Bord, av Georg Haupt (mästare i Stockholm 1770-1784), signerat och daterat 1781, Gustavianskt.

ÖVERHOVMÄSTARINNANS BORD
Auktionens magnifika bord är unikt till sin utformning i Georg Haupts kända produktion vilket talar för en specialbeställning, inte minst skivans medaljongs motiv med den broderande kvinnan. Trots att bordet behandlats i litteraturen samt att dess senare ägare är kända så har dess tidiga historia varit höljt i dunkel. Detta är en fråga som nu synes ha fått sitt svar.
Bordets mått är större än de Haupt normalt använder på sina sy- och arbetsbord men det som speciellt avviker är sargens utformning, den är mycket kraftigare, högre, än vanligt förekommande. Bordet är ett av de sällsynta bord som har sina olika syutensilier bevarade. Dock är bordet det enda med en sybåge för broderi och för att få plats krävdes en låda som går hela bordets längd. Haupt låter då lådorna löpa omlott för att övriga delar skulle få plats, vilket skapar en högre sarg. En annan speciallösning är att de hålförsedda reglarna, som man fäster de olika hjälpmedlen i, är fasta och utsvängbara under skivan, normalt var dessa reglar lösa. Med denna lösning lämnas skivans dekor påp auktionens bord hel och fri från de hål som normalt fanns för att fästa de lösa reglarna i.
För att lätta upp intrycket gör han ett elegant intag i sargen och dekoren i övrigt uppvisar Georg Haupts överlägsna hantering av skuggningar och graverad intarsia. Motivet av mindre lagergirlander med korta hängen dyker upp i Haupts produktion kring första åren på 1780-talet. Dekoren återfinns på paret kommoder utförda för kung Gustav III sannolikt 1782 och samma år på sekretären i samlingarna på Övedskloster i Skåne samt på sekretären från 1781, samma år som auktionens bord, idag på Nationalmuseum (NMK 1/1911). Det är denna sekretär som hjälper oss finna svaret på auktionens bords beställare.
I de samlingarna på Sturefors, Östergötland, finns sedan greve Nils Adam Bielkes (1724–1792) dagar en i det närmaste identisk, odaterad, sekretär av Georg Haupt. Skillnaden är motivet på klaffens medaljong, där Nationalmuseums har en läsande kvinna, medan medaljongen på Stureforssekretären uppvisar kvinna sittandes broderande, identisk med medaljongen på auktionens bord. Greveparet Bielke stod mycket nära hovet och kungafamiljen, Nils Adam hade bl a varit guvernör åt kung Gustav III som kronprins och grevinnan utnämndes 1781 (samma år som bordets datering) till änkedrottning Lovisa Ulrikas överhovmästarinna. Grevinnan Bielke, Fredrika Eleonora von Düben (1738–1808), åtnjöt av samtiden den största aktning, också som konstnär, framförallt som brodös. Hon deltog med ett broderat landskap på siden i Konstakademiens utställning 1783 och invaldes samma år som dess första kvinnliga hedersledamot.
Motivet med kvinnan som broderar änkedrottning Lovisa Ulrikas monogram har gett upphov till spekulationer som här får sitt svar. Ett mer passade motiv till hennes nyutnämnda överhovmästarinna, tillika erkänd brodyrkonstnär, står inte att finna. Sin vana trogen att inte helt upprepa dekoren på sina möbler låter Haupt kvinnan på Stureforssekretären inte brodera drottningens monogram utan där ett spegel-B för Bielke.
I Nils Adam Bielkes bouppteckning 1792 återfinns i ”Sallongen” både sekretären och sybordet: ”1 st Sybord med inlagt arbete och laquerad skiva”. I änkan Fredrika Eleonoras bouppteckning 1808 har auktionens bord parats ihop och flyttats till hennes kabinett: ” 1 Större och ett mindre Sybord med laquerat och inlagt arbete, samt förgyllt beslag”. Bägge borden ärvs av ogifta dottern Sigrid Bielke. Hon hade själv förvärvat gården Catharineberg inte långt från Sturefors och de återfinns i hennes bouppteckning 1818: ”1 st inlagdt mahogone-sybord” (samt ”1 st mindre dito dito”). Hennes rika bo ärvdes av syskon och sykonbarn. Det då omoderna bordet kom att vid något tillfälle försäljas och köpas av apoteksägaren och skaparen av Tanto sockerbruk mm Wilhelm Arnold Freundt (1803–1863) vilken ger bordet till sin dotter 1858.
Efter att ha sålts på Bukowskis 1937 kom bordet att ingå i två av 1900-talets förnämsta samlingar av svenskt konsthantverk, kända för sina möbler av Georg Haupt. Först hos Sten Westerberg sr på Beatelund och sedan hos Falk Simon i Göteborg.