Gösta Adrian-Nilsson

När "Matroser i Göteborg" inkluderades i Bukowskis "Moderna" auktion år 1990 (under titeln "Hamnmotiv") tillfördes en betydande pusselbit till historieskrivningen om GAN:s begränsade men högintressanta produktion i Göteborg hösten 1919.

År 1990 hade fem år förflutit sedan Jan Torsten Ahlstrand publicerat sin omfattande monografi "GAN. Gösta Adrian-Nilsson. Modernistpionjären från Lund 1884-1920". Ahlstrand, vilken vid tillfället inte hade någon kännedom om "Matroser i Göteborg", omnämnde i sin bok från 1985 "I allén oktoberkväll" (olja, 86,5 x 63 cm, 1919, Gävleborgs länsmuseum, Gävle) som: "GAN:s mest betydande målning från höstmånaderna i Göteborg september-november 1919". I samband med utställningen "Gösta Adrian-Nilsson. Sjömanskompositioner - färgens dramatik och stadens dynamik" på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm år 2019 kunde Ahlstrand emellertid, i sin sista publicerade längre text om GAN:s konstnärskap, ägna "Matroser i Göteborg" det utrymme som den intressanta målningen förtjänar. I utställningskatalogen skrev Ahlstrand följande:

"Den tydligast göteborgsinspirerade sjömansmålningen är den betydligt större 'Matroser i Göteborg'. Den bör också vara från GAN:s första göteborgstid, då han bodde hos Zandén nära hamnen. De olika delarna konnoterar välkända byggnader i Göteborg som den höga sjöbefälsskolan, tullhuset (numera Casino), Skansen Göta Lejon (eller Kronan), Feskekörka m.fl. hus och en del av hamnen med en hög kran och fören till segelfartyget Viking samt, sist men inte minst, sex sjömän i marinblå jackor och vita mössor och byxor. En av dessa står med höjd bajonett vid en vaktkur, två andra sitter bredvid varandra under klockan vid tullhuset, en fjärde ses springande, och de två till höger står med en cigarett i munnen framför var sin mindre byggnad, något slags skjul, kanske en urinoar (den närmaste gör en gest som kan tolkas så). Allt som allt är det en målning i för GAN ovanligt friska, klara och bjärta färger, som tyder på ett positivt första möte med 'Sveriges port mot väster'. Det kalejdoskopiska sönderdelandet av motivet har ersatts med mindre, hela figurer som collageaktigt kombinerats med varandra".

Matrosmotiv och stadssynteser var, för all del, inget nytt inslag i GAN:s bildvärld. Under de oerhört produktiva åren i Stockholm (september 1916-juni 1919) hade han utforskat dessa motivkretsar i ett antal imponerande kompositioner. I föreliggande fall ligger det t.ex. nära till hands att jämföra "Matroser i Göteborg" med den tidigare samma år i Stockholm utförda "Skeppsholmen, vinter" (olja, 73 x 50 cm, 1919, Moderna museet , Stockholm). I bägge målningar återfinns nämligen enskilda detaljer i form av fartyg, kastell, bajonettförsedda gevär, parställda matroser samt krönta monogram m.m. Det går således inte att utesluta att GAN, i vissa delar, i minnet gick tillbaka på den tidigare kompositionen. Vad som är synnerligen intressant är dock att målningen inte bara är en av ett ytterst fåtal från Göteborg utan även den till formatet största samt med den mest genomarbetade kompositionen.

Ahlstrand har givit bakgrunden till GAN:s korta sejour i Göteborg hösten 1919:

"Under större delen av hösten 1919 bodde GAN i Göteborg i fåfäng förhoppning om att som fripassagerare få följa med ombord en båt till Sydamerika eller Söderhavet - bort från den europeiska civilisationen. Redan i december året innan hade han på väg till Halmstad stannat för att rekognoscera i västkustmetropolen. Hans dagbok flödade över av en hänförd och målande beskrivning av västkustmetropolens stora hamn med sina båtar, varv, lyftkranar och alla sjömän. Entusiasmen svalnade dock - som så ofta hos GAN - snart. Han hade hyrt in sig i september hos en bekant, Erik Zandén, nära hamnen. I början av oktober flyttade hans värd till ett 10-våningshus nära järnvägen, och GAN fick stuva in sig i köket i den lilla lägenheten, där han kände sig instängd. Men det började bra. En dag i hamnen såg han en vit flagga med ett svart ankare och en tvärställd röd pil. 'Det blir hädanefter min signatur!', skrev han entusiastiskt i dagboken den 21 september".

GAN nedtecknade även en analys i dagboken vilken förtydligar ankarmonogrammets verkliga, samt för omvärlden okända, innebörd. Ankaret stod, traditionsenligt, för "hopp" medan pilen, enligt GAN, stod för "genomstunget": "Alltså: Mitt genomstungna Hopp. Leva med kniven i bröstet! Brrr!". Dagboksanteckningen är betydelsefull då den fullt ut ger uttryck för GAN:s känslor av hopplöshet denna höst. Sejouren i Stockholm var avslutad, förbindelsen med Edvin Andersson likaså. Vad som återstod för den ringaktade och ofta kritiserade modernistpionjären denna ruggiga höst i Göteborg var en futil förhoppning om att få resa iväg över havet till främmande exotiska länder.

Denna längtan stegrades troligtvis när GAN, på besök i hamnen, såg ett fartyg med det lockande exotiska namnet Valparaiso. Snart därefter målade han två små nästan plana kubistiska pannåer med titeln 'Valparaiso'. I den första mindre och mer abstrakta versionen (olja, 28 x 19 cm, 1919, privat ägo) har han signerat med sin tidigare signatur med G:et i blixtform. I den andra, mer dynamiska och reliefartade versionen (olja, 49,5 x 29,5 cm, 1919, privat ägo) har han tydligen för första gången använt sig av den i dagboken nämnda ankarsignaturen, som kom att bli hans favoritsignatur under de kommande 2-3 åren, in på 1922 då han bodde i Paris.

Utifrån de ovan omnämnda mindre målningarna samt med ledning av den forskning Ahlstrand presenterat kring GAN:s vistelse i Göteborg 1919 ligger det nära tillhands att tro att "Matroser i Göteborg" utfördes i månadsskiftet september/oktober detta år. Mycket talar således för att föreliggande målning är den första stora genomarbetade komposition i olja på duk som signerats med det säregna ankarmonogrammet.