus -Skulptör och industrikonstnär", Bokförlaget Signum, 2009, se bild på Skogskyrkogårdens bevattningskar sid 90.
Christian Björk, "Näfveqvarns bruk - konstnärer och arkitekter till industrin", Orosdi-Back 2013, modellen avbildad på ett av Asplunds bevattningskar från Skogskyrkogården, sid 115.

Anna Petrus var skulptör, industridesigner och formgivare, verksam i början av förra sekelskiftet. Hon föddes som Anna Petersson, dotter till en medicinprofessor och en grevinna, och tog sig efternamnet när hon utbildade sig på Konsthögskolan. Hon ärvde en mindre förmögenhet vid 11 års ålder då hennes mamma dog, vilket möjliggjorde att hon tidigt kunde utbilda sig i London och resa till Italien och Frankrike.

Anna Petrus stora internationella genombrott kom med världsutställningen i Paris 1925, där hon visade upp föremål i tenn och gjutjärn, i Swedish Grace-stil. Tenn var vid den tiden ett material som ansågs omodernt, men dess popularitet ökade i takt med att formgivare som Petrus kunde se dess fördelar. 1924 påbörjade hon ett samarbete med det då nyetablerade Firma Svenskt Tenn. Lejonet kom att bli ett återkommande motiv i Anna Petrus produktion, både som skulpturer och som stiliserade dekorer.