Anders Zorn
"Omorgnad - interiör med naken kulla, Örjas Ida"
Signerad Zorn. Utförd 1905. Duk 62 x 52 cm
Proveniens
Carl Fredrik Liljevalch, Stockholm.
Privat samling.
Utställningar
Leipziger Kunstverein, nr 3512.
Liljevalchs konsthall, "Minnesutställning", 1924, kat nr. 134.
Litteratur
Böethius, "Zorn - människan och konstnären", 1965, sid 175 samt avbildad plansch sid 143.
Övrig information
"1903 förvärvade Zorn ett loft från 1500-talet och satte upp det invid den gamla ateljén på Zorngården. Han fick nu en helt ny fond av belysningsmöjligheter, som visade sig ha förmågan att fängsla honom genom åren. En liten fyrpassformad glugg i ytterväggen och det sekundära ljuset från svalgången voro de enda ljuskällorna. Någon eldstad fanns icke, ej heller ordnade han där med takfönster. Alla tavlor i vilkas namn loftet eller loftsängen ingå ha målats där och det är med de koncentrerade ljusstrålarna från fyrpassgluggen som han får fram det dallrande ljuset i 'Omorgnad'"
Ovanstående är ett citat från Anders Zorns levnadstecknare Gerda Boëthius och visar på flera aspekter av Zorns konstnärskap. Vi ser här hur han värnar och vurmar för sin hembygds historiska arv när han börjar etablera Gammelgården och tar till vara på historiska byggnader i sin hembygd. Och precis som under hela sitt konstnärskap handlar det för Zorn att utmana och utveckla sin teknik vilket gör att han skapar olika belysningsproblem för sig själv som han på mästerliga sätt lyckas lösa genom sin skaparkraft och talang. Det föreliggande katalognumret är inget undantag där ljuset faller på modellens sida och lyser upp hela motivet. Modellen som vi möter i katalognumret, Örjas Ida, hade Zorn för första gången porträtterat i portalverket ”Röd Sand” (1903) där han skriver följande om sin modell: ”en ung kulla från Utmeland, Örjas Ida 17 år, mycket fyllig och vit med ett friskt bondansikte och ytterst sunda ledgångar”.
Vid ett besök i Gammelstugans ateljé kan vi än idag se den originella stubbstolen som modellen sitter på. Med dess blankslitna yta blir även ett enkelt allmogeföremål lika viktigt som reflektionskälla som Dalarös och Bosporens vatten för konstnären.
Konstnär
Anders Zorn föddes i Mora 1860. Redan vid unga år förstod man att han hade konstnärliga anlag, 1875 reste han därav till Stockholm och började som elev vid dåvarande Slöjdskolan (nu Tekniska högskolan) i Stockholm och inom kort började han på Konstakademin. Från början tänkte han bli skulptör, men inom kort tog akvarellmåleriet över, det medium som skulle bli hans ända fram till 1887. På elevutställningen 1880 fick Zorn sitt genombrott med akvarellen "I sorg". Följande år vinner Zorn också internationellt rykte som porträttmålare. Hans akvarellmåleri når snart sin absoluta höjdpunkt, hans mest kända verk från perioden är Vårt dagliga bröd från 1886. Kort därefter övergår Zorn till oljemåleri, vilket sker med omedelbar framgång. Huvudsakligen vilade hans rykte på hans porträttkonst och han kom att avporträttera många storheter, till och med presidenter, exempelvis avporträtterades Theodore Roosevelt i en etsning. Just hans etsningar kom i hög grad att bidra till hans framgång. I slutet av 1880-talet började Zorn att arbeta i den genre som alltmer skulle komma att bli hans kännetecken, nakenhet i det fria. Vattnets rörelser och ljusets reflexer på vattenytan hade länge intresserat honom och nu komplicerades motivet genom att placera en modell vid eller i vattnet, i syfte att skildra en syntes mellan natur och människa. 1896 flyttade makarna Zorn hem till Sverige och Zorngården i Mora, som medförde ett ökat intresse för hembygden, vilket kom att speglas i hans kommande måleri. Av konstnärens scener från Moratrakten, dess allmoge och urgamla traditioner var "Midsommardansen", idag vid Nationalmuseum, den målning som Zorn själv värderade högst.
Läs mer