Carl Larsson

I april 1882 anlände Karl Nordström till det lilla samhället Grez-sur-Loing utanför Paris. I brev hem till brodern beskrev han trakten kring Grez som: "förtjusande vacker, vädret fullkomligt sommarlikt, milda regnskogar, grönska och fullt av blommande fruktträd". Samtidigt befann sig Carl Larsson i Paris, ansatt av svårmod efter Salongens refusering av hans stora tavla "Chez le peintre du Roy", senare nedskuren samt omarbetad till "Lilla Suzanne" (olja på duk, 208 x 67 cm, 1885, GKM 0193), nu i samlingarna på Göteborgs Konstmuseum. I ett brev till August Strindberg skrev han i början av sommaren: "Jag har en tid varit så genomdyster och därtill sjuk eller just därför. Jag blev refuserad på Salonen för mitt stora tavelvrak. Det var icke roligt, men kanske gör det mig gott; man säger alltid så".

Räddningen infann sig då Karl Nordström en dag dök upp i Larssons ateljé: "Nu kom vändpunkten! 'När nöden är som störst är hjälpen närmast.' Han sade: -Du skall ut till landet, ut till fåglarna! Följ med till Grez-par-Nemours". Sagt och gjort, Carl Larsson "packade löskragen och följde". Kamraterna anlände så om aftonen, via Gare de Lyon och Gare de Bourron, "i en väntande schäs till bondbyn, vid Loing" ("Carl Larsson. Skildrad av honom själv i text och bilder", 1952).

Larssons nästa brev till Strindberg präglas av ett helt nytt sinnelag: "Du kan ej föreställa Dig vilken poesi som kan ligga i en sådan här petit village; en vacker trädgarnerad river, en lummig och nästan ogenomtränglig bois på ena sidan och mulliga sädesfält på den andra [...] Solen som strålar över och förgyller detta är en oändlig kredit".

Det var också solljuset samt de öppna vidderna som lockade denna svenska konstnärsgeneration. Det realistiska landskapsmåleri som praktiserades i Grez-sur-Loing präglades av en blek färgskala ofta dominerad av ljusa ockratoner, grått, ljust blått och grönt. De svenska landskapsmålarna tilltalades av den disiga franska luftens förmåga att stämma landskapets färger i en enhetligt ljus ton där starka kontraster och motsättningar saknades.

År 1884 kom att bli en vändpunkt för Carl Larsson. Svenskarna hade detta år "en god salon". Larssons salongstavlor utgjordes av "Bönskörd" (akvarell, 65 x 50 cm, 1883, klubbad för 4.900 000 kronor på Bukowskis Internationella höstauktion 2004, privat samling) samt "Dammen" ("L’Etang à Grez-sur-Loing").

Vernissagen firades med besked: frukost hos Ledoyen på Champs Elysées ("Glädjen stod högt i tak", berättade Ernst Josephson i brev till sina systrar) med efterföljande "tumultuarisk" middag på Hörnan.
För egen del kunde Carl Larsson snart rapportera om en ny framgång: "Jag har på salongen sålt min ena akvarell till franska staten. Styffft!!! Och jag har talat med le directeur général des beaux-arts, och han förklarade att jag enstämmigt blivit antagen, så att nu kan jag anta att efter min död hänga på Louvren bland annat fint folk". Akvarellen i fråga var den ovan omnämnda "Dammen" (Louvren, Paris [Inv.nr F 8517]. Deponerad i Musée de Cholet, Maine-et-Loire utanför Nantes). Kort härpå köptes den andra av de utställda akvarellerna, "Bönskörd", av den framstående skådespelaren samt konstsamlaren Constant Coquelin.

I mars månad flyttade Carl och Karin ut från Paris till den lantliga idyllen i Grez-sur-Loing. Carl skrev i brev till August Strindberg: "Nu bo vi i Grèz, där jag har hyrt ett litet hus (atelier, sov- och matrum) för ett helt år hos gumman Chevillon. Här är glödande sommar. Vi äro mycket lyckliga".

Grez spelade en viktig roll för Carl Larssons konstnärliga utveckling. Det var här hans måleri genomgick en förvandling från akademiskt ateljémåleri i olja till friluftsrealism i akvarell. Larsson påverkades av det samtida franska friluftsmåleriet där fokus kom att ligga på samklangen mellan människa och natur samt ljusets spel och brytningar. Starka intryck gjorde också folklivsmotiven från den s.k. "l’école rustique" där konstnärer som Millet och Bastien-Lepage var stilbildare.

Larsson följde sina förebilders exempel i akvarellerna från Grez och målade enkla motiv, det som fanns närmast till hands: pumpor i köksträdgården, arbetande lantbrukare eller barn i terrängen. Konstnärens hustru Karin har berättat i ett brev om hur Carl kunde sitta i sin stol på pensionatet i Madame Chevillons trädgård och bara vända sig om när han ville ta sig an ett nytt motiv.

Förutom de yrkesmässiga framgångarna firade även Larsson triumfer på det personliga planet under år 1884. Den 11 augusti "fick Karin en flickunge […] under namnet Suzanne. […] Nu är jag världens lyckligaste människa!". Succén vid Parissalongen, försäljningarna till franska staten, svenska staten samt privatsamlare i såväl Sverige som Frankrike förändrade också familjens ekonomiska situation till det bättre. Det var således lätt för Carl Larsson att, efter att ha firat jul i Grez, på nyårsafton slå fast: "det flydda året har varit det lyckligaste i mitt liv".