Sigrid Hjertén
För konditionsrapport kontakta specialist
Sydländskt landskap
Intygad a tergo av Rakel Grünewald. Pannå 65 x 54 cm.
Proveniens
Stockholms Auktionsverk, Moderna Kvalitén, 4 november 2004, kat. nr. 655.
Övrig information
Under Paristiden på tjugotalet reser Sigrid Hjertén runt med Isaac Grünewald i Frankrike och i Italien. Hon kommer att uppleva det starka ljuset över Medelhavet, de prunkande färgerna och alla träd, blommor och hus som nästan synes upplösta av förvandlingarna i dagrar och stämningslägen. Allt detta bär hon med sig när hon reser tillbaka till det nordliga ljuset i Sverige, och det är lätt att förstå att för en målare som Sigrid Hjertén blir det franska ljuset alltid det hon återkommer till.
Anders Wahlgren beskriver ett motiv hämtat från Midi:
”Motivet är hämtat från en bilresa genom Frankrike detta år och ett lunchuppehåll i någon liten ort i Provence. Genom åren kommer de att ha färdats tusentals mil på franska grusvägar. Bilen blir som en rullande ateljé. Sonen Iván har också börjat måla. En rad gouacher blir till, antingen direkt framför motiven eller på rummet, då de kommer fram till något trevligt värdshus. För att komma ihåg motiven köps ett och annat svartvitt vykort som minnesbild. Ibland gör Sigrid en komihåglista på färgerna. De stora oljemålningarna utför de i ateljén i Paris efter hemkomsten”. (Anders Wahlgren ” Sigrid Hjertén – en av Sveriges främsta konstnärer”, 2008, sid 136.)
Konstnär
Hjertén, Sigrid (1885-1948),svensk målarinna. Tillhörde Matisse-akademin Henri Matisse men aldrig gruppen ”De Unga”, som var förbehållen män. 1911 gifte hon sig med Isaac Grünewald och tillsammans har de sonen, konstnären Ivàn Grünewald. Deras måleri har mycket gemensamt i form, färg och motiv, även ytmässigheten, linjerytmen och kombinationen av varma och kalla färger. Motiven är likartade, men Hjertén är lekfullare i kompositionen, använder mildare färger och markerar inte konturerna med samma kraft. På 1920-talet sedan familjen bosatt sig i Paris koncentrerades hennes motiv till franska stadsbilder, landskap och porträtt. Måleriet är engagerat och växlar mellan oro och harmoni, färgen får en mollton, är mer markant under 30-talet, då hennes typiska, intensiva gula färg dominerar. Hjertén måleri blir allt mer likt van Goghs. I de sista dukarna täcks ytan med sneda färgstreck ur vilka motivet växer fram. 1937 slutade hon måla, då hade sinnessjukdomen brutit ut och äktenskapet med Isaac upplösts.
Läs mer