Anders Bruno Liljefors
Omfattas av följerätt
Enligt lag betalar köparen en konstnärsavgift för detta konstverk. Avgiften är som högst 5%. Ju högre försäljningspris desto lägre procentsats. För mer information kring denna lag:
I Sverige: BUS
I Finland: Kuvasto och följerätt och Kuvasto
Bildrättigheter
Konstverken i denna databas är skyddade av upphovsrätt och får inte återges utan rättighetshavarnas tillstånd. Konstverken återges i denna databas med licens av Bildupphovsrätt.
För konditionsrapport kontakta specialist
vas, Gustavsbergs studio, tidigt 1950-tal.
Stengods, klotformad med ristad dekor av fiskar och djur i blåsvart mot glasyr i grått och något grönt, signerad med studiohanden A.B.L och stämplad GUSTAVSBERG, höjd 29,5 cm.
Proveniens
Inköpt vid 1950-talets början, därefter i arv.
Utställningar
Liknande verk visades på Anders Bruno Liljefors debututställning på Nordiska Kompaniet 1952. De största pjäserna drejades av hans unga kollega Dan Malmberg som tagit arv efter Berndt Friberg.
Litteratur
Arthur Hald (red), FORM, Svenska Slöjdföreningens tidskrift, 1952, nr 2, se sid 46.
Formgivare
Keramikern och målaren Anders Bruno Liljefors utbildade sig bl a vid Konstakademien 1945-47. Han arbetade vid Gustavsbergs Studio under perioderna 1947-53 och 1955-57 samt vid egna ateljéer i Roslagen och i Blekinge. Liljefors började i fabriken på Gustavsberg som hantlangare men hans begåvning uppmärksammades snabbt av Wilhelm Kåge som bara efter några veckor gav Liljefors en egen ateljé i Studion där han främst kom att arbeta med stengods. Snart fick Liljefors en egen drejare, Dan Malmborg, och de utvecklade tillsammans det grå-gröna rustika stengodset som kom att bli hans genombrott. Den första egna utställningen var Nordiska Kompaniet i Stockholm år 1952. Det blev succé, det mesta såldes. År 1955 gjorde han de första experimentella proverna med sandgjutning, vilka väckte stor medial uppmärksamhet då de presenterades i fabrikens butik på Birger Jarlsgatan i Stockholm. Skribenterna var både förvånade, förbryllade, förtjusta och skeptiska, begrepp som ”Keramisk nybrutalism” myntades, några såg nya möjligheter inom arkitekturen, andra tyckte inte att kollektionen var lika imponerande. Dessa primitiva och djärva former var hur som helst banbrytande och den svenska stengodstraditionen fick härmed energi att utvecklas i nya riktningar. År 1961 fick Liljefors det första Kåge-stipendiet för ”starkt personlig och friskt nyskapande stil”. Han kom under 1960-talet att utföra ett 15-tal offentliga utsmyckningar, från mindre dekorationer till hela väggar.
Läs mer