"Flodakulla en face"
Signerad Zorn och daterad 1915. Olja på duk 120 x 90 cm.
Införselmoms (12%) tillkommer på klubbat pris. För ytterligare information vänligen kontakta kundservice, alternativt +46 8-614 08 00.
V. Muller, Long Island, USA; Knoedler & Co. , New York (förvärvad av ovanstående i mars 1924); disponent Axel Leman, Forssa; Beijers Auktioner AB, Stockholm, auktion 40, "Klassiska vårauktionen", 25 april 1990, kat nr 352A (under titeln "Flodakulla i loftdörren"); Bukowski Auktioner AB, Stockholm, auktion 518, "Internationella Höstauktionen", 5-7 december 2000, kat nr 237 (under titeln "Flodakulla i loftdörren"); privat samling.
Liljevalchs Konsthall, Stockholm, "Invigningsutställning. Larsson-Liljefors-Zorn", mars-april 1916, kat nr 121.
Gerda Boëthius, "Zorn. Tecknaren. Målaren. Etsaren. Skulptören", 1949, upptagen i katalogen under år 1915, sid 554 (under titeln "Flodakulla en face [Brita Brilioth, f. Söderblom]"); Gerda Boëthius, "Zorn. Människan och konstnären", 1960, omnämnd sid 216; Hans Henrik Brummer, "Till ögats fröjd och nationens förgyllning - Anders Zorn", 1994, omnämnd sid 313.
År 1898 lät Anders Zorn flytta ett eldhus från Fåsås till Zorngården. Den gamla byggnaden (årsringsdaterad till 1292!) kom därefter att tjäna som ateljé. Några år senare, 1903, utökades ateljéutrymmet då konstnären fick en ny byggnad till Zorngården. Zorn beskriver själv i sina "Självbiografiska anteckningar" om hur den nya byggnaden gav honom helt andra möjligheter avseende måleriet:
"Av min vän Oskar Schollin, den sista kvarlevande Moraherre, hade jag fått ett gammalt loft, mitten av 1500-talet, däri jag fick de mest egendomliga belysningar för de nakna kvinnokroppar jag önskade måla. En liten rund glugg på ena väggen och en öppen dörr ut till loftsbron gav mig en rikedom av reflexer som lockade".
Loftet som kallades Risaloftet uppfördes vid Zorngårdens huvudingång i anslutning till eldhuset från Fåsås. Zorn intresserade sig särskilt för de speciella ljusförhållanden som rådde i timmerstugan. Den sparsamt upplysta stugan ställde höga krav på konstnärens förmåga att utnyttja de befintliga förutsättningarna. Zorn lät ljuset flöda in genom dörröppningen för att på så sätt uppnå belysningseffekter som han aldrig syntes tröttna på att skildra. Ljusets växlingar över modellerna, nakenstudier eller de i sockendräkter klädda kullorna, studerades i hel- eller halvfigur och mot en mer eller mindre detaljerad bakgrund.
I föreliggande målning är konstnärens förkärlek för den gamla dalakulturen och de friska rödkindade kullorna tydlig. Zorn ger prov på sitt handlag som kolorist när det gäller att spela ut dräktens vackra samt intensiva färger som accenter i kompositionen. Hans Henrik Brummer talar i en av sina många böcker om Zorn om "trohjärtade hyllningar till Moradräktens brokighet".
Denna gång är det emellertid en dräkt från Floda som står för färgprakten i kompositionen. Den broderade jackan glöder i rött liksom hårbandet, kjolfållen och strumpan. Ljuset faller in genom dörröppningen från vänster och man anar reflexerna från den lilla fönstergluggen inne i rummet. Zorn har låtit ljuset spela över klädedräkten, de timrade väggarna och flickans anletsdrag vilket ger tydliga prov på hur skickligt han behärskade ljus- och skuggdagrar.
