Anders Zorn

År 1882 lämnade Anders Zorn Paris för att bosätta sig i London. Han hade precis utfört målningen "Kusinerna" som visades på Salongen i Paris och uppmärksammades för första gången internationellt. Den ovanligt begåvade 22-åringen var fast besluten att lyckas som konstnär och förutsättningarna fanns ju eftersom han, som han själv uttryckte det, var ”den bäste aquarellmålare som fanns”.

Historien om hur den unge Zorn etablerar sig i London på finaste adressen, med snygga visitkort och välskräddade kläder – allt på kredit – har blivit som en anekdot som även visar vilken person Zorn var: mod, mer talang än vad vissa trodde var möjligt och en lagom dos kaxighet. Hans ateljé låg på 52 Brook Street och där var han mitt i smeten av välbärgade beställare och flotta gallerier. Han inredde ateljén med olika möbler och tyger, fick kredit hos en färghandlare och införskaffade sig en ny garderob trots att kassan sinade, och blev därför tvungen att äta för en shilling om dagen på en bakgata. Genom sin målmedvetenhet och sitt umgänge blev han snart populär i societetskretsar och lyckades under hösten få i uppdrag att måla den svenske ministern greve Pipers porträtt liksom legationsrådet greve Otto Stenbock och hans hustru Clementine Maria. Edvard Casparsson som flitigt besökte Zorn i hans ateljé beskrev dem i ett brev till sin mor daterat 20/11 1882: ”Zorn, som för n.v. har tre porträtt färdiga på sin studio – han har flyttat till en fashionable del av stan – näml. av Greven & grevinnan (född telegraf Reuter rik) Stenbock samt greve Piper”. Hans Henrik Brummer som kommenterat Zorns självbiografiska anteckningar påpekar vikten av dessa porträtt och att de ”markerar inledningen till Zorns verksamhet som porträttmålare på den internationella marknaden. Att representanter för den svenska beskickningen kom att bli de första i raden var helt i sin ordning. Genom deras förmedling fick den lovande konstnären kontakter med en välsituerad kundkrets i England”.

Zorns oöverträffade hantering av akvarellfärgen med ett bländande handlag redan som ung ledde till att hans begåvning uppmärksammades redan under studietiden av lärare och studiekamrater vid Konstakademien i Stockholm. Den unge Zorn kombinerade sina lektioner med att måla porträtt på sin lediga tid och han fick på så sätt en inkomstkälla samtidigt som han kunde omsätta skolans lärdomar i praktiken. Han var ihärdig i sitt sökande att förfina sin talang och tog varje möjlighet till nya erfarenheter. Den ambitiöse Zorn förstod även vikten av att söka ytterligare utbildning efter akademitiden och han begav sig utomlands för att finna nya lärdomar. Åren av resor till bland annat Frankrike, Spanien och Italien utgjorde en formativ period med nya viktiga insikter. Dessa kom att omsättas då han våren 1882 anlände till London för en andra gång och satsningen gav utdelning och snart hade Zorn funnit sin plats på stadens konstscen. Royal Academy och Royal Institute of Watercolours öppnade sina portar och hans akvareller mottogs med uppskattning. Londonkritikerna ansåg att han var ”un aquarelliste de talent” och framgången tycktes vara ett faktum.

Från 1883 började Zorn att arbeta med etsning efter att ha lärt sig tekniken av konstnären Axel Herman Hägg. I London kom han i kontakt med konsthandlaren och grafikförläggaren Robert Dunthorne och lät måla hans porträtt år 1885. Den aktuella akvarellen är inte bara en slående porträttskildring utan också ett viktigt exempel på ett tidigt verk som bidrog till att hans karriär skulle komma att bli minst sagt lysande. Dunthorne beställer senare två målningar av Zorn, dalamotiven Brödbaket och Kyrkfärd.

Med en utsökt känsla för detaljer och teknisk fulländning briljerar Zorn i denna finstämda skildring av konsthandlaren. Zorn kom att bli en av de främsta svenska konstnärerna som även blev en lysande stjärna i länder som USA, Frankrike och England.