& Olof Östberg, skåp, unikt, AB GA Berg, Stockholm, 1935.
Fanérat i sykomor och mahogny, fronten med Stockholmsmotiv utfört av Isaac Grünewald i kol och rödkrita täckt med polityr, inredningen klädd i vit filt med hyllor i glas, signerat Aktiebolaget GA Berg Stockholm samt IG 4 april 1935, höjd 153 cm, bredd 91 cm, djup 39 cm.
Försiktigt restaurerat. Avslag vid nyckelhålet.
Enligt uppgift var skåpet tänkt som en gåva från Sverige till Drottning Astrid av Belgien, född svensk prinsessa (1905-1935). Innan skåpet levererades förolyckades emellertid Astrid i en bilolycka och skåpet sändes därmed åter till Sverige efter att ha visats på Världsutställningen i Bryssel år 1935. Skåpet visades och såldes sedermera hos G.A. Berg, i butiken på Kungsgatan 35, till Annie Wåhlin (1891-1974), därefter genom arv till Ingrid Neland (1924-2017).
Världsutställningen i Bryssel år 1935.
Bild ur Svenska Slöjdföreningens utställningskatalog över Svenska Paviljongen i Bryssel 1935.
Bonniers månadstidning, Åhlén & Åkerlund, Albert Bonnier, Stockholm, 1935.
Astrid (red.), Till minne av Astrid, Sveriges prinsessa - Belgiens drottning., Åhlén & Åkerlund, Stockholm, 1935
Maria Perers, G.A. Berg – Swedish Modernist Designer and Propagandist, New York, Bard College 2003, s. 30, skåpet avbildat, fig. 2.
Boet: månadsskrift för hemkultur, hantverk och konstindustri, Boet, Göteborg, nummer 6, årgång 8, 1935, s. IV, IX.
Gustaf Axel Berg (GA Berg), är en av de mest inflytelserika designpersonligheterna i Sverige under 1930-talets mitt fram till och med 1940-talets slut och den epoken som vi idag känner som Swedish Modern. Berg startade sin karriär med en examen på Tekniska Högskolan i Stockholm. Han arbetade bland annat som reklamchef och industridesigner vid Electrolux. År 1929 blev Berg kompanjon med möbelhandlaren Harald Westerberg i Stockholm. 1933 grundar han sin egen verksamhet och öppnar butik på Kungsgatan 35 i Stockholm, som stänger 1944.
Berg var pionjär inom böjträmöbler och formgav en hel kollektion möbler som kom att revolutionera möbelindustrin. Berg sålde också andra tillverkares möbler i butiken på Kungsgatan. Han var först med att introducera Alvar Aaltos möbler på den svenska marknaden, och sålde även Marcel Breuers möbler för Isokon.
Berg var en begåvad marknadsförare och såg värdet av reklam och publicitet. Företaget syntes ofta i tidens facklitteratur och vann mångas hjärtan med sin tidstypiska estetik och teoretiska ideal. Olof Östberg anställdes som chef för ritkontoret hos G.A Berg under firmans första årtionde. G.A Berg och Östberg arbetade båda i inredningsbutiken Harald Westerberg. När G.A Berg år 1933 valde att starta egen verksamhet på Kungsgatan gjorde Östberg honom sålunda sällskap. Berg deltog och fick ett publikt genombrott både på hemmaplan och internationellt genom deltagande vid världsutställningarna i Bryssel 1935, Paris 1937 och New York 1939 där Berg fick inreda Honnörsrummet i den svenska paviljongen.
Berg anlitade även andra talangfulla formgivare för att bredda sin egen katalog men också för att utveckla och dekorera sina egna möbel modeller. Bland dessa bör nämnas den säregna formgivare Sven Erik Skawonius. Berg såg också möjligheten att förena konsten med möbelindustrin för att marknadsföra sitt företag och hitta nya kunder. Han bjöd därför in Isaac Grünewald för att ställa ut målningar som komplement till möblerna i butiken på Kungsgatan. Samarbetet ledde till uppkomsten till auktionens skåp, vilket för tiden var ett mycket avantgardistiskt möte mellan konst- och möbelvärlden. Skåpets motiv är en för Grünewald typisk Stockholmsskildring från ateljén på Södermalms höjder. Grünewalds Stockholmsmotiv var tecknat med färgkrita direkt på skåpets front vilket var ett djärvt och utmanande utförande. Det ansågs djärvt att med kol och rödkrita teckna direkt på skåpet för att sedan täcka motivet med en polityr. I det Sverige som präglades av Standardisering och demokratiska möbelideal väckte möbeln mycket uppmärksamhet. Otto Schultz skrev bland annat följande i sin recension 1935, ”Detta sätt att dekorera en möbel ställer ju alla tidigare principer på huvudet”.
