Pierre-Auguste Renoir

Impressionismen som konströrelse uppstod i Frankrike under mitten av 1800-talet, och grundades av en grupp konstnärer som möttes på Café Guerbois på Montmartre i Paris, däribland Claude Monet, Édouard Manet och Auguste Renoir. De var påverkade av en rad nya intryck, i första hand uppfinningen av fotografiet, som gav dem en ny upplevelse av ett ögonblick av rörelse i bilden. Impressionisterna utvecklade friluftsmåleriet och anpassade tekniken därefter. Nya idéer om tolkning av verkligheten och återgivning av ljus- och skuggverkan blev central därvidlag. De experimenterade med olika färgkontraster, varigenom de bland annat upptäckte att gult och violett gav starkare kontrastverkan än svart och vitt.

Auguste Renoir var en av de främsta impressionisterna och landskapsmåleriet var en viktig del av hans oeuvre.Under hela sin verksamma tid målade han landskap i alla former, från Paris parker och öppna platser, i de omkringliggande städerna i Seinedalen till intrycken från längre resor i Frankrike och Italien. Renoirs landskap förekom sällan på den årliga Salongen i Paris, men spelade en viktig roll både i hans bidrag till de impressionistiska grupputställningarna och i hans samarbete med konsthandlaren och galleristen Paul Durand-Ruel. Galleristen som var starkt förknippad med impressionisterna köpte totalt ca 1500 verk av Renoir under åren 1891 till 1922. För Renoir var landskapsmåleri ett sätt att utveckla och förfina konstnärliga färdigheter; och i ett brev till Berthe Morisot från 1892 hänvisade han till genren som "det enda sättet att lära sig sitt hantverk" (citerat i Renoir Landscapes, 1865–1883, exh. cat., National Gallery, London, 2007, s. 190).

Renoirs landskap är mer varierande och experimentella i färg och teknik än hans figurmålningar. I motsats till många av sina impressionistiska kollegor skildrade han det franska landskapet som oföränderligt i tiden, fritt från alla tecken på industriell utveckling eller modernt liv. Han arbetade på impressionisternas vis ute i naturen, ”en plein-air”, där han färdigställde både skisser och färdiga verk. Utomhusmiljön gjorde att det krävdes snabba lätta penseldrag och Renoir utnyttjade detta för att med känsla och inlevelse förmedla sina intryck av ljus och stämning.

1907 flyttade Auguste Renoir och hans hustru Aline till området kring den pittoreska byn Cagnes-sur-Mer, på Côte d'Azur. Han köpte ett stycke mark där han uppförde Les Collettes, en vacker stenbyggnad i två våningar som än idag finns bevarad som ett museum över konstnären. Hemmet med ateljén, Les Collettes, var inbäddat bland lummiga oliv- och citruslundar, med en milsvid utsikt över Medelhavet. Den harmoniska platsen och det omkringliggande landskapet erbjöd en outsinlig inspirationskälla för konstnären. Renoir led sedan länge av ledgångsreumatism och förhoppningen var att det varma klimatet och ljuset skulle förbättra hans tillstånd. Renoirs hälsa förvärrades emellertid av en stroke som band honom vid en rullstol från 1912. Försvagad av sjukdomen, och med nedsatt rörlighet, fortsatte han dock att måla livet ut, ibland med hjälp av yngste sonen Claude. Hans dukar fylldes av livsglädje och han upphörde aldrig att experimentera med färg och form. Uppmuntrad av sin vän galleristen Ambroise Vollard började Renoir de sista åren även att ägna sig åt skulptur, först medaljonger och bl.a. en byst av sonen Claude även kallad ”Coco”, född 1901. Senare på 1910-talet utförde Renoir större skulpturer baserade på tidigare målningar med hjälp av Richard Guino som då var elev hos konstnären och skulptören Aristide Maillol.

I den aktuella landskapsskissen från 1898 har Renoir med snabba penseldrag målat de två trädkronorna som mjukt avtecknar sig i det skarpa solljuset. Betraktaren kan ana en lätt vind som rufsar om i bladen. Bakom skymtar ett vitt solbelyst hus och på himlen glider vita moln. Målningen är en del av en större skiss och bär likheter med Auguste Renoirs målning ”Landskap efter Corot” utförd samma år, 1898. Jean-Baptiste-Camille Corot, född 1796, var en stor förebild för de unga impressionisterna. Landskapet som motiv kom att förändras med impressionismen. Det som traditionellt hade varit en målerisk bakgrund för tolkningen av en historisk, mytologisk eller en religiös händelse intog nu platsen som huvudmotiv. Bilden var inte skapad för att förmedla ett narrativ, utan för att hos betraktaren väcka en känslomässig stämning, ett stundens intryck.

Auktionens målning kommer ursprungligen från familjen Renoir och förvärvades i Paris året 1926 eller 1927. Ägarens farfar var verksam vid Banque de Suède et de Paris och bodde i Paris under dessa år med sin fru. En dag var paret inbjudna till en privat lunch där en av gästerna hade med sig några målningar som var till försäljning. Nuvarande ägares farfar, som vid detta tillfälle var drygt 20 år gammal, beskriver i ett brev situationen: "Olyckligtvis förstod jag då inte värdet av dessa målningar men för att vara artig och visa intresse köpte jag en av dem för en blygsam summa."