"Ana" (ej slutförd)
Osignerad. Påbörjad i Fiskebäckskil 1928. Weimarfärg eller olja på duk 149 x 99 cm.
Konstnärens familj.
Liljevalchs Konsthall, Stockholm, "Carl Wilhelmson. Retrospektiv utställning", 3-25 februari 1934, kat nr 524; Liljevalchs Konsthall, Stockholm, "Christian Eriksson - Carl Wilhelmson", 1955, kat nr 367; Göteborgs Konstmuseum, "Carl Wilhelmson -västkustmålaren", 4 maj - 1 september 1974, kat nr 95; Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm, "Carl Wilhelmson (1866-1928). Ljusmålaren från Bohuslän", 5 september 2009 - 31 januari 2010, kat nr 69; Bohusläns Museum, Uddevalla, "Carl Wilhelmson (1866-1928). Ljusmålaren från Bohuslän", 20 februari - 8 augusti 2010, kat nr 69.
Axel L. Romdahl, "Carl Wilhelmson", SAK, 1938, omnämnd sid 90-91, 106 och 120, avbildad helsida i färg (mot sid 112) samt upptagen i katalogen under år 1928, sid 238 som nr 876; (red) Göran Söderlund, "Carl Wilhelmson", 2009, omnämnd sid 42 och avbildad helsida i färg, sid 131.
Kompositionen avbildar konstnärens tjugoåriga dotter Ana iförd svart kofta i Fiskebäckskil år 1928. Porträttet, vilket påbörjades under konstnärens sista levnadsår (Wilhelmson dog oväntat den hösten, knappt 62 år gammal, på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, dit han hade blivit förd efter att akut ha insjuknat i Fiskebäckskil) är ofullbordat med inte helt färdigmålad bakgrund.
Axel L. Romdahl skriver i sin biografi från 1938:
"Dottern Ana återkommer ännu ett par gånger i ett dubbelporträtt 'Två flickor' från 1928 och ensam mot bakgrunden av Fiskebäckskilsbergen vid Bögevik från samma år - den sista sommaren hennes far levde. Båda dessa arbeten äro ofullbordade, dock endast så tillvida som bakgrunderna icke blivit färdigmålade. Den förra tavlan intresserar oss mindre i detta sammanhang - dottern är här snarast blott en ung dam som sitter modell. I den andra duken är hon 'Ana', sin fars kära dotter, omgiven av en drömmande poesi, kanske ett aningsfullt vemod hos målaren som med detta verk skulle ta avsked från sin konst. Denna flickgestalt är kanske det älskligaste, det mest lyriska, Carl Wilhelmson skapat, som uppfattning och som måleri. Han har kommit från den sönderdelande teknik som avsåg att stegra ljusverkan och utbytt den mot ett på en gång fast och mjukt behandlingssätt som äger en emaljaktig skönhet. Man har känslan av att ett verk som detta betyder en mognad som är beredd till förnyelse".
Carl Wilhelmson var en svensk bildkonstnär född i Fiskebäckskil. Wilhelmson studerade vid Slöjdföreningens skola, på Valands Konstskola, och i Leipzig. Han var verksam som professor både vid Valand och Konstakademien och bedrev egen målarskola. Wilhelmson var verksam som yrkeslitograf utöver sitt eget målande och tecknande. I hans produktion återfinns främst genremålningar, gärna med marina motiv. En av den svenska nationalmålarna. Han var en framstående skildrare av fiskarbefolkningens mödosamma liv. Hans måleriteknik kännetecknades av en tunt pålagd färg på fläckvis synlig duk. Han utförde även skildringar av det uppländska och det lappländska landskapet samt ett antal porträtt. Som dekorationsmålare utförde han utsmyckningar bl.a. för Centralposten i Stockholm och för Göteborgs stadsbibliotek.
Representerad på Göteborgs Konstmuseum, på Waldemarsudde och Thielska galleriet i Stockholm som på Statens Museum for Kunst i Köpenhamn.