Charlotte Wahlström

Gåva från konstnären till Pauline Åkerlund, f Neumüller
Därefter i arv till nuvarande ägare.

Svensk bildkonstnär född i Svärta, Södermanland. Hon studerade vid Konstakademien och i Paris. Känd för sina koloristiska landskap, ofta med motiv från Skåne.Hon var en av det sena 1800-talets kvinnliga pionjärer som valde konstnärskallet. Charlotte var föddes 1849 i en relativt välbärgad familj som därtill var mycket musikalisk, både fiol och piano spelades i hemmet. Familjen drabbas av en tragedi då modern och en yngre syster hastigt avled när Charlotte var 10 år gammal. Hennes far gifte om sig men avled även han några år senare och tillsammans med sin styvmor och sina syskon flyttade Charlotte runt i Södermanland. Hon lämnade familjen ganska snart för att bosätta sig i Söderhamn. Ungdomstiden var således ganska rörig för henne men då det fanns ekonomiska resurser hade hon också möjlighet till en viss frihet att förkovra sig.

År 1877 söker Charlotte till Slöjdskolan och blir antagen där. Kvinnor hade vi denna tidpunkt ytterst begränsade möjligheter att få stipendier eller annan form av ekonomiskt stöd men de hade dock fått tillträde till vissa utbildningar och Konstakademin hade öppnat sin Fruntimmersklass 1864. Charlotte studerade på Konstakademin mellan åren 1878-1883 och var som många av sina samtida konstnärskollegor mycket intresserad av landskapsmåleri och valde således denna inriktning på Konstakademin. Denna genre fick ett stort uppsving i det sena 1800-talet, framför allt i Frankrike, där olika konstnärsgruppers friluftsmåleri hade ett enormt inflytande på många konstnärer ute i Europa. Många konstnärer sökte sig till just Frankrike, inte minst många svenskar. Det franska konstlivet präglades vid denna tid av en helt annan progress och öppenhet än vad som ofta var fallet i Skandinavien. Landskapet som genre med alla sina utmaningar var något nytt och spännande till skillnad från det akademiska historiemåleri eller anekdotiska folklivsskildringar. Dessutom kunde man nu måla ute i det fria, spontant och direkt inför motivet. Detta möjliggjordes bland annat av att det nu fanns bärbara, färdigblandade färgtuber att tillgå vilka lätt kunde tas med på motivjakt.

Charlotte var skicklig och erhöll en mängd olika priser och stipendier. År 1883 tilldelades hon den finaste utmärkelsen - ”Den kungliga medaljen”- och hon kunde således under följande år göra flera resor tack vare ”prispengarna”. Charlotte besökte bland annat Tyskland och Nederländerna men framför allt vistades hon i Frankrike, bland annat målade hon ett tag i Barbizon. Charlotte var framgångsrik i sitt målande och en flitig utställare, bland annat i USA där hon tilldelades bronsmedalj vid världsutställningen i S:t Louis 1911. Samma år fick hon även Sällskapet Iduns stora Akademipris.

Hon var en av frontfigurerna bakom utställningen ”De Tio konstnärinnorna” som hölls på Akademin år 1901. Andra deltagare var bland annat Alice Nordin, Gerda Sprinchorn, Ottilia Adelborg, Elisabeth Warling med flera. Det var något helt nytt att enbart kvinnor ställde ut och mottagandet var över lag positivt. 1911 var hon med och bildade Föreningen Svenska Konstnärinnor”.

Under större delen av sitt verksamma liv levde och arbetade Charlotte på Hamngatan 13 i Stockholm som utgjorde både hennes ateljé och bostad. Ateljén delades med vännen och konstnärskollegan Elisabeth Warling. Charlotte umgicks och arbetade även i kretsen kring Anna Boberg och Hilma af Klint och tillsammans ställde de ut ”suggestiva landskapsmotiv” på Teosofiska samfundet.