Berg ställde ut det unika skåpet Vid Exposition Universelle et Internationale i Bryssel 1935. Skåpet var efter utställningen tänkt att skänkas som en gåva från Sverige till drottning Astrid av Belgien (1905‑1935), som var född svensk prinsessa. Astrid hann aldrig ta emot skåpet då hon avled samma år innan skåpet levererades. Skåpet fraktades såldes tillbaka till GA Bergs butik där det såldes till en svensk privatperson.
Isaac Grünewald fick sin viktigaste skolning som elev hos Matisse under åren strax före 1910, då han tillbringade tre vintrar i Frankrike. Sedan han, hustrun Sigrid Hjertén och sonen Iván flyttat hem från Paris hyrde Grünewald 1914 en stor ateljé i vindsvåningen till Saltsjöbanans stationshus. Hyran var låg och han kom att behålla ateljén livet ut. Från 1942 inrymde han också sin konstskola där. Fram till 1926 hade familjen dessutom en lägenhet alldeles i närheten, på Katarinavägen 13. Utsikten från bostaden var enastående och inspirerade både honom och Hjertén till flera välkända målningar. Från 1920 och fram till 1932 var familjen huvudsakligen bosatt i Paris, även om det för Grünewalds del blev många resor till Stockholm i samband med flera stora scenografiarbeten och offentliga uppdrag. När han blev utnämnd till professor vid Konstakademien 1932 flyttade de hem till Stockholm och hyrde en liten lägenhet i den byggnad där han hade kvar sin stora ateljé. Nu återupptäckte han den fantastiska utsikten och målade återigen Stockholmsskildringar, på det för auktionen aktuella skåpet en utblick från Söders höjder med Stadshuset i blickfång. att få som elev hos Matisse under åren strax före 1910, då han tillbringade tre vintrar i Frankrike. Sedan han, hustrun Sigrid Hjertén och sonen Iván flyttat hem från Paris hyrde Grünewald 1914 en stor ateljé i vindsvåningen till Saltsjöbanans stationshus. Hyran var låg och han kom att behålla ateljén livet ut. Från 1942 inrymde han också sin konstskola där. Fram till 1926 hade familjen dessutom en lägenhet alldeles i närheten, på Katarinavägen 13. Utsikten från bostaden var enastående och inspirerade både honom och Hjertén till flera välkända målningar. Från 1920 och fram till 1932 var familjen huvudsakligen bosatt i Paris, även om det för Grünewalds del blev många resor till Stockholm i samband med flera stora scenografiarbeten och offentliga uppdrag. När han blev utnämnd till professor vid Konstakademien 1932 flyttade de hem till Stockholm och hyrde en liten lägenhet i den byggnad där han hade kvar sin stora ateljé. Nu återupptäckte han den fantastiska utsikten och målade återigen Stockholmsskildringar, på det för auktionen aktuella skåpet en utblick från Söders höjder med Stadshuset i blickfång.
Minnesskrift om prinsessan Astrid medföljer.
Isaac Grünewald verksam som bildkonstnär och keramiker samt professor vid Konstakademien i Stockholm under åren 1932-42. Grünewald hade en ledande ställning i den svenska moderniströrelsen under 1910-talet och blev dess företrädare i Sveriges samtida konstdebatt. Han var elev vid Konstnärsförbundets skola och vid Henri Matisses öppna akademi i Paris. 1909 debuterade han vid ”De ungas” samlingsutställning med konstnärer som Ture Ander och Arvid Nilsson. Grünewald betraktade sig själv som expressionist då hans fokus låg på konstverkets uttryck. Paul Cézanne var en konstnär som inspirerade honom likaså hans fru och kollega Sigrid Hjertén. Han skildrade det sjudande storstadslivet i överraskande vinklar, ofta i fågelperspektiv, virtuost behandlade i regnbågens klara färger. Hans målningar är tagna ur verkligheten, men inte fångade framför motivet utan ur minnet. Han målade staden och dess virvlande liv, utsikter, parker och interiörer. Med diagonaler och avskärningar byggde han sina kompositioner och underströk växelspelet mellan de varma och de kalla färgerna. Under tiotalet är han påtagligt påverkad av Matisse. Under tjugotalet förändrades hans stil sedan han återvänt till Paris. Landskapen målades direkt inför motivet, så även en rad av färgstarka blomsterstilleben och nakna modeller. Senare närmade han sig verkligheten än mer, men övergav aldrig helt minnesmåleriet.
Läs mer