Einar Jolin

På våren 1914 reste Einar Jolin hem från Paris för att delta i Baltiska utställningen i Malmö, en exposition med konstnärer från länderna kring Östersjön. I Paris hade han gått i lära hos Henri Matisse och utfört rader av modellstudier och skaffat sig en spontan och naturlig snabbhet i penselarbetet. Hans plan var att återvända till Paris efter sommaren, men då 1:a världskriget bröt ut den 28 juli stängdes vägen till Frankrike. Han lyckades få tag i en egen liten ateljé på Fiskargatan 9, i det sk ”Skandalhuset” i närheten av Katarina Kyrka på Söders höjder. Från sina fönster hade han en hänförande utsikt över staden, Strömmen och inloppet. I denna ateljé tillkom under åren 1914-1915 några idag berömda och högt skattade Stockholmsvyer. Han styckade upp utsikten i ruta efter ruta, än mot Stadsgården, än mot Riddarholmen, bl a ”Strömmen mot Skeppsbron” 1914 (Stockholms Stadsmuseum), ”Utsikt över Riddarholmen” 1914 (Moderna Museet, inköpt av Nationalmuseum 1919) och ”Utsikt mot Kastellholmen” 1915 (Herman Gotthardts samling, idag Malmö Konstmuseum). Målningarna kännetecknas av hans snabbt svepande penseldrag och kraftiga konturer som ramar in den blonda friska paletten.

I samband med sin retrospektiva utställning på Liljevalchs 1957 beskriver Einar Jolin själv sin syn på sitt konstnärskap och den egenartade expressionism som han utvecklat och kom att hålla fast vid med orden:

”Vad jag vill uttrycka i min konst är vad jag upplevt i tillvaron då jag koncentrerat och fördjupat mig. Det finns en vardagssyn - människan har satt namn på allt som omger henne i livet och då finner hon allt självklart och ser ej undret. Konsten så som jag fattar den är att ge form åt det underbara i tillvaron, att skapa skönhet och harmoni, att kunna lyfta den känsliga åskådaren från den triviala vardagen in i den sköna och ofattbara värld vi lever i. Har jag lyckats med det har jag kanske ej levat förgäves”

Jolin blev Stockholmsmålaren framför andra och dess exteriörer förblev hans eget Arkadien genom hela livet. Oavsett om staden badar i vårsol eller vinterdis är skönheten orörd. Ett motiv som han ständigt återkom till var utsikten från ateljén vid Katarinaberget, alltid en söndagsstilla storstad. I den aktuella skildringen över Stockholm får vi följa konstnärens blick mot Gamla Stan och Stockholms slott. Mot stora plana ytor i svalt rosa, tunt blått, lätt violett sätter han svarta, förenklade detaljer i form av framförande bilar för att skapa kontrast och en känsla av stilla rörelse. I Einar Jolins oeuvre finns ett medvetet och ibland avståndstagande betraktande från konstnärens sida. Motiven kan ofta beskrivas som direkta tablåer som avbildas och just denna förenkling och skönhet är teman som vi ser i Jolins konstnärskap ända sedan studierna i Paris hos Matisse.