Carl Fredrik Hill

1873 kommer Carl Fredrik Hill äntligen till Paris för att pröva lyckan som konstnär. Han är då 24 år gammal. Tiden i Paris blev en lycklig tid för Hill. Han kände äntligen frihet från akademien och kunde måla i en ny miljö. Han inspireras starkt av Camille Corot, den berömde franske landskapsmålaren. Studerar man de målningar Hill utförde runt 1873 och åren därpå kan man se likheterna med Corot, både gällande färgval och motiv. Ett ofta återkommande motiv vid den här tiden är trädkronor mot himlen, stenpartier, grusvägar och storslagna slättter, ibland med en eller ett fåtal små människofigurer som nästan tycks krympa i förhållande till den omliggande naturens storslagenhet.

Redan det första året fick han en tavla antagen och utställd på Salongen i Paris. Han fick också goda recensioner i svenska tidningar och hyllades för sin framgång då han på sommaren besökte familjen i Lund. Hill återvände till Paris och under de följande åren reser han ut och söker nya motiv i de omkringliggande områdena utanför staden. Resandet med järnväg hade tagit fart i Europa och nya stationer hade öppnat på linjerna som utgick från Paris. 1875 invigdes den nya stationen i Luc-sur-Mer på Atlantkursen. Utvecklingen av järnvägen möjliggjorde ett intensivt resande för Hill under åren 1873-76. Hans resor sträckte sig från atlantkusten och fiskebyn Luc-sur-Mer i nordväst, ända till Boi-le-Rois, Fontainbleau och Montigny vid floden Loing sydost om Paris. 1876 följer han L’Oise mot nordväst och upptäcker Isle-Adam och Champagne, hemvist för den franske konstnären Jules Dupré och flera av impressionisterna. Bo Wingren skriver: ”På försommaren 1876 befann sig Hill i Montigny, en småstad vid Loing nära Grez och mycket besökt av både franska och utländska konstnärer. Det här året var kanske Hills mest omvälvande och kreativa period i Frankrike. Asfaltfärgen försvinner från paletten, måleriet blommar upp, hans produktion är imponerande. En viss del av denna utveckling måste tillskrivas Hills upplevelse av den andra impressionistutställningen samma år. ” (”Tillbaka till Normandie. Nordiska konstnärer i Normandie 1850-1900”, 1992).

Hill refuserades från Salongen både 1876 och 1877 men var fast beslutad om att fortsätta försöka. Han hade stora planer för sig själv och sitt konstnärskap och reste och arbetade hårt med nya målningar. Han vistades på våren i Champagne, där han i flera verk avbildade byn och den intilliggande floden, på sommaren är han i Montigny och på sensommaren i Luc-sur-Mer där han målade vyer av branta kustklippor och ebbtidens stränder. 1876 är ett produktivt år för Hill och han utför ett stort antal uttrycksfulla och varierade landskapsmålningar präglade av naturen och hans sinnesstämning. Det följande året, förtvivlad över den andra refuseringen på salongen hämtar han tröst i landskapet vid Bois-le-Roi, som blir huvudort för hans måleri. Han kom att måla ett flertal verk föreställande blommande fruktträd, sviten “Trädet och flodkröken” samt målningen “Villa vid Seine”. Han återvänder igen till Champagne i september 1877. Viggo Loos skriver: ”Det är ingen medelväg han söker. Den vilda upprivenheten och den djupa harmonien finns båda under dessa års skapande. Vad han vill är det sanna uttrycket för det innersta i sin personlighet och dess spänningsfyllda känslolägen.”

Den aktuella målningen ”Utsikt mot Champagne” har tillkommit vid någon av vistelserna i orten under 1876 eller 1877. Det är en klassisk skildring av slättlandskapet som skiljer sig helt från de djärva motiven från stenbrotten i Montigny och falaiserna i Luc-sur-Mer målade under samma period. I “Utsikt mot Champagne” är färgskalan dämpad och ljuset minner om den annalkande hösten. I förgrunden markeras fälten indelade i jordnära färger och gröna partier, och vi får en känsla av att konstnären ställt upp sitt staffli i dikesrenen. Den raka horisontlinjen bryts av ett torn, delvis skymt av ett lummigt träd. Motivet utstrålar lugn och harmoni, en tillfällig återgång till Corots landskap där den franska slätten vilar oberört under de gråblå skyarna.

Trots intensivt arbete uteblev de stora framgångar Hill hoppats på. Med en sista kraftansträngning försökte han vid jultiden 1877 få fram arton stora målningar till världsutställningen i Paris året därpå. Endast en målning skulle komma att antas. Samtidigt gick Hill in i en svår psykos och togs in för vård på doktor Blanches klinik i Passy utanför Paris där han interneras mot sin vilja. Hill flyttades något år senare till Roskilde i Danmark och därifrån till Sankt Lars sjukhus i Lund. I mars 1883 återförs han till familjens hus i Lund och vårdas sedan i hemmet av modern och systern Hedda. Carl Fredrik Hills andra skapande period inleddes och resulterade i tusentals teckningar i pastellkrita, utförda under de 28 år konstnären tillbringade i barndomshemmet fram till sin död 1911.