Helene Schjerfbeck

"Marta dansande (Svart kjol)", vilken avbildar Martta Sahrman (senare Mäkinen, 1903-1991), intar en särställning i Helene Schjerfbecks produktion från tiden i Hyvinge. Detta då kompositionen avbildar en flicka i rörelse. Schjerfbeck föredrog generellt sett motiv, präglade av stillhet, där modellerna avbildades sittandes eller stående.

Forstmästaren och konstnärsvännen Einar Reuter (1881-1968), även känd under sin författarpseudonym H. Ahtela, skriver följande i sin omfattande monografi över Schjerfbeck från 1953:

"På senhösten kommer lilla Marta Sahrman och dansar för Helena såsom hon tidigare lovat. Under sommaren hade flickan verkligen uppträtt på en ambulerande bycirkus. Men den dansandes rörelse förorsakar mycket huvudbry. Helena har målat så många sittande, vilande människor, hon undrar hur Degas målade sina dansande figurer".

Idén till kompositionen hade kommit till Schjerfbeck året innan. I ett brev (daterat Hyvinge den 4 november 1916) berättar Schjerfbeck, delvis citerande modellens egna ord, följande för Einar Reuter:

"Flickan målas i ljusa gula och grå toner med något av stark rosa i kläderna, ett cirkusbarn. Hon vaktade visserligen bara cirkusherrskapets små barn under föreställningarna (3 dagar) men hon har typen och sinnet. Hon har lovat dansa för mig 'riktigt på tå, det är så fult att dansa på hela foten' ".

Under arbetets gång avviker emellertid Schjerfbeck från den tidigare planerade färgskalan: kompositionen hålls, slutligen, i en mer begränsad samt sobert sofistikerad palett.

"Marta dansande (Svart kjol)", vilken föregicks av "Marta dansande (huvudstudie)" (kol på papper, 23 x 21 cm, 1917, Ahtela nr 472, privat samling) tillkom under ett händelserikt år för Schjerfbeck. 1917 besökte hon, för första gången på 15 år, konstmuseet Ateneum i Helsingfors, där hon tog djupa intryck av Paul Gauguins och Paul Cézannes målningar. Hennes första separatutställning anordnades i Stenmans konstsalong efter lång övertalning av vännerna Einar Reuter och Gösta Stenman. Utställningen hölls allmänt för att ha varit en stor framgång för Schjerfbeck. Konstnären själv såg emellertid inte denna hennes första separatutställning utan tog del av den genom utställningskatalogen, omfattande hela 159 nummer, samt tidningarnas recensioner av utställningen.

Den flicka som Helene Schjerfbeck kallar för cirkusflickan och som var modell till "Marta dansande (Svart kjol)" bodde tillsammans med sin familj i Hyvinge. När hon och hennes syskon passerade Schjerfbecks bostad på väg till skolan uppmärksammade Schjerfbeck barnen och bad dem att bli modeller. Marttas bror Einar stod modell för "Vedhuggaren" vars första version, "Vedhuggaren I" (olja och färgkrita på duk, 58 x 41 cm, 1910-1911) ingår i samlingarna på Ateneum i Helsingfors. Martta och hennes lillasyster, Katri, satt modell för kompositionen "Syskonen" (olja, akvarell, kol och blyerts på papper, 31 x 42 cm, privat samling, Finland) år 1913. Fyra år därefter var det också Martta och Katri som förevigades tillsammans i den berömda kompositionen "Bilderbok" (akvarell, gouache och kol på papper, 26 x 38 cm, 1917, privat samling, Finland). Det sistnämnda motivet torde vara ett av Schjerfbecks mest kända och älskade då det även utförts som en mycket populär litografi ("Bilderboken", upplaga om 90 blad, år 1938).

När Schjerfbeck, ungefär samtidigt som hon arbetar med "Bilderbok", tar sig an motivet med den dansande Martta blir resultatet en väl balanserad komposition vilken låter betraktaren ana rörelsen hos modellen. Helene Schjerfbeck ägde en enastående förmåga att fånga det väsentliga i motivet med en koncentrerad och mycket elegant förenkling. I brev till Einar Reuter (den 16 april 1917) skriver hon också: "man behöver ju ej i skrift heller upprepa alla detaljer, man ger sanningen bättre med en antydan".