Kan inte nå servern
562
1319629

Helene Schjerfbeck

(Finland, 1862-1946)
Utropspris
3 000 000 - 4 000 000 SEK
268 000 - 358 000 EUR
275 000 - 366 000 USD
Klubbat pris
3 750 000 SEK
Köpinformation
Helene Schjerfbeck
(Finland, 1862-1946)

"Marta dansande (Svart kjol)"

Signerad H. Schjerfbeck och daterad 1917. Kol, akvarell och gouache 67 x 50 cm. A tergo skiss av "Dam i klockhatt (Byskönheten)".

Proveniens

Galerie Hörhammer, Helsingfors; bergsrådinna Ruth Serlachius; Stockholms Auktionsverk, "Stora Kvalitén", 18 maj 1999, kat nr 1291; privat samling (förvärvad på ovanstående auktion).

Utställningar

Liljevalchs Konsthall, Stockholm, "Hannes Autere, Marcus Collin, T.K. Sallinen, Helene Schjerfbeck samt finska ryor", 20 oktober - 11 november 1934, kat nr 310; Gösta Stenmans samling, 1967, kat nr 28.

Litteratur

H. Ahtela (Einar Reuter), "Helena Schjerfbeck", 1953, upptagen i katalogen sid 363 som nr 471; (red) Leena Ahtola-Moorhouse, "Helene Schjerfbeck 150 år", utställningskatalog, Statens konstmuseum Ateneum, Helsingfors, 2012, omnämnd samt avbildad sid 220 (kat nr 393).

Övrig information

"Marta dansande (Svart kjol)", vilken avbildar Martta Sahrman (senare Mäkinen, 1903-1991), intar en särställning i Helene Schjerfbecks produktion från tiden i Hyvinge. Detta då kompositionen avbildar en flicka i rörelse. Schjerfbeck föredrog generellt sett motiv, präglade av stillhet, där modellerna avbildades sittandes eller stående.

Forstmästaren och konstnärsvännen Einar Reuter (1881-1968), även känd under sin författarpseudonym H. Ahtela, skriver följande i sin omfattande monografi över Schjerfbeck från 1953:

"På senhösten kommer lilla Marta Sahrman och dansar för Helena såsom hon tidigare lovat. Under sommaren hade flickan verkligen uppträtt på en ambulerande bycirkus. Men den dansandes rörelse förorsakar mycket huvudbry. Helena har målat så många sittande, vilande människor, hon undrar hur Degas målade sina dansande figurer".

Idén till kompositionen hade kommit till Schjerfbeck året innan. I ett brev (daterat Hyvinge den 4 november 1916) berättar Schjerfbeck, delvis citerande modellens egna ord, följande för Einar Reuter:

"Flickan målas i ljusa gula och grå toner med något av stark rosa i kläderna, ett cirkusbarn. Hon vaktade visserligen bara cirkusherrskapets små barn under föreställningarna (3 dagar) men hon har typen och sinnet. Hon har lovat dansa för mig 'riktigt på tå, det är så fult att dansa på hela foten' ".

Under arbetets gång avviker emellertid Schjerfbeck från den tidigare planerade färgskalan: kompositionen hålls, slutligen, i en mer begränsad samt sobert sofistikerad palett.

"Marta dansande (Svart kjol)", vilken föregicks av "Marta dansande (huvudstudie)" (kol på papper, 23 x 21 cm, 1917, Ahtela nr 472, privat samling) tillkom under ett händelserikt år för Schjerfbeck. 1917 besökte hon, för första gången på 15 år, konstmuseet Ateneum i Helsingfors, där hon tog djupa intryck av Paul Gauguins och Paul Cézannes målningar. Hennes första separatutställning anordnades i Stenmans konstsalong efter lång övertalning av vännerna Einar Reuter och Gösta Stenman. Utställningen hölls allmänt för att ha varit en stor framgång för Schjerfbeck. Konstnären själv såg emellertid inte denna hennes första separatutställning utan tog del av den genom utställningskatalogen, omfattande hela 159 nummer, samt tidningarnas recensioner av utställningen.

Den flicka som Helene Schjerfbeck kallar för cirkusflickan och som var modell till "Marta dansande (Svart kjol)" bodde tillsammans med sin familj i Hyvinge. När hon och hennes syskon passerade Schjerfbecks bostad på väg till skolan uppmärksammade Schjerfbeck barnen och bad dem att bli modeller. Marttas bror Einar stod modell för "Vedhuggaren" vars första version, "Vedhuggaren I" (olja och färgkrita på duk, 58 x 41 cm, 1910-1911) ingår i samlingarna på Ateneum i Helsingfors. Martta och hennes lillasyster, Katri, satt modell för kompositionen "Syskonen" (olja, akvarell, kol och blyerts på papper, 31 x 42 cm, privat samling, Finland) år 1913. Fyra år därefter var det också Martta och Katri som förevigades tillsammans i den berömda kompositionen "Bilderbok" (akvarell, gouache och kol på papper, 26 x 38 cm, 1917, privat samling, Finland). Det sistnämnda motivet torde vara ett av Schjerfbecks mest kända och älskade då det även utförts som en mycket populär litografi ("Bilderboken", upplaga om 90 blad, år 1938).

När Schjerfbeck, ungefär samtidigt som hon arbetar med "Bilderbok", tar sig an motivet med den dansande Martta blir resultatet en väl balanserad komposition vilken låter betraktaren ana rörelsen hos modellen. Helene Schjerfbeck ägde en enastående förmåga att fånga det väsentliga i motivet med en koncentrerad och mycket elegant förenkling. I brev till Einar Reuter (den 16 april 1917) skriver hon också: "man behöver ju ej i skrift heller upprepa alla detaljer, man ger sanningen bättre med en antydan".

Konstnär

Helena Schjerfbeck tillhör en av Finlands mest kända konstnärer. Hon växte upp i fattiga förhållanden i en finlandssvensk familj i Helsingfors. När Schjerfbeck vid fyra års ålder föll ned för en trappa och fick en allvarlig höftskada kunde familjen inte bekosta läkarvård och följden blev att Schjerfbeck fick en haltande gång och i perioder plågades av smärtor genom hela livet. Redan under tonåren vann Helene Schjerfbeck en stor uppskattning för sitt traditionella historiemåleri och fick stipendier för studier i Paris och resor till Italien och Ryssland. Återkommen till hemstaden Helsingfors var hon en tid lärare vid Konstföreningens ritskola men trivdes inte i den finska huvudstadens konstnärskretsar med deras nationalromantiska måleri utan drog sig tillbaka till Hyvinge och Ekenäs i södra Finland, där hon utvecklade sin särpräglade modernistiska stil, inspirerad av studier i konstböcker över de stora franska konstnärerna. Schjerfbeck är mest känd för sina avskalade självporträtt - de flesta och mest kända målade hon under åren 1939–1945 då hon var kring åttio år gammal. Men hon har också andra berömda målningar, såsom målningar av barn och flera stilleben. Genom konsthandlaren Gösta Stenman i Stockholm blev hon känd och fick möjlighet att ställa ut. Idag finns hon representerad på Ateneum och Gyllenbergs Konstmuseum i Helsingfors samt i många finländska och svenska privatsamlingar.

Läs mer