Modellen är värd ett extra omnämnande. Det var nämligen ingen vanlig kulla som hade skrudat sig i Flodadräkten utan Brita Söderblom (sedermera gift med ärkebiskopen Yngve Brillioth). Brita var dotter till den, vid tillfället, nyutnämnde ärkebiskopen Nathan Söderblom. Familjen Söderblom var flitigt förekommande gäster hos Anders och Emma Zorn i Mora. Uppenbarligen förelåg ett varmt vänskapsband familjerna emellan vilket kunde spåras tillbaka till deras gemensamma umgänge i Paris under 1890-talet. Just 1915 synes umgänget ha varit extra intensivt. I januari det året besökte Nathan Söderblom Mora. I augusti företog även Söderblom och Zorn, tillsammans med riksantikvarien Sahlin, en bilresa genom Hälsingland. Färden gick från Söderala genom Trönö, Hudiksvall och Bjuråker. Nathan Söderblom skriver till Zorn den 29 augusti från Uppsala att han under resan fått en "samlad och kraftig bild av hembygden" och tillfogar "Det var väl den smittande närheten af Dina synredskap".
Familjen Söderbloms umgänge begränsade sig emellertid ingalunda till makarna Zorn i Mora. Brita har nämligen berättat om hur hon inte bara lärde sig spela biljard hemma hos Zorn utan även fick lära sig lägga patiens hemma hos Carl och Karin Larsson i Sundborn. Så sent som i början av 1980-talet mindes Brita också hur hon som 16-åring kom på besök till Emma och Anders Zorn samt hur Anders då "fick för sig" att måla henne i Flodadräkt.
Under år 1915 tillkom ett flertal ikoniska oljemålningar av Zorn. Till de mest kända torde höra "Självporträtt i rött" (olja på duk, 120 x 90 cm, Zornmuseet, Mora), "Självporträtt i vargskinnspäls" (olja på duk, 90 x 58,5 cm, Zornmuseet i Mora) samt "Gammal spegel" (olja på duk, 122 x 92 cm, såld på Bukowskis våren 2020, privat samling). Zorns inspiration detta år räckte emellertid även till för ytterligare ett antal väl utförda kompositioner, däribland två varianter (i den andra målningen ["Flodakulla i loftsdörren", olja på duk 120 x 90 cm, privat samling, fig. 1] ser Brita ut genom loftdörren) av föreliggande motiv där Brita stod modell.
Anders Zorn föddes i Mora 1860. Redan vid unga år förstod man att han hade konstnärliga anlag, 1875 reste han därav till Stockholm och började som elev vid dåvarande Slöjdskolan (nu Tekniska högskolan) i Stockholm och inom kort började han på Konstakademin. Från början tänkte han bli skulptör, men inom kort tog akvarellmåleriet över, det medium som skulle bli hans ända fram till 1887. På elevutställningen 1880 fick Zorn sitt genombrott med akvarellen "I sorg". Följande år vinner Zorn också internationellt rykte som porträttmålare. Hans akvarellmåleri når snart sin absoluta höjdpunkt, hans mest kända verk från perioden är Vårt dagliga bröd från 1886. Kort därefter övergår Zorn till oljemåleri, vilket sker med omedelbar framgång. Huvudsakligen vilade hans rykte på hans porträttkonst och han kom att avporträttera många storheter, till och med presidenter, exempelvis avporträtterades Theodore Roosevelt i en etsning. Just hans etsningar kom i hög grad att bidra till hans framgång. I slutet av 1880-talet började Zorn att arbeta i den genre som alltmer skulle komma att bli hans kännetecken, nakenhet i det fria. Vattnets rörelser och ljusets reflexer på vattenytan hade länge intresserat honom och nu komplicerades motivet genom att placera en modell vid eller i vattnet, i syfte att skildra en syntes mellan natur och människa. 1896 flyttade makarna Zorn hem till Sverige och Zorngården i Mora, som medförde ett ökat intresse för hembygden, vilket kom att speglas i hans kommande måleri. Av konstnärens scener från Moratrakten, dess allmoge och urgamla traditioner var "Midsommardansen", idag vid Nationalmuseum, den målning som Zorn själv värderade högst.
Läs mer