Parti litteratur, 6 delar, samt fotografi föreställande Gösta Adrian-Nilsson (GAN)

Partiet innehåller två volymer skönlitteratur vilka kom att spela en avgörande roll för GAN:s konstnärskap. Jan Torsten Ahlstrand skriver:

"Av sin nye vän i Motala, Egon Östlund, fick GAN i julklapp 1915 Fenimore Coopers indianböcker. På nytt upplevde han starkt pojkårens indianboksromantik. Ungefär samtidigt som han under julhelgen slök 'Den siste mohikanen' och 'Hjortdödaren' påbörjade han sitt dagboksskrivande: den svarta vaxduksboken med sitt röda snitt döps som en indian till 'Svartbok'. 'Må Du till Ditt väsen också vara indian - aldrig glömma en välgärning, aldrig förlåta en oförrätt', skriver GAN trettondagen 1916 och fortsätter: 'Det inbundna, bistra och stolta hos dessa smalmidjade, stålmusklade män och ynglingar griper mig ständigt med samma kraft'. I januari 1916 är han i full gång med att måla indiantavlor. Den största och vackraste av dessa är 'Indianer på krigsstigen' (ursprungligen kallad 'Indianskt I'), som han dedicerade till sin vän 'Eric Ström via Cooper d. 4 APR 16".

Böckerna fanns kvar i GAN:s bibliotek under en lång rad år innan han skänkte de, som julklapp, till Bengt Ganborg år 1939. Ganborg var son till GAN:s stora förälskelse Edvin Andersson. Edvin och GAN möttes i Stockholm våren/sommaren 1917. Andersson var då en 22-årig torpedeldare samt blivande korpral vid 2:a eldarekompaniet i Kungliga Flottan. Andersson kom att inspirera GAN till flera av konstnärens mest berömda sjömanskompositioner, bl a den legendariska "II eld 629" (privat samling) från 1917, vilken GAN beskriver i sin dagbok (15.11.1917) som "Du och Din värld. [...] Det är min kärlek till Dig". Andersson flyttade senare till Norrköping där han gifte sig, bildade familj och ändrade efternamnet till Ganborg. Edvin kombinerade sitt arbete som maskinist med att samtidigt verka som framgångsrik återförsäljare av GAN:s konst. Edvin och GAN kom således att hålla kontakt under åren och GAN blev en kär vän till familjen. Ett annat utslag av GAN:s generositet, i sammanhanget, utgörs av den skeppsmodell, ("Elin", privat samling), vilken han älskade djupt men i ett senare skede skänkte till Bengt Ganborg.

"Konst och kritik. Ett svar från Gösta Adrian-Nilsson" författades den 26 oktober 1915 som ett kraftigt genmäle till Adolf Anderbergs recension av GAN några dagar tidigare. Anderberg hade nämligen i Lunds Dagblad, 23/10 1915, negativt omnämnt GAN:s första modernistiska utställning i Lund ("Expressionist-utställning", Lunds universitets konstmuseum, oktober 1915) där han ställde ut tillsammans med Einar Jolin. Redan inledningen låter ana den brinnande vreden hos avsändaren: "Den trespaltiga artikeln, som ger sig sken av att vara en kritik över min utställning på Lunds Konstmuseum, är så tillvida lärorik som den skoningslöst blottar tomheten i de fraser, varmed en stupid och fientlig kritik söker bekämpa den nya riktningen inom konsten".

Skriften gavs ut på Framtidens bokförlag i Malmö då "Lunds Dagblads redaktör vägrat i sin tidning intaga svaret på den fråga tidningens konstrecensent riktat mot mig" enligt GAN:s förord i skriften. Anderbergs fråga var, kort och gott, "Vad är då egentligen konsten för ett underligt ting?".

Att GAN var en skicklig författare (han hade börjat sin karriär just som poet och skribent) framgår med all tydlighet av hans introduktion till Kandinskys utställning på Gummesons i Stockholm i februari 1916. I denna skrift, vilken trycktes som separat bilaga till katalogen, skriver GAN:

"Min personliga upplevelse av Kandinsky daterar sig från hösten 1913. Det var i Berlin - den rätlinjiga staden vid Spree. Sturms hade öppnat sin stora Höstsalong. Namn, om vilka jag intet vetat, Marc, Kokoschka, Macke, Campendonk - strålade. Ett rum bar Kandinskys namn. Mina sinnen voro icke friska nog, mitt öga odisciplinerat. Men jag väntade tåligt, tills mitt öra var nog öppet mitt hjärta nog rent att förnimma en stor konstnärs röst. Den sjönk icke - högre och starkare klingade den tills mitt eget hjärta klingade".

GAN:s introduktion rörde Kandinsky djupt. På Gummesonutställningens sista dag skrev Kandinsky ett brev (privat samling), daterat Stockholm 29 II (19)16, till GAN, nere i Lund, i vilket han uttryckte sin uppskattning av hans insiktsfulla text: "Es ist eine grosse Seltenheit für den Künstler, dass er verstanden wird (Det är något mycket sällsynt för en konstnär att bli förstådd)".

Kandinsky postade brevet, dagen efter det skrevs, den 1 mars 1916 och samtidigt, eller strax därefter, skickade han även en gåva till GAN i form av en etsning ("Radierung no. I", signerad Kandinsky, daterad 1916 samt numrerad 4/10 med påskrift " 'K' Stockholm März 1916", privat samling).

GAN:s litterära ådra samt fallenhet för konstteoretiska diskurser framgår även av hans, kända och omdebatterade, programskrift "Den gudomliga geometrien" (författad under blott tre dygn i maj 1921). Då GAN inte lyckades uppbåda någon förläggare kunde texten, tack vare hans vän Gösta Nystroem, ett år senare, tryckas i Helsingfors i april 1922. Mycket talar för att föreliggande exemplar är ett av de ursprungliga vilket låg till grund för det nytryck i faksimil som bokförlaget Signum i Lund gjorde år 1984 utifrån Jan Torsten Ahlstrands eget exemplar.

Mycket litet är, avslutningsvis, känt om Alarik Eneman (1849-1921) till vilken GAN dedikerat det svartvita fotografiet i detta parti. Belagt är emellertid att han arbetade som stationsföreståndare på Åkarp station (8 km. från Lund) under åren 1900-1906 samt därefter var stins på Motala station 1906-1914. Huruvida GAN lärt känna honom i Skåne eller senare i Motala (påvisbart vistades GAN i Motala, hösten 1914, i samband med att han lärde känna Egon Östlund) är dessvärre ej i dagsläget klarlagt.

1908 års ateljéfotografier från Atelier Jaeger i Stockholm är kända sedan tidigare. Jan Torsten Ahlstrand, vilken illustrerat två av sina verk om konstnären med ett av fotografierna från 1908, menade att GAN i dessa porträtt försökte efterlikna Oscar Wilde:

"GAN:s beundran för den engelske författaren var så stor att han lät ateljéfotografera sig i Stockholm år 1908 som elegant dandy à la Wilde, året efter sin debut som poet och konstnär".