Lennart Rodhe
Omfattas av följerätt
Enligt lag betalar köparen en konstnärsavgift för detta konstverk. Avgiften är som högst 5%. Ju högre försäljningspris desto lägre procentsats. För mer information kring denna lag:
I Sverige: BUS
I Finland: Kuvasto och följerätt och Kuvasto
Bildrättigheter
Konstverken i denna databas är skyddade av upphovsrätt och får inte återges utan rättighetshavarnas tillstånd. Konstverken återges i denna databas med licens av Bildupphovsrätt.
För konditionsrapport kontakta specialist
"Sittande kvinna"
Signerad med monogram och daterad -48. Pannå 38,5 x 48 cm.
Proveniens
Galleri Färg och form, Stockholm, "Ung konst", 1947.
Ingemar Dahlbergs samling.
Litteratur
Illustrerad i Expressen, 27 april 1947.
Illustrerad i Hemmets Journal, 1948.
Thomas Millroth, "Lennart Rodhe", SAKs publ. 98, avbildad sid. 53.
Övrig information
"Konkretismen är uppkallad efter 1920-talets l'art concret. Vid tidpunkten för Ung konst i april 1947 var det inte tal om någon konkret konst. Redan ett drygt år senare var situationen en annan. Inte bara Lennart Rodhe, Pierre Olofsson, Karl Axel Pehrson och Olle Bonnier räknades till de konkreta, där fanns även Nils Nixon, Einar Lynge-Ahlberg, Eric Lennarth, Bengt Orup och Gert Marcus. Nu skall jag direkt säga att Lennart Rodhe aldrig var någon renodlad konkretist, men i den samtida konstdiskussionen betraktades han som en konstnär inom denna nya falang." Thomas Millroth, "Lennart Rodhe", SAKs publ. 98, sid. 52 - 53.
Konstnär
Lennart Rodhe föddes 1916 i Stockholm. Han utbildade sig bland annat vid Edward Berggrens målarskola och konsthögskolan i Stockholm med Sven X:et Erixon som lärare. Han gjorde också ett flertal studieresor till Norge, Frankrike, Tyskland, Italien och Spanien. Under tiden i Paris tog Rodhe intryck av konkretismen och han kom under 1940-talet att bli en av de ledande krafterna i Sverige för riktningen och han tillhör de främsta av de svenska konstnärer som blev tongivande efter andra världskriget. 1947 deltog Lennart Rodhe i utställningen "Ung Konst" vid galleri Färg och Form i Stockholm. Kritikerna såg i utställningen ett nytt tämligen gemensamt formspråk hos denna generation svenska konstnärer och trots att många av de deltagande konstnärerna värjde sig mot en enande beteckning kom de senare att kallas ”1947 års män”. Samma generation konstnärer kallades, dock motvilligt, ”konkretister”. Det som förenade dem var en strävan bort från tidigare generationers naturalistiska avbildning av människan och naturen. Man hävdade att de rent konkreta färgerna och formerna var en verklighet i sig.
Läs mer