Anders Zorn
Spanjorskan
Signerad Zorn och daterad Granada 87. Originalram. Akvarell bildyta 19 x 13,5 cm.
Proveniens
Direktör Otto Rooth, i gåva (lysningspresent) av Anders och Emma Zorn, den 3 maj, 1887
Därefter i arv inom familjen.
Utställningar
Liljevalchs konsthall, Stockholm, "Anders Zorn - Minnesutställning", 1 mars - 6 april, 1924. kat. nr 315 (tillhörande Direktör Otto Rooth)
Övrig information
År 1887 kunde makarna Zorn äntligen besöka Spanien och Medelhavet tillsammans. Resan gick via Alger dit man anlände i månadsskiftet januari-februari. Den 27 mars tog de en båt från Oran till Tanger och Gibraltar varifrån man fortsatte till Cádiz.
Från Cádiz gick färden via Sevilla vidare mot Granada dit man anlände den 27 april 1887. Granada och Alhambra var givna resmål för de utländska konstnärer som tagit sig hela vägen till Andalusien. Zorn som tidigare aldrig nått så långt som Granada tog in på det populära värdshuset med Emma. Det första motivet från Alhambra utgörs av en solig interiör från palatset vilken genom sin betoning av den moriska arkitekturen ansluter till ett flertal av akvarellerna från Alger tidigare under året. Johan Cederlund skriver i sin bok "Zorn i Spanien", 2009: "Någon romantiserande orientalism är det inte frågan om. I stället är det ljuset och färgernas upplösning som intresserar Zorn. Han agerar som 'plein-air' målare och låter former och konturer flyta samman. [...] Zorns interiör från Alhambra blev dock bara en parentes i hans produktion. Zorn var inte född att måla arkitektur; hans fokus låg på kvinnor och landskap". Emma beskriver i breven hem hur han arbetade: "Om han bara vill ege sig någon ro i sin själ. Men det är omöjligt. Hela dagarna tror han [att] han måste måla och om kvällarna tror han att det borde finnas något någonstädes som han borde se". Zorn själv sammanfattar det hela i sina självbiografiska anteckningar: "Jag målade där flera saker, mest flickor i vit klädning, parkinteriörer, zigenerskor m.m. Härlig tid".
I maj bröt makarna Zorn upp från Granada och påbörjade färden hem. Den aktuella akvarellen gavs i bröllopspresent till Ellen och Otto Rooth som gifte sig i maj samma år. Emma Lamm och Otto Rooth var barndomsvänner alltsedan 1860-talet, då båda familjerna hade sina sommarnöjen på Lidingö. Det betagande porträttet av den unga spanjorskan med den intensiva blicken vittnar om Zorns enastående akvarellteknik.
Konstnär
Anders Zorn föddes i Mora 1860. Redan vid unga år förstod man att han hade konstnärliga anlag, 1875 reste han därav till Stockholm och började som elev vid dåvarande Slöjdskolan (nu Tekniska högskolan) i Stockholm och inom kort började han på Konstakademin. Från början tänkte han bli skulptör, men inom kort tog akvarellmåleriet över, det medium som skulle bli hans ända fram till 1887. På elevutställningen 1880 fick Zorn sitt genombrott med akvarellen "I sorg". Följande år vinner Zorn också internationellt rykte som porträttmålare. Hans akvarellmåleri når snart sin absoluta höjdpunkt, hans mest kända verk från perioden är Vårt dagliga bröd från 1886. Kort därefter övergår Zorn till oljemåleri, vilket sker med omedelbar framgång. Huvudsakligen vilade hans rykte på hans porträttkonst och han kom att avporträttera många storheter, till och med presidenter, exempelvis avporträtterades Theodore Roosevelt i en etsning. Just hans etsningar kom i hög grad att bidra till hans framgång. I slutet av 1880-talet började Zorn att arbeta i den genre som alltmer skulle komma att bli hans kännetecken, nakenhet i det fria. Vattnets rörelser och ljusets reflexer på vattenytan hade länge intresserat honom och nu komplicerades motivet genom att placera en modell vid eller i vattnet, i syfte att skildra en syntes mellan natur och människa. 1896 flyttade makarna Zorn hem till Sverige och Zorngården i Mora, som medförde ett ökat intresse för hembygden, vilket kom att speglas i hans kommande måleri. Av konstnärens scener från Moratrakten, dess allmoge och urgamla traditioner var "Midsommardansen", idag vid Nationalmuseum, den målning som Zorn själv värderade högst.
Läs mer