Evert Lundquist
Omfattas av följerätt
Enligt lag betalar köparen en konstnärsavgift för detta konstverk. Avgiften är som högst 5%. Ju högre försäljningspris desto lägre procentsats. För mer information kring denna lag:
I Sverige: BUS
I Finland: Kuvasto och följerätt och Kuvasto
Bildrättigheter
Konstverken i denna databas är skyddade av upphovsrätt och får inte återges utan rättighetshavarnas tillstånd. Konstverken återges i denna databas med licens av Bildupphovsrätt.
För konditionsrapport kontakta specialist
Skiss till komposition "Stående kvinna"
A tergo signerad Evert Lundquist och daterad 1941. Duk 41,5 x 37 cm.
Litteratur
Ulf Linde, "Evert Lundquist - ur ett målarliv", 1984, jfr foto sid. 93 resp. 208.
Ulf Linde, "Evert Lundquist - ur ett målarliv", 1996, jfr foto sid. 96.
Övrig information
Auktionens målning är utförd 1941, som studie till målningen ”Stående kvinna”.
Den 12 april 1941 invigde Evert Lundquist sin utställning på Konstnärshuset, Smålandsgatan 7 i Stockholm. Där visades bland annat målningen ”Stående kvinna”. Utställningen kom att innebära Evert Lundquists definitiva genombrott och utlöste långa, analyserande recensioner som andades djup respekt och vittnade om insikten att man här stod inför en sällsynt ursprunglig målarbegåvning.
”I jämförelse med hans föregående utställning gör denna utan tvivel ett lugnare och helare uttryck. Den hetsiga rytmen har dämpats, och man har en känsla av att konstnären strävare efter en ny harmoni. Med det är ingen lättvunnen harmoni. Atmosfären i hans måleri har snarare blivit tyngre, och under det fasta stilgreppet i hans nya, ofta till ytterlighet förenklade kompositioner skälver en tragisk underton, brinner en mörk eld. Stundom slår det ut i en het och förtärande flamma som i ”Stående kvinna”, där på samma sätt som i Van Goghs sista verk själva rymden fattat eld”.
Ur recension i Svenska Dagbladet 1941, kritiker Gotthard Johansson (Eugen Wretholm, Sveriges Allmänna Konstförening LXXXXVI ”Evert Lundquist”, sid 80).
"När jag lämnade Konsthögskolan och i högre grad började koncentrera mig på min personliga berättelse gav sig intresset för Lundquists ”existentiella” period under sent 1930-tal och tidigt 1940-tal alltmer tillkänna. Ett mer smärtsamt måleri med trovärdigheten i behåll är svårt att hitta. Här har han också ett helt annat förhållande till motivet och färgpåläggningen, han målar à la prima och blandar färgen direkt på duken. Jag upplever att färgen rör sig i sidled och kontrasterar mot de senare verken med sin inåt- och djupgående rörelse av lager på lager på lager.”
Ur Moderna Museets utställningskatalog 2010, text av konstnären Andreas Eriksson
Konstnär
När Evert Lundquist slog igenom 1950 som nyexpressionist hade han redan varit verksam i 30 år. Han började i den nya saklighetens anda på 1920-talet och i 1930-talets tunga expressionism, påverkad av James Ensor. Konsthistoriens giganter som Rembrandt, Chardin och van Gogh ledde honom till det pastosa måleriet, där linjer, former och färger föds samtidigt. Själv har han sagt: ”Jag trevar tills jag kommer till den punkt då det osar hett.” Lundquist skildrar det anspråkslösa, som en spade, ett ljus, en stege, ett träd, men ofta även kvinnor. Motiv som får intensitet genom starkt förenklade former, nästan upplösta av färgmassorna.
Tillsammans med Staffan Hallström, Olle Nyman, Torsten Renqvist, Sixten Lundbom och Roland Kempe tillhörde Evert Lundquist Saltsjö-Duvnäs-gruppen, en av de mer betydelsefulla konstnärsgrupperingar Sverige haft. De blev vänner under elevtiden på Konstakademien och bodde några år i Saltsjö-Duvnäs under 1940-talet. Alla rönte de stor framgång, inte minst Staffan Hallström och Olle Nyman, men allra mest Evert Lundquist, som också ställdes ut mycket internationellt.
Lundquist studerade på Carl Wilhelmsons målarskola 1924. Samma år besökte han Académie Julian i Paris innan ha fortsatte studierna på Konstakademien i Stockholm för Gösta von Hennigs, Carl Wilhelmsson och Albert Engström 1925-1931. Han blev själv professor vid Konstakademien i Stockholm 1960–1970.
Efter studierna började Lundquist skapa i en mer expressionistisk stil med beröringspunkter till Edvard Munch. Med färgen pastost pålagd, verkar konstverken skenbart handla om ett spontant måleri, men han målade tvärtom långsamt och väntade in de möjligheter som lät sig manifesteras i bilden.
Genom sitt visionära och samtidigt utmanande enkla måleri blev Lundquist en av de allra mest betydande konstnärerna i sin generation. Han representerade Sverige på Sao Paolo-biennalen, där han vann pris, och blev utvald att delta i Guggenheim International Award i New York 1964 för världens 100 bästa konstnärer, samt på Dunn International på Beaverbrook Art Gallery i Kanada och på Tate Gallery i London. Internationella museer köpte verk av Evert Lundquist och betydelsefulla internationella gallerier ville ställa ut honom, men han bestämde sig efter några år att dra sig tillbaka från den internationella konstmarknaden. Från 1953 bodde och arbetade han i en vitputsad byggnad vid Drottningholms Slott. Några år före sin död blev han totalt blind, men fortsatte ändå måla in i det sista. Huset är bevarat som Evert Lundquists ateljémuseum.
Läs mer