Eva Bonnier

Motivet är hämtat från Eva Bonniers ateljé på Hamngatan 1 i Stockholm, ett hus som ägdes av hennes far, bokförläggaren Albert Bonnier, uppfört 1876-1878. Vyn torde vara tagen mot gården. Inga bilder av huset är kända, men en uppfattning om hur gården kan ha sett ut, framgår av en bevarad gårdsbild från Davidsonska palatset beläget på Hamngatan, vilket uppfördes 1881 (fig. 1).

Eva Bonnier hade sommaren 1889 återvänt till Stockholm från Paris, dit hon hade flyttat 1882. Ett snarlikt motiv - utsikt från sin ateljé - hade hon under våren samma år tagit upp i en idag försvunnen målning. I ett brev från Paris (daterat 29 april 1889) skriver hon: "Nu skall jag måla af min trädgård, eller rättare sagt trädgården utanför mina fönster, som just nu är snöhvit af alla blommande träd" (Margareta Gynning, "Pariserbref. Konstnären Eva Bonniers brev 1883-1889", 1999, sid 319).

Så sent som vid förra sekelskiftet bestod Hamngatan - idag en av Stockholms paradgator - till stora delar av låga enkla hus (fig. 2). Eva Bonniers ateljé på Hamngatan 1 var enkelt inredd med några få möbler. Den saknade elektriskt ljus men här fanns en värmekamin (Görel Cavalli-Björkman, "Eva Bonnier. Ett konstnärsliv", 2015, sid 204). I samma hus bodde familjen Bonniers husföreståndarinna, Britta Maria Banck (1830-1906), kallad Mussa, vilken tagit hand om Eva Bonnier och hennes syskon som barn. Det föll sig därför naturligt att Mussa blev Eva Bonniers första modell efter hemkomsten (fig. 3).

Till sin syster Jenny som denna höst och vinter befann sig i Schweiz skrev Eva långa brev om det borgerliga sällskapslivet i Stockholm. I deras fars hem ordnades flera bjudningar med såväl författare som konstnärer bland gästerna; Verner och Emilia von Heidenstam, Georg och Hanna Pauli, Klas och Olga Fåhraeus, Karl Nordström och August Strindberg. Konstnärsvänner umgicks också sinsemellan även om det inte var på samma lättsamma vis som i Paris. De saknade trottoarserveringarna och de små restaurangerna med deras årslånga krediter, otvungna vanor och internationella publik. Istället för att gå på lokal träffades man hemmen och i varandras ateljéer. Under hösten och vintern 1889-90 ägde dessa sammankomster runt varannan vecka. Man träffas hos Pauli, Fåhraeus och Geijerstams. Ibland deltog Strindberg i mötena. När det blev Evas tur att ta emot kamraterna oroade hon sig för att hon måste skaffa elektriskt ljus i ateljén. Eva Bonnier tog också emot besök av gästande kvinnliga konstnärskollegor, bland dem Karin Larsson. Den finländska konstnärinnan Emelie Lundahl arbetade även en tid i hennes ateljé.