A. Ramié, nr 175, sid 95.

Pablo Picasso (1881-1973), spansk målare, grafiker, skulptör och keramiker. Verksam i Frankrike sedan 1900. Han är jämte Matisse 1900-talets mest dominerande konstnär. Efter att ha passerat en blå period, en rosa med cirkusscener och harlekiner skapade han 1907 under påverkan av afrikanska skulpturer sin första kubistiska målning ”Flickorna från Avignon”. Tillsammans med Braque vidareutvecklade han kubismen genom att slå sönder ytorna, som sedan återgavs i olika samtidiga aspekter. 1912 lämnade han naturen och återskapade en ny verklighet för att 1916 återvända till akrobaterna. Under 20-talet närmar han sig surrealismen och arbetar med underfundiga former samtidigt som han gjorde teckningar och etsningar i linjestil. Under det spanska inbördeskriget upprörs han våldsamt och det är nu hans stora protest i målningen Guernica kommer till. I slutet av 40-talet bosätter han sig vid Medelhavet och framställer nymfer, kentaurer och fauner samt gör parafraser på gamla mästares verk samt målar kraftfull terrakottakeramik i Vallauris. Hans rikliga grafiska produktion följer samma utveckling som måleriet.

Pablo Picasso var inte bara konstnär, utan också en skicklig keramiker. Under sin livstid skapade han hundratals keramiska verk, som karaffer, vaser och fat. Picassos passion för keramik startades när han år 1946 besökte den årliga keramikutställningen i Vallauris i södra Frankrike och introducerades för hantverket av konstnärsparet Suzanne och Georges Ramié som ägde keramikfabriken Madoura. Under åren då han vistades i Vallauris träffade Picasso sin andra fru, Jacqueline Roque, som han avbildade på de keramiska föremålen. Han dekorerade också keramiken med abstrakta djur och tjurfäktare i kubistisk stil.