Bruno Liljefors
"Katt och sädesärla"
Signerad Bruno Liljefors och daterad 1893. Duk 71 x 106 cm.
Proveniens
Redaktör Knut Heje, Oslo
Bukowski konsthandel, 1959.
Direktör Erik Sjöström, Stockholm.
Privat samling.
Litteratur
Dr K.E. Russow, "Bruno Liljefors. En studie", 1929, avbildad helsida i färg sid 81.
Övrig information
Under pojk- och ungdomsårens frilufts- och jägarliv på Uppsalaslätten utvecklade Bruno Liljefors en naturkänsla av enastående slag. Medan han detaljstuderade landskapet och djurlivet in i minsta skrymsle och vrå fick han samtidigt upp ögonen för de stora sammanhangen. Att den svenska naturen, all sin skönhet till trots, var en plats där kampen för tillvaron ständigt utspelade sig var, inte minst på 1880 och -90-talen, ett aktuellt samtalsämne sedan Darwin publicerat sina epokgörande utvecklingsteorier. Sina direkta upplevelser av naturen som en enda stor organism var något som Liljefors livet igenom sökte gestalta i sin bildkonst. Professorn i konstvetenskap vid Uppsala universitet Allan Ellenius har omnämnt att Bruno Liljefors icke blott var en framstående djurskildrare utan också i sin konst belyste "de vidare sammanhang, som är förknippade med naturen som livsrum med existentiell färgning".
I "Bruno Liljefors", 1960, skriver konsthistorikern Bo Lindwall, tillsammans med konstnärens son Lindorm Liljefors, följande om Bruno Liljefors relation till katter:
"Under hela livet framskymtade hos Bruno Liljefors hans beundran för katten och kanske i synnerhet den gråstrimmiga vildkatten. Dess blixtsnabba reaktion, dess explosiva aktion vid fångandet av bytet, trots våldsamheten utfört med exakt precision och yttersta behärskning, fascinerade honom. Han tjusades av djuret som i årtusenden levt samman med människan och som ändå hållit sin vilda skepnad och natur så fullkomligt intakta".
Liljefors skildrade följaktligen inte djurens liv som någon idyll. Samtidigt såg han heller ingen grymhet i den jakt som de förde på varandra, den ingick för honom som ett naturligt led i deras kamp för tillvaron. Han förmänskligade därför heller inte djuren, vilket annars var vanligt inom konsten vid den här tiden, i Liljefors målningar tillskrivs djuren aldrig några känslor, som rätteligen i stället hörde hemma hos betraktaren.
Konstnär
Bruno Liljefors är den svenske konstnären som förknippas med natur- och djurmotiv, särskilt i dramatiska situationer. Liljefors konstnärliga bana startade med studier vid Konstakademin 1879, och fortsatte 1882 i Düsseldorf där studierna kretsade kring djurmåleri. Därefter gick resan vidare till Venedig, Rom, Neapel, Paris och Grez. Väl återkommen till Sverige började han teckna och måla djur, särskilt katter och småfåglar i litet formatet, från början i intimt samspel med naturen. Han övergick sedan till bredare skildringar av vilda djur och natur, av havsutsikter med sjöfågel och av dramatiska scener med kamp mellan rovfåglar och olika villebråd.
Liljefors betraktas som vårt lands främste djurmålare med en mycket stor produktion, men han var även verksam som skulptör och en ivrig jägare. Liljefors skildrade, i motsats till det samtida "idylliska" djurmåleriet, djurens vardag med fokus på rörelse, anatomi och deras anpassning till landskapet. Det är här som storheten i hans måleri ligger, i förmågan att med stor skärpa visa djuren i dess rätta miljö. Detta har han ibland uppnått genom jakt och observation av levande, men i vissa fall också döda djur. Kända konstverk är målningarna "Rävfamilj" (1886) och "Havsörnar" (1897), samt skulpturen "Lek" (1930) vid Stockholms Stadion. Han utförde även fondmålningarna till det konstgjorda landskapet vid Biologiska Museet i Stockholm invigt 1893. En mer okänd sida av Bruno Liljefors är hans karriär som varietéartist och elitgymnast med barr som specialitet. Liljefors är främst representerad på Nationalmuseum, Waldemarsudde och Thielska galleriet i Stockholm.