Jonas Åkerström

Den aktuella målningen, utförd i Rom, utgör en av två målningar av Åkerström som tidigare ägts av Johan Tobias Sergel. Målningen har funnits i familjen Sergels ägo fram till helt nyligen. Den andra målningen, Bacchus och Ariadne, finns alltjämt i familjen Sergels ägo (B. Rapp, op. cit., 1998, och B. Rapp, op. cit., 1983, s. 58, illustration nr. 19).

Jonas Åkerström hämtade ofta sina motiv ur den grekiska mytologin. Den nyklassiska riktningen som Sergel, Masreliez och Desprez förestod, fick i honom en begåvad adept. Motivet är hämtat ur Ovidius Metamorphoser VII: 661-865 och Ars Amatoria III: 687-746. Kefalos var i den grekiska mytologin en attisk prins gift med Prokris. Eos, morgonrodnadens gudinna, blev kär i honom och rövade bort honom. Kefalos trånade dock efter sin hustru så den missbelåtna Eos tvingade Prokris till otrohet och på flykt. När Prokris får höra att han är henne otrogen, smyger hon sig ut i skogen för att på avstånd välja hans förehavanden. Hon finner till sin glädje att ryktet talar osanning. När hon för att omfamna honom störtar fram från sitt gömställe i tät grönska, tror Kefalos henne vara ett villebråd och dödar henne med sitt jaktspjut. Sagan, av Ovidius berättad i två versioner, begagnades av den franske författaren J. F. Marmontel för en operalibretto, som i svensk imitation av Gudmund Göran Adlerbeth uppfördes på Bollhusteatern i Stockholm 8 januari 1778 och följande år trycktes av Henrik Fougt i samlingsverket ”Kong. Svenska Theatern”. Åkerström måste förmodas ha känt till denna opera. Hösten 1785 till våren 1787 var han Louis-Jean Desprez behjälplig att utföra scendekorer, bland annat för operan ”Gustaf Wasa”, vilken hade premiär i januari 1786. Åkerströms framställning åskådliggör handlingens klimax i anslutning till operatexten. Kefalos är beväpnad med båge och pilar, ej med spjut såsom i Ovidius berättelser. Förutom huvudpersonerna ses till vänster den sörjande Amor. Trots sina tragiska undertoner är Åkerströms tolkning en ömsint bild.

Jonas Åkerström reste som akademiens stipendiat till Rom den 28 juli 1788 och kom att vistas där fram till sin död 1795. Han var den förste konstnären att erhålla akademiens stora guldmedalj, instiftad av Gustaf III redan 1773. Ärobetygelsen berättigade honom till sex års betalda studier utomlands. Före sin avresa hade han blivit väl skolad i klassisk ikonografi och neoklassisk teori av sin lärare vid akademien, Johan Tobias Sergel, samt Louis Masreliez, den ende vid sidan av Sergel kompetent att ge undervisning i dessa ämnen. Från maj 1788 till sin avresa var Åkerström Masreliez’ assistent i samband med dennes arbete med inredningarna på kungliga slottet i Stockholm.

Sergel hade stora förhoppningar på sin forne elev. När han 1793 fick se prov på vad denne hade åstadkommit i Rom blev han inte besviken. Det ankom på utlandsstipendiater att skicka hem prov på vad de åstadkommit under sin vistelse utomlands. Den 12 juli 1793 skrev Sergel till Gustaf Mauritz Armfelt som just ankommit till Italien som ny svensk minister (Armfeltska samlingen, Riksarkivet, 5; Rapp, op. cit., 1998, ss. 121-22):

”Åkerström har just skickat hem charmanta tavlor i den rätta antika stilen med skön kolorit och korrekt teckning. Enligt mitt omdöme kommer han att bli vår främste svenska historiemålare i tävlan med nu levande artister”.

Tavlorna Åkerström hade skickat till Sverige var Kefalos och Prokris, Bacchus och Ariadne och Endymion och Diana. Efter att dessa förevisats för ledamöterna på akademien valdes Åkerström den 24 januari 1794 oreserverat till ledamot av konstakademien (Rapp, op. cit., 1983, s. 5, 267):

”/ Därefter och som unge Målaren Åkerström som nu vistas i Rom ej allenast städse givit goda Bevis på flit och lyckligt Genie för Historie Målning utan även nu genom hitsände och för Akademien presenterade Arbeten ådagalagt nya prof på skicklighet blev Han Jonas Åkerström till Ledamot enhälligt utan omröstning antagen, ock kommer Han att underrättas om sitt åliggande att med första till Akademien insända behörigt Receptions arbete hvartil Academien vill för Honom utsätta ett tjenligt ämne.”

Samma dag öppnade den första utställningen av ledamöternas arbeten på Konstakademien. Den ägde rum i akademihuset beläget i Sparreska palatset på Fredsgatan samtidigt som elevernas utställning. Åkerströms tre målningar införlivades i utställningen. Thure Wennberg, akademiens sekreterare, kommenterade utställningen i Stockholm Posten nr. 29 den 5 februari (Rapp., op. cit., 1998, ss. 267-68):1

”Twenne i olja målade Compositioner: Bacchus och Ariadne, Zephale och Procris samt Endymion och Diana, wittna on de hedrande framsteg, som blifvit gjorde af Herr Åkerström; hwilken, wistandes i Konsternas egit lant, fortfar at der odla det lyckliga Genie för Historiemålningen, hwarmed naturen honom begåfwat, och som redan i full dag wisade sig då han här i Academien började sina första öfningar i Tekningen, under tilsyn af den åldrige Konstnär, som genom egen erfaranhet kände, huru Snille och arbetsamhet äro mägtige nog at ensamt föra til det mål, dit upmuntringar och belöningar ännu snarare leda när de åtfölja förtjensten. Herr Åkerströms, länge ådagalagd, saknar nu icke [h]eller en i alla afseenden gynnande aktning, hwilken synnerligen uttryckes i det hopp at genom dess kunskaper och arbetsamhet, finna Historie Målningen inom wårt land återlifwad”.

Den unge konstnärens öde slutade redan vid 36 års ålder då han i Rom avled i lungsot. Många var de som sörjde hans död. Den allmänna uppfattningen var att Sverige mist en av sina mest begåvade konstnärer. Arkitekten och hovintendenten Carl Fredrik Sundvall skrev i ett brev till konstnären Adolf Ulrik Wertmüller i New York daterat Stockholm 19 februari 1796 (E. E. Arehn, Gustavianska Konstnärsbref. C. F. Sundvall till A. U. Wertmüller, 1916, s. 61):

”De svenska konsterna halva nyligen gjort en mycket stor förlust på historiemålningens område genom Åkerströms död, som inträffade i Rom under november månad. Denne man var född målare. Han hade gjort förfånande framsteg under sin vistelse i Rom, begåvad som han var med en tvifvelaktig talang och med de lyckligaste förutsättningar som konstnär.

I sitt minnestal över Åkerström vilket upplästes på akademiens högtidsdag den 26 januari 1796, nämner Thure Wennberg att det var på basis av två av de tre målningarna Åkerström skickat till Sverige, Kefalos och Prokris och Bacchus och Ariadne, som han valdes in som ledamot i akademien (op. cit.):

"Hvad som af dess Arbeten i Rom hitkommit äro Esquisserna til 2:ne i Olja målade historiske Tableaux, sujetterna: Bacchus och Ariadne samt Procris och Cephele, på vilka han ock, den 21 Januari 1794 antogs til Ledamot af akademien. Vid samma års Exposition voro dessa Arbeten bland dem, som prydde Akademiens Sallon."

Kefalos och Prokris och Bacchus och Ariadne kom bägge att hamna i Sergels ägo. Mycket tyder på att även den tredje hemsända målningen från Rom, Endymion och Diana, kom att ägas av Sergel. På både ramens baksida och på spännramen på den aktuella målningen finns nämligen en samtida anteckning ”Sergel III”.

Endast ett tiotal målningar från Åkerströms Rom-period är idag kända.

1. Samma år som utställningen ägde rum öppnade Kongl. Museum i norra logårdsflygeln på Kungliga slottet i Stockholm (idag Gustav III:s antikmuseum). Akademin kom länge kom att ansvara för ekonomi, organisation och från 1856 även konstinköp. Museet var ett av de första offentliga konstmuseerna i Europa.