Jan Håfström
Omfattas av följerätt
Enligt lag betalar köparen en konstnärsavgift för detta konstverk. Avgiften är som högst 5%. Ju högre försäljningspris desto lägre procentsats. För mer information kring denna lag:
I Sverige: BUS
I Finland: Kuvasto och följerätt och Kuvasto
Bildrättigheter
Konstverken i denna databas är skyddade av upphovsrätt och får inte återges utan rättighetshavarnas tillstånd. Konstverken återges i denna databas med licens av Bildupphovsrätt.
För konditionsrapport kontakta specialist
"Labyrint"
Signerad Jan Håfström och daterad 1981 a tergo. Pannå 100 x 100 cm.
Övrig information
Christina Palmring beskriver det aktuella verket i texten "Minnets koreografi": "Sedd uppifrån är labyrinten en uppmaning till logoken och den empiriska undersökningen: upfatta mönstret; hitta rätt väg; bli en råtta. Inifrån är labyrinten panik och ren skräck, ett famlande efter tråden. Men den är också en uråldrig mytisk konstruktion, arkaisk tycks den svara mot en inre, psykisk struktur. Att gå vilse i det barocka mellanting av natur och byggnadsverk som är en labyrint ä att gå vilse i sig själv. Den är en bild av terrängen som landskap och minne.
Labyrint från 1981 har formen av ett labyrintspel, den låda som för datorernas tid påstods träna finmotorik och reaktionsförmåga, en modell för tålamod. Men i Håfströms objekt är själva den labyrintiska gåtan borta, dold i lera. Kvar finns stoppar och passager i ett symmetriskt mönster; runt stopparna och längs ramen löper linjer av kol som ett slags minnets spår avsatta som grafiska lämningar. Runt den fasta strukturens fragmentariska öar har markeringar dragits, som för en arkeologisk utgrävning i glömskans träsk.
Det isolerade cirklandet runt i den lerartade färgen påminner om det minutiösa ordnandet av sugstenar som Beckert låter Molloy genomföra för att ge den magiska upprepningen en illusion av struktur och mening. I Labyrint är sökandet det tafatta, sliriga omkringhalkandet i leran, upprätthållet av några vaga konturlinjer och fasta punkter som kanske är rester av en labyrint, ett inringande av den modd som bildar minnesöar i vårt grumliga medvetande. Och under den flerskiktade färgen öppnar sig ett hål mot en horisont som lyser av ett kylbergskt ljus..."
Konstnär
I en resväska på vinden låg de, Jan Håfströms bilder, hundratals teckningar med fantastiska äventyr och föreställningar om livet och världen. Barndomens lanskap med kartor, platser och händelser. Hans mamma har sparat dem. Väskan blev en flygande matta, en lustfylld källa och en minnesbank att hämta inspiration ur och resa tillbaka i tiden med.
Ända sedan 60-talet har Jan Håfström varit en betydelsefull och klart lysande stjärna i svenskt konst- och kulturliv. Det var då han gick ut Konsthögskolan i Stockholm och målade ”Skogen”, 1968 och senare ”Farmor”, 1972, som båda blivit klassiker och sedan länge finns att se i Moderna Museets samling.
Han reste till New York på 70-talet och inledde det stora samtalet med alla de nya idéerna i konsten, den experimentella filmen, dansen, musiken, den abstrakta expressionismen och postminimalismen. Han mötte Öjvind Fahlström, Gordon Matta Clark, Robert Smithson m fl i ett sjudande, vitalt konstliv.
Håfström återvände till Sverige och delade med sig av det han sett och upplevt. Presenterade nya idéer och konstnärskap i tiden med djupdykningar i historien och egna abstrakta verk och texter.
Tillsammans med konstnärsvänner initierade han de tre ”Ibid”- utställningarna som gjordes i övergivna industrilokaler (Linoljefabriken, Münchenbryggeriet, i Borås) och gick därmed utanför den vita kubens rum och institutionernas monopol som konstscen och presentatörer. Ibid-utställningarna visade att samtidens konst kunde äga rum utanför de traditionella ramarna. Konsten kunde vara platsspecifik och träda in i en annan historia och tid. Upplevelsen av sammanhanget förstärkte konstens betydelse och roll som aktör i världen i gemen, utanför konstscenen. Att se med konstens ögon gav ett nytt perspektiv och en starkare sensibilitet.
Jan Håfström har ofta brutit upp och prövat sig vidare, bort från konventioner och gränser. Han skriver konstkritik, gör film, scenografi, målar och skulpterar.
År 2001 överraskade han den svenska konstpubliken med utställningen ”Walker” som slog ned som en bomb på Färgfabriken i Stockholm. Ut ur det abstrakta, tysta, minimalistiska träder mr Walker och hans fiktiva, händelserika värld. Delar av barndomens äventyr och bilder föreställande den förklädde Mr Walker alias Fantomen finns i målningarna. Den här gången i form av utskurna, uppförstorade detaljer. Liksom kulisser som för en gångs skull har huvudrollen återkommer berättelserna och äventyren i fragment och bildar en ny historia, om hur det var och det blev sen.
Men Walker rör sig även i samma värld som A. Böcklins ”Dödens ö” 1880-tal och Joseph Conrads ”Mörkrets Hjärta” från 1902. I romantikens mörker bekämpas döden och låter livets skaparkraft vinna och segra. I berättelsen om Walker förenar Håfström de abstrakta dukarna och föremålens stämningar med de berättelser som varit avgörande och starkt påverkat hans liv. Barndomens resa kommer tillbaka i avskalad och förnyad form.
Två år senare, år 2003 I Baltic Art Center i Visby på Gotland, träder ”Den eviga Återkomsten ” fram. Här har aktörerna från målningarna frigjorts och lämnat jorden. Väggarna fylls och de tysta rummen befolkas och spelet kan börja…
Så år 2009 på Liljevalchs breder ” Mörkrets hjärta” ut sig i en stor måleri-installation som intar hallen. Spelet går vidare med förändrade roller i gamla och nya berättelser. Publiken kan delta och påverka figurernas roller och förflyttningar. De målade figurerna tar över rummen, väggarna och taken.
Så snart som utställningens dörrar stängt, lastas delar av verken in i bilar och körs iväg till den 53:e Venedigbiennalen år 2009.
Det är 4.e gången Jan Håfström deltar (1980,1990,2003, 2009) här, vilket få svenska konstnärer gjort. Här känner han sig hemma i historien som blandas med nuet . Här är det lätt att som besökare färdas mellan århundraden och de gamla mästarna är alltid närvarande. Museer och utställningar fyller de gamla palatsen och :”om man tröttnar kan man smita in och titta på målningar av Titzian och Tintoretto” (J.H.)
Installationens arbetsnamn är ”Paradise Lost”, men får så småningom titeln ”Den eviga återkomsten”. Verket med samma namn från 2003 är basen som nu levt vidare och utökats. Jan Håfström fullföljer sitt kontrakt med livet och fortsätter att berätta.
Läs mer