Sigrid Hjertén
För konditionsrapport kontakta specialist
"Den skära flickan"
Utförd 1916. Duk 116 x 89,5 cm.
Proveniens
Bukowski Auktioner, Stockholm, Höstens Moderna auktion 1996, kat. nr. 122.
Utställningar
Liljevalchs Konsthall, Stockholm, Aprilutställningen 1921, utställningskatalog nr. 30, kat. nr. 170.
Konstakademien, Stockholm, 1936.
Övrig information
Auktionens målning ”Den skära flickan”, 1916 har varit utställd på två för Sigrid Hjertén betydelsefulla utställningar.
År 1910 bildades Föreningen Svenska Konstnärinnor (FSK) i Stockholm av ett 40-tal kvinnliga konstnärer. År 1921 höll föreningen sin uppmärksammade Aprilutställning på Liljevalchs konsthall. Sjutton konstnärer deltog varav bland andra Maj Bring, Siri Derkert, Ruth Milles, Ellen Trotzig och Sigrid Hjertén.
Utställningen kritiserades av vissa kritiker mycket hårt. Bland annat Albert Engström skrev i Strix: ”Jag besökte häromdagen fruntimmernas utställning hos Liljewalch och något så förskräckligt har jag aldrig sett”, skrev han. Utställningen var en ”en skam för hela kvinnokönet”. Eftersom kvinnorna saknade självkritik borde de förbjudas att ”blamera sig själva och landet” såsom nu skedde.
Trots den hårda kritiken så var utställningen 1921 viktig för att befästa konstscenen för de kvinnliga konstnärerna som detta år även fick allmän rösträtt.
Femton år senare, 1936, var situationen helt annorlunda för Sigrid Hjertén. Efter att under 1920-talet ha varit bosatt i Paris drabbades hon av ett sammanbrott i samband med flytten hem till Stockholm i början av 1930-talet och hamnade på Beckomberga. Under lång tid rörde hon inte penslarna men återvände så småningom till måleriet igen. 1936 så hade hon en stor separatutställning på Konstakademien som blev Hjerténs stora publika genombrott.
Konstnär
Hjertén, Sigrid (1885-1948),svensk målarinna. Tillhörde Matisse-akademin Henri Matisse men aldrig gruppen ”De Unga”, som var förbehållen män. 1911 gifte hon sig med Isaac Grünewald och tillsammans har de sonen, konstnären Ivàn Grünewald. Deras måleri har mycket gemensamt i form, färg och motiv, även ytmässigheten, linjerytmen och kombinationen av varma och kalla färger. Motiven är likartade, men Hjertén är lekfullare i kompositionen, använder mildare färger och markerar inte konturerna med samma kraft. På 1920-talet sedan familjen bosatt sig i Paris koncentrerades hennes motiv till franska stadsbilder, landskap och porträtt. Måleriet är engagerat och växlar mellan oro och harmoni, färgen får en mollton, är mer markant under 30-talet, då hennes typiska, intensiva gula färg dominerar. Hjertén måleri blir allt mer likt van Goghs. I de sista dukarna täcks ytan med sneda färgstreck ur vilka motivet växer fram. 1937 slutade hon måla, då hade sinnessjukdomen brutit ut och äktenskapet med Isaac upplösts.
Läs